Håkan Johannesson tvekade inte en sekund när han envarsgrep en man som mitt på blotta dagen misstänks ha våldtagit ett barn i en park i skånska Höör. Han ser det som en plikt att visa civilkurage. ”Annars kommer det att urarta”, säger han.
När Håkan Johannesson, som arbetar som bilplåtslagare, den 9 september åker tidigare än vanligt från jobbet i Malmö till hemstaden Höör inträffar den första av flera tillfälligheter som leder fram till att han senare tillfångatar en misstänkt våldtäktsman på egen hand, något som Skånska Dagbladet var först med att rapportera.
– Jag hade kört tidigare från jobbet för att min nioårige sons skola hade ringt för att jag skulle hämta upp honom. Min äldre tolvårige son skulle sedan ha varit hemma när jag kom hem, så när han inte var det fick jag köra ut igen, säger Håkan Johannesson till Bulletin.
Men i stället för att åka raka vägen hem igen, efter att han hade hämtat den äldsta sonen, ber barnen honom att testköra bilen, som han hade köpt dagen innan. Så småningom kör de förbi en park vid namn Tjurasjö.
– Vi körde en runda först och sedan ville barnen köra en runda till. Då körde vi ut från centrum och över ån. När vi kommer till en viadukt ser vi att det står två pojkar i 13-årsåldern och vinkar febrilt mot oss.
Håkan Johannesson säger att han då stannar bilen på en pendlarparkering och börjar gå mot pojkarna.
– Jag frågar vad som händer och då berättar en av pojkarna att hans kompis precis hade blivit våldtagen i skogen. De hade försökt våldta honom också men han kunde freda sig och då tog gärningsmannen den andra pojken, som var väldigt skärrad.
När pojken hade berättat klart om vad som hade hänt säger han även att gärningsmannen fortfarande sitter på en parkbänk tillsammans med två andra män, bara cirka 40 meter ifrån dem. Upprörd över vad pojkarna hade varit med om bestämmer sig Håkan Johannesson för att konfrontera männen.
– Då springer jag till dem så snabbt jag kan. Jag ser att de röker på, det luktar inte som vanliga cigaretter. Pojken pekade ut den ena av killarna. Då tog jag tag i honom och jag sa till mina barn att de skulle ringa polisen.
”Haft storhetsvansinne”
Håkan Johannesson berättar att den utpekade mannen var aggressiv och försökte ”trycka till” honom. Men han höll fast i mannen.
– Jag sa att han skulle stanna där tills polisen kom. Killen jag höll fast sa att han ”aldrig skulle våldta ett barn”. De andra två männen tittade inte på mig utan de var däckade och tittade ner mot marken. De var förmodligen höga alla tre.
Kort därpå börjar alla tre män – inklusive den utpekade gärningsmannen – fly därifrån. Den ena av dem tar sin cykel och den andra hoppar på ett tåg.
– Men jag fokuserar på killen som pojkarna pekade ut. Jag sprang kanske 150 meter till pendlarparkeringen där jag fick tag på honom. Han lyckas slita sig loss och då får jag springa cirka 100 meter igen.
Till slut fångar Håkan Johannesson den misstänkte gärningsmannen på perrongen i tågstationen. För honom fanns det ingen annan tanke i huvudet än att han skulle få tag i honom.
– Jag har alltid haft lite storhetsvansinne. Jag var skånsk mästare i boxning 2013. Jag är 40 år i dag men har tränat hela livet. Jag tänkte bara att ”jag ska få fatt i fanskapet” och på perrongen fick jag ner honom på marken. Sedan så skriker jag till honom att han ska sitta ner. Precis då kommer en mc-polis.
Det hela hade kunnat sluta illa även för Håkan Johannesson. Han säger att hans äldste son, som tillsammans med lillebrodern och de två utsatta pojkarna hade sprungit efter honom, har berättat att den misstänkta gärningsmannen vid ett tillfälle under jakten hade ringt någon på mobiltelefonen. Väl på tågstationen kommer två okända män springandes över tågrälsen, men så fort polisen dyker upp hoppar de båda på ett tåg.
Håkan Johannesson misstänker att de skulle dit för att hjälpa mannen som han hade tillfångatagit.
– Jag är inte hundra procent säker på att de skulle till mig, men varför skulle de springa över järnvägen annars? De tittade på oss jättemycket. Det var tur att polisen kom, för man vet inte vad de killarna hade på sig.
Tillit till vuxenvärlden
Mannen som Håkan Johannesson tillfångatog är nu häktad och på sannolika skäl misstänkt för våldtäkt mot barn, sexuellt ofredande och misshandel. Mannen är född 2001 i Afghanistan och fick svenskt medborgarskap 2019. Han kom till Sverige som ensamkommande år 2015.
2019 fick mannen en straffvarning på grund av ringa narkotikabrott. Han har tidigare varit inblandad i misshandel och misstänkt för sexuellt ofredande.
Håkan Johannesson säger att han aldrig tidigare har hört att det skulle ha inträffat några våldtäkter eller andra överfall på Tjurasjö.
– Just våldtäkter vet jag inte, men det har varit mycket skadegörelse inne i byn. Det var ett reportage om att någon hade slagit sönder rutor för cirka en miljon. Sedan var det ett mord i början av året, säger han.
Det enda som Håkan Johannesson säger att han önskar att han hade gjort annorlunda är att han skulle ha varit mer bestämd när han sa till sina barn att sitta kvar i bilen. Däremot ångrar han inte en sekund att han sprang efter mannen.
– När jag sprang efter killen var barnen oroliga för min skull. Min yngste son tog det väldigt hårt. Och när jag jagade mannen vid pendlarparkeringen sprang han nära mina barn. Jag skrek till dem att hålla sig borta, säger han och tillägger:
– Men jag kände ändå att ”den här killen måste jag ta”. Jag blev så chockad när pojken berättade vad som hade hänt i skogen. Klockan var 15.30, mitt på en torsdagseftermiddag. Jag sa till och med till polisen att ”ni får komma med en gång för annars vet jag inte vad jag gör med den här människan”.
Håkan Johannesson säger att han har varit i kontakt med pojkarnas föräldrar och fått blommor ifrån dem. Han var till en början orolig för att den misstänkte gärningsmannen skulle bli frisläppt, om han råkade vara minderårig, vilket han inte är.
I dag är Håkan Johannesson glad att han visade civilkurage. Han ser det som en självklarhet och anser att fler personer borde visa det.
– Man har en skyldighet gentemot samhället, att ingripa om någonting händer. Annars kommer det att urarta. Speciellt vill jag lyfta fram det här med vuxennärvaro. Vi vuxna har fallerat mycket. Vi lämnar barn och ungdomar vind för våg, säger han och fortsätter:
– Jag känner att jag gjorde en bra gärning och att jag inte gick över gränsen och till exempel misshandlade killen, för det är så man känner. Jag visade barnen hur man ska agera. Pojkarna som var med kanske känner en tillit till vuxenvärlden nu, att man kan be om hjälp.