Protektionism är en av grundbultarna i Donald Trumps politiska plattform. Redan under 1980-talet förespråkade Trump skyddstullar för att förhindra att amerikanska industrier skulle utkonkurreras av andra länder. Särskilt rasande är Trump numera på Kanada, som Trump menar att USA subventionerar med 100-200 miljarder dollar varje år.

Med ”subventioner” syftar Trump på att USA har ett handelsunderskott med Kanada, som med många andra länder. Ett handelsunderskott är dock ingen subvention, utan betyder bara att USA köper mer varor och tjänster från Kanada, än Kanada gör från USA.

Amerikanska konsumenter väljer, av fri vilja, att spendera mer på kanadensiska varor än kanadensiska konsumenter spenderar på.

Tullanhängare frågar retoriskt varför vi inte bara kan tillverka det vi behöver själva. Svaret är att vi såklart kan, men att det vore minst sagt dåligt för konsumenterna.

Vi i Sverige skulle exempelvis kunna odla våra egna vattenmeloner, men våra jordbruksarbetare har betydligt mer i lön än vad dom har i Spanien, och dessutom innebär vårt klimat att vi skulle behöva bygga enorma växthus. Produktionskostnaden, och därmed priset, skulle därför bli mycket högre än vad det är för importerade meloner.

Om svenska konsumenter var villiga att betala 500 procent extra för att få en svensk-odlad vattenmelon, så skulle svensk-odlade vattenmeloner säljas i varenda matbutik.

Detsamma gäller varor som det är lite mer realistiskt att Sverige skulle kunna producera, eller som vi historiskt har producerat: Sverige hade en gång en textilindustri, som nu flyttat till Sydostasien eftersom konsumenter valde billiga kläder framför svenskmärkta, dyrare kläder.

Amerikanska konsumenter gjorde samma val. Konsumenterna fick genom handeln en högre materiell levnadsstandard, men på bekostnad av att en del inom tillverkningsindustrin blev av med sina jobb.

Ytterst är tullar, precis som moms, en skatt på konsumenter. Och precis som med i princip alla konsumtionsskatter, så är det de med de lägsta inkomsterna som drabbas hårdast.

Här har anhängare av Trumps handelspolitik såklart flera svar: Det första är att inflationen ju var låg under Trumps första mandatperiod, trots att han införde tullar.

Detta bevisar, menar de, att det inte är kunderna som får betala tullavgifterna. Problemet är att om man bara tittar på de varor som Trump införde tullavgifter på, som tvättmaskiner, så ser man att priserna visst gick upp precis som ekonomer förutspått.

Under Trumps första mandatperiod tvingades han dock överge planer på höga, universella tullar, och därför påverkades inte den totala inflationen nämnvärt.

Det andra svaret är att tullar inte är en skatt, eftersom konsumenter inte behöver betala den. Om du inte vill betala tullavgiften, så köp amerikanskt.

Tullar gör dock inte att inhemskt producerade varor sjunker i pris (tvärtom!). Konsumenter får alltså välja mellan de nu dyrare importvarorna, eller inhemskt producerade varor som alltid var dyrare. Oavsett så betalar kunden mer än han eller hon gjorde före tullen infördes.

Efter allt detta faller många anhängare tillbaka på att tullar bara är ett förhandlingsredskap: Donald Trump använder dem för att få eftergifter, inte för att han på allvar tror att tullar är bra ekonomisk politik.

Faktum är dock att Trump har argumenterat emot frihandel och för tullpolitik åtminstone sedan sent 1980-tal; det är en av inte alltför många frågor där Trump, som så sent som för 25 år sedan förespråkade både offentlig sjukvård, amnesti åt illegala invandrare och tuffare vapenlagar, alltid haft samma linje.

Även om Trump ibland talat om eftergifter, så har hans centrala argument alltid handlat om att skydda amerikanska industrier och arbetar.

Det är också oklart exakt vilka eftergifter Trump vill ha, eller varför han i så fall kräver ”eftergifter” av länder som är förhållandevis USA-vänliga.

Tiotusentals kanadensiska soldater slogs som en del av USA:s koalition i kriget mot terrorismen, och hundratals fick sätta livet till. Vad man än tycker om de krigen, så kan ingen hävda att Kanada var något annat än en god, lojal granne.

Kanada tar dessutom redan idag lägre tullavgifter på amerikanska varor, än USA på kanadensiska -- och till råga på detta säljer Kanada olja till USA till rabatterat pris.

Trumps retorik om fentanyl-smuggling står inte heller pall för granskning: Förra året beslagtog den amerikanska gränspolisen mindre än 20 kg fentanyl insmugglat över gränsen till Kanada. Samma år beslagtog Kanada över 420 kilo -- 21 gånger så mycket -- fentanyl som smugglats från USA till Kanada.

Men om tullar nu är så hemska, varför finns dom då ens? Främst beror det på att tullavgifter under en lång tid var en av få praktiska intäktskällor för staten.

Tullavgifter samlades in vid landets gränser och vid hamnar, och betalades i samband med att gods fördes in i landet. Detta krävde förhållandevis lite administration.

Att tullar fortfarande används beror däremot mycket på att den politiska kostnaden för att avskaffa tullar ofta är hög. Fackförbund i berörda industrier som plötsligt utsätts för utländsk konkurrens tar ofta till stridsåtgärder och mobiliserar sina medlemmar mot ansvariga politiker.

Detta för oss till det sista argumentet för Trumps tullpolitik: Att EU, och många andra länder, har högre tullar mot USA än vice versa. Detta stämmer, och beror mycket på att mäktiga EU-länder som Frankrike inte vill utsätta sina bräckliga industrier för utländsk konkurrens.

Problemet är att Trumps sätt att räkna på vad som utgör ”tullar” är helt uppåt väggarna: Trump menar att moms är att betrakta som en tull.

Om EU tar ut en tullavgift på 5 procent på en amerikansk exportvara, samtidigt som medlemsländerna sätter en moms på 20 procent, så är ”tullen” enligt Trumps sätt att räkna 25 procent, vilket rättfärdigar en 25-procentig tull på europeiska exporter till USA.

Detta bortser helt från att momsen är en universell konsumtionsskatt som är lika hög för varor som produceras här, som varor som importeras. Medan tullar gör importvaror relativt mindre attraktiva, så kan detsamma inte sägas för momsskatten.

Tullar kan såklart vara användbara som sanktioner mot fientliga nationer, som Iran. Mellan fredliga, demokratiska nationer finns det dock ingen egentlig anledning till att de fortfarande finns.

Det rimliga vore att tullar helt avskaffades mellan EU och USA, som en del av ett länge eftersökt frihandelsavtal. Tyvärr finns det för många protektionister i Bryssel för att EU ska erbjuda en sådan deal. Och det är tråkigt både för amerikanska och europeiska konsumenter.

John Gustavsson