I en vicepresidentdebatt präglad av respektfull meningsskiljaktighet visade JD Vance statsmannaskap, medan Tim Walz briljerade i Demokraternas kärnfrågor. Men kan Trumps ekonomiska arv räcka för att vinna valet?
För JD Vance handlade nattens debatt om att framstå som normal och sansad, i kontrast till den mer hetlevrade Donald Trump. För Tim Walz handlade det å andra sidan om att försvara några kontroversiella aspekter av hans kampanj och guvernörskap, vara en allmänt trevlig och kompetent mysgubbe, men samtidigt komma under skinnet på Vance.
Här är fyra observationer:
- Vance vann.
JD Vance framstod allmänt statsmannamässig och förlorade aldrig temperamentet. Han motstod frestelsen att återupprepa ryktena om husdjursätande haitier i Springfield (!) och duckade på ett skickligt sätt när det kom till att försvara de mer kontroversiella bitarna av Trumps eftermäle.
Kanske allra bäst var dock att JD Vance fick chansen att introducera sig själv på sina egna termer: Flera gånger under debatten återvände Vance till hans egen livshistoria, som son till en mor som var narkoman och en pappa som inte fanns med i bilden. Under delar av sin uppväxt uppfostrades Vance av hans mormor.
Vance och hans familj var, med hans egna ord, ”hillbillies”, alltså stereotypiska, fattiga lantisar. Ofta blev de tvungna att snåla för att ha råd med värme under de kalla vintermånaderna i Ohio. Den bilden debatten gav av Vance var mycket mer sympatisk än den som målats upp i media under de senaste månaderna.
- Det är tydligt att Vance önskar att han inte kandiderade tillsammans med Donald Trump.
Även om JD Vance gjorde ett bra jobb med att parera, så var det tydligt att han blev brydd av flera frågor han fick om Donald Trump. Varför vill Trump införa tullavgifter på 10-20 % på alla importer från samtliga länder?
Vance duckade och pratade bara specifikt om importer från låglöneländer som använder slavarbete, typ Kina. Är valfusk anledningen till att Joe Biden blev vald? Vance har tidigare öppet hållit med Donald Trump om att så var fallet, men duckade här och fokuserade på att Trump, vad han än sagt, trots allt lämnade ifrån sig makten.
Moderatorerna ifrågasatte också varför JD Vance ändrat sig om Trump, och läste upp citat från 2015-16 då Vance hörde till Trumps mest framträdande interna kritiker (den så kallade ”NeverTrump” rörelsen). Vance nöjde sig med att säga att han varit öppen med att han hade fel, att han trodde på medias rapportering om Trump, men att han såklart inte höll med Trump hela tiden. Gott så, men Vance var tydligt besvärad. Om Vance kandiderade till president, inte vicepresident, och inte behövde förhålla sig till och försvara några av Trumps mer absurda positioner hade detta varit en ännu större jordskredsseger.
- Tim Walz var som bäst i Demokraternas mjuka kärnfrågor.
Som väntat var abortfrågan ett starkt område för Walz, och han önskade förmodligen att frågan kommit upp tidigare under debatten. Istället ägnades den första halvtimmen mest åt Israel/Palestina och invandring, två svagare områden. Walz gav ett passionerat försvar av aborträtten, och menade att Trumps kompromissposition -- att abortlagstiftning ska få vara en lokal delstatsfråga -- inte duger. Strategin, att namnge och berätta om kvinnor som drabbats av abortrestriktionerna, var väl genomförd om än lite tjatig mot slutet. JD Vance som praktiserande katolik är såklart benhård abortmotståndare, men tog inte chansen att försvara ”prolife”-positionen som sådan utan skiftade istället till att prata om hur Tim Walz som guvernör i Minnesota tillåtit aborter fram till födseln.
Frågan om skjutvapen och skolskjutningar var annars Walz absolut bästa. Efter att Vance, som fick frågan först, i ett något osammanhängande svar rabblat upp möjliga lösningar som att skolor skulle kunna skaffa skottsäkra dörrar och fönster, så kontrade Walz med att det inte är rimligt att skolor ska behöva byggas om till fästningar för att barn inte ska riskeras att mördas i dem. Walz tillstod att även om psykisk hälsa är en viktig förklaring, så går det inte att bortse från vapenägandets roll i det hela -- ”sometimes, it’s just the guns”.
Även på frågan om betald föräldraledighet och sjukvård gav Walz kompetenta svar som säkerligen resonerar med en majoritet av väljarna. Hans problem...
- ”It’s the economy, stupid”
Detta berömda citat från presidentvalskampanjen 1992 sammanfattade Bill Clintons strategi: Prata bara om ekonomin, för det är plånboksfrågor som kommer avgöra valet. Detta antagande visade sig vara korrekt.
Kamala Harris och Tim Walz får hoppas att så inte blir fallet i år, för när det gäller ”the economy, stupid” så finns det ingen jämförelse. Oavsett vad Tim Walz sa, så kunde JD Vance kontra med att USA under Trumps mandatperiod som president haft låg inflation, god tillväxt, stigande reallöner och låg arbetslöshet.
Som nationalekonom och vän av ordning kan jag såklart påpeka att detta inte nödvändigtvis berodde helt på Trumps politik, och att många av de förslag Trump lanserat den här valrörelsen skulle riskera ekonomisk härdsmälta (i synnerhet de tidigare nämnda tullarna). Walz lyckades dock inte formulera något tydligt budskap när debatten handlade om ekonomi, utan framstod ofokuserad och överdrivet defensiv.
Med tanke på hur många väljare som bekymrar sig över ekonomin var det ett stort misstag att inte öva in detaljerade svar och minnesvärda one-liners på det här området, något Walz lyckades med på andra områden som skolskjutningar och abort.
Avslutningsvis var det oerhört uppfriskande som åhörare att få höra debattörerna hålla med varandra i vissa frågor och tillstå när motståndaren sa något som var åtminstone delvis rätt.
I en tid med ett infekterat debattklimat visade både Vance och Walz att det går att vara osams utan att vara ohövliga. Det ska de båda ha en eloge för.
