Drevet mot Johan Forssell tycks av allt att döma ha slagit tillbaka på vänstermedia, och då allra mest på Expo som startade det. Bland Tidöpartiernas väljare ökar – inte minskar – förtroendet för Johan Forssell. Effekten av ”skandalen” tycks om något bli att fler högerväljare inser vad SD-väljare insåg för länge sedan: Att Expo är en oseriös, vänsterextrem organisation.

Bland Expos grundare återfinns bland andra Stieg Larsson, Tobias Hübinette och Mathias Wåg. Den förstnämnde var en känd författare, men också livslång kommunist. De två sistnämnda behöver knappast en presentation: Hübinette är tidigare AFA-medlem och gav som forskare ett intellektuellt alibi till massinvandringspolitiken, medan Wåg är mest känd från Researchgruppen.

Expo var aldrig någon tvärpolitisk organisation, utan en vänsterorganisation vars syfte var att ”kartlägga” (läs; hänga ut) vanliga medborgare som var kritiska mot den förda invandringspolitiken.

I försöket att göra mot Forssell vad man gjort mot så många andra, så visade man prov på sin vänsterextrema världsbild: Expo förstår verkligen inte grejen med medborgarskap.

Det är ju egentligen detta som ”skandalen” kring Forssell kretsar kring: Att Forssell ”hycklar” eftersom han vill kunna utvisa människor på grund av bristande vandel, medan hans egen sons vandel samtidigt varit klandervärd. Saken är att Forssells grabb är medborgare. En medborgare har en rätt till en ”klandervärd vandel” (inom lagens gränser) som en icke-medborgare inte nödvändigtvis har.

Att medborgarskap innebär privilegier går tillbaka till antikens dagar. I Romarriket innebar medborgarskap bland annat immunitet från dödsstraff genom korsfästelse. Den romerske författaren och politikern Cicero återgav i en text en berättelse om en man vid namn Gavius, som under hela sin tortyr och korsfästelse desperat vädjade ”Civis Romanus sum” – ”Jag är en romersk medborgare”. Underförstått: Ni får inte behandla mig så här. Den korrupte guvernören av Sicilien, som dömt honom till döden, brydde sig dock inte. För Cicero – och hans läsare – var denna brist på respekt för medborgarskapet höjden av barbarism och maktmissbruk.

Även Bibeln innehåller en liknande historia, om aposteln Paulus, som, efter att ha utsatts för spöstraff utan rättegång, upplyser domarna om att han är en romersk medborgare (och inte bara en vanlig jude, som de trodde). De reagerar med förskräckelse över insikten att de brutaliserat en medborgare.

I över 2000 år har mänskliga civilisationer förstått betydelsen av att ha formella, juridiska skillnader mellan ”inne-gruppen” och ”ute-gruppen”. Mellan de som är födda som en del av folket, och de som är på besök eller har invandrat. Att Sverige, under Expos påhejande, suddade ut gränserna är bara att beklaga.

Ingen som inte är född svensk medborgare har någon självklar rätt att bli svensk medborgare.

Det Expo förespråkar när de motsätter sig krav på vandel är att människor med dokumenterat spel- eller alkoholmissbruk, skulder hos kronofogden eller extremistiska, antidemokratiska åsikter ska få medborgarskap, bara för att de inte begått något brott. Inget av det jag nu räknade upp är ju i sig självt brottsligt, men utgör tecken på att man inte är en skötsam människa som kommer vara en tillgång för Sverige.

Att Expos drev fått motsatt effekt, beror i mångt och mycket på att de flesta svenskar inte delar deras syn på vare sig invandringen eller på medborgarskapet. Det är dags att högern inser att Expos inflytande över allmänheten är nära på noll, och att det inte är farligt att slå tillbaka.