Ingen regelbunden läsare kan ha undgått att jag är pessimistisk kring regeringens chanser, i synnerhet så länge regeringen leds av Ulf Kristersson. En sak kan jag dock säga med säkerhet: Sverigedemokraterna kan utan vidare avfärda hotet från Elsa Widdings nystartade parti ”Sverige Först”.

Först lite nutidshistoria: Våren 2018 var Sverigedemokraterna skakade på riktigt. Alternativ för Sverige hade på kort tid rekryterat fyra riksdagsledamöter. De alternativmedier som under ett årtionde varit partiets förlängda arm överöste plötsligt sina läsare med beröm för Kasselstrand och hans gäng. Antalet följare på sociala medier bara växte.

Sverigedemokraterna började lansera förslag mitt under brinnande valkampanj som var mer eller mindre genomtänkta, som en ”återvandringsmiljard” – ingen dålig idé, men ingen kunde svara på vem som skulle kunna få återvandringsbidrag eller hur mycket det skulle vara. Man gick också under valkampanjen ut med att flyktingstoppet skulle gälla även kvotflyktingar. Ingen i SD sa det rätt ut, men givetvis handlade skärpningarna om att mota hotet från AfS.

Sedan kom valnatten. Den blev en besvikelse för SD, men en ännu större besvikelse för AfS, vars anhängare och företrädare på fullt allvar trodde att alla opinionsmätningar hade fel och att de skulle komma in i Riksdagen. De fick 0,3 procent, med nästan exakt samma antal röster som de hade följare på Facebook. Partiet avslöjades som en högljudd kult för inbördes beundran, utan dragningskraft hos gemene man.

Ändå hade AfS bättre förutsättningar än Elsa Widding: Till att börja med måste Widdings parti konkurrera med AfS och Medborgerlig samling om besvikna SD-väljare. Det börjar bli trångt på den marknaden. SD är också ett mycket starkare parti idag än man var 2018, och den förbättrade partidisciplinen inom riksdagsgruppen gör att Widding lär få svårt att rekrytera på det sätt AfS gjorde.

Viktigast är ändå att AfS hade ett då hyfsat unikt, och för många sverigedemokratiska väljare, attraktivt säljargument: Massåtervandring. I synnerhet de första åren efter flyktingkrisen 2015 var det många av SD:s gräsrötter som önskade att partiet skulle tala klarspråk om det, medan partiet istället fortfarande prioriterade att fila bort vassa kanter för att underlätta samarbete.

Widdings parti Sverige först har ingen sådan fråga. Partiprogrammet talar om att driva vaccinkritik, en extremt perifer fråga få väljare tänkt på sedan pandemin. Opinionsmätningarna, som AfS vägrade att tro på, var korrekta både då och nu: Antivaxx är inte en av väljarnas viktigaste frågor.

Utöver detta har man ett avskaffande av alla klimatmål och -politik. Här ligger man för nära SD:s position, som också går ut på att Sverige gör för mycket, för att det ska finnas meningsfull skillnad för väljare.

Slutligen då NATO-kritik. Partiet hävdar att NATO helt saknar försvar mot Rysslands påstådda hypersoniska vapen. Efter att ha sett NATO-beväpnade Israel krossa Ryssland-beväpnade Iran, samtidigt som Ryssland tvingas offra tusentals soldater för nära nog varje kvadratmeter man vinner i Ukraina, så framstår påståenden om Rysslands militära överlägsenhet över NATO som aningen skakiga. Även SD-väljare som är skeptiska till NATO delar generellt sett inte den positiva bilden av Ryssland.

Elsa Widding vill med sitt hobbyprojekt lära SD en läxa om att ignorera enstöringar och konspirationsteoretiker. Den enda läxan för SD både bör och kommer att bli att inte ge en så uppenbart instabil människa en valbar plats på valsedeln.