Om och om igen har ryssvännerna haft fel om Ukrainakriget. Ukraina dominerar drönarkriget och det ser allt mer ut som om det är Ryssland som kommer att få slut på kraft först, skriver John Gustavsson.
Det är många som frågat sig vad vi får för pengarna vi ger till Ukraina. Det är dock sällan personer som faktiskt är intresserade av att få höra svar på den frågan. Det finns en lång lista skäl, och sedan kriget i Iran har den blivit betydligt ännu längre. Plötsligt vill alla länder, även avlägsna nationer som inte hotas av Ryssland, vara kompis med Ukraina. Anledningen? Först och främst drönarförsvar.
Ukraina använder drönare i sin krigföring. Drönare har såklart funnits tidigare, och även använts militärt, men aldrig i den här utsträckningen, och aldrig på det här sättet. Under bara de senaste tre månaderna så har Ukraina utfört 22 000 drönaroperationer. Häromveckan kapitulerade en grupp ryska soldater till obemannade drönare, medan föraren som utförde attacken satt i tryggt förvar och drack kaffe en bra bit från fronten.
Det är ingen underdrift att säga att drönare revolutionerar krigsföringen.
Även Iran har – tyvärr! – förstått vikten av drönare, och drönare är en viktig anledning till att landet lyckats stänga Hormuzsundet trots att man lidit massiva förluster av ”tunga” militära tillgångar som skepp och flygplan, förluster som normalt sett skulle ha knäckt ett lands försvarsförmåga.
En liten kamikazedrönare med sprängmedel kan närsomhelst dyka upp nästan från ingenstans och göra en civil oljetanker ej längre sjöduglig, och den risken vill inga företag – eller försäkringsbolag som försäkrar fartygen– ta. I synnerhet vill inte besättningen ta den risken.
Men framförallt är det Ukraina som leder utvecklingen, inte minst eftersom deras drönare är mycket mindre och därmed både billigare och svårare att upptäcka, och för att Ukraina också är världsledande i att försvara sig mot drönarattacker (från Ryssland). Samt såklart för att inte ens andra muslimska länder numera vill vara kompis med Iran (bara Ryssland, som får sina egna drönare av landet och säljer stridsflygplan och annat till Iran i utbyte).
Ukraina besitter idag en expertis i drönarkrigsföring som alla länder vill åt. Fem länder i Mellanöstern har begärt – och fått – hjälp av Ukraina, som låtit skicka ner specialister för att ge utbildning. Indien, som hittills varit någorlunda vänligt inställda mot Ryssland, har för bara några dagar sedan slutit ett militärt samarbetsavtal med Ukraina.
Andra ryssvänliga länder inte minst i Afrika, som har begränsade resurser men vill kunna både attackera och försvara sig mot drönare (som rebellgrupper och jihadister ju kan tänkas använda) lär också inom kort kontakta Ukraina. De skulle såklart kunna fråga Ryssland också… Om det inte vore för att Ryssland inte hittat något bra sätt att försvara sig mot Ukrainas drönare, något ryska militärbloggare – som stöder kriget – öppet medger.
Medan putinister i Sverige och utomlands gnäller om att Ukraina omöjligt kan vinna på lång sikt, så är det faktiskt Ryssland som har störst problem på sikt. Ukraina har återtagit territorium, efter att gränserna stått så gott som stilla i två års tid: Ryssland erövrade bara 1,4 procent av Ukrainas area från december 2023 – december 2025, och sedan dess har det varit Ukraina som återvunnit mark.
Samtidigt blir inflationen allt högre i Ryssland: Landet befinner sig för första gången sedan kriget började i lågkonjunktur; inte ens kraftigt höjda försvarsutgifter kan hålla uppe BNP. Att Ukrainas drönare lyckas slå ut oljeledningar och raffinaderier är en starkt bidragande orsak; skatteintäkterna föll med 10 procent i februari jämfört med året innan på grund av minskade oljeintäkter.
Redan innan raffinaderierna började smälla, så tvingades Ryssland lägga mellan 40 – 50 procent av sin statsbudget på militären. Det är, som alla förstår, ohållbart i längden.
På världsscenen är Ukraina nu lik plugghästen som alla i klassen plötsligt vill vara bästa kompis med när det vankas grupparbete (been there, done that). Ukraina har dock inte bara pluggat, utan praktiserat och fulländat drönarkrigsföringens konst. För Sverige kommer tillgången till deras expertis och teknologi – som vi får, just eftersom vi varit generösa och har något att erbjuda dem – att vara ovärderlig för vår framtida försvarsförmåga.
Sammanfattningsvis: Att stödja Ukraina var ett smart drag, både moraliskt och strategiskt. Ukraina har upptäckt ett nytt sätt att på stor skala döda ryssar, och sådana kan det aldrig finnas för få av.
