2017 slog bomben ner. Docent Astrid Schlytter vid Stockholms universitet berättade i en intervju med Aftonbladet, på basis av en kartläggning i Stockholm stad 2009, att var tredje flicka med utländsk bakgrund lever med hedersrelaterade begränsningar och bestraffningar.

Aftonbladet beräknade utifrån Schlytters uppgifter att det skulle innebära att 240 000 ungdomar levde under hedersförtryck. En siffra som levt kvar i debatten om hederskultur.

Något som nämndes, men inte blev lika uppmärksammat, var att siffran enbart gällde utrikesfödda unga eller unga med två utrikesfödda föräldrar. Övriga unga var inte medräknade.

Sedan 2017 har det fortsatt att upptäckas fall av flickor och pojkar som försvunnit till hemländer på ”sommarresor”: barnäktenskap och våldtäkt eller olika slags uppfostringsresor till länder som Somalia, Afghanistan, Irak och Pakistan.

I en annan granskning av hedersförtryck, i SVT tidigare i december, ges exempel på hur flickor blir bortgifta, tvingas bära slöja, förnedras och hotas. Ett exempel är en 18-årig flicka som blir slagen och piskad av sin mamma och tvingad att sitta under kallt rinnande vatten i timmar för att hon inte vill gifta sig med en man som hennes familj valt åt henne.

Hederskultur är en specifik kultur

Forskaren Devin Rexvid, fil. dr, har under många år forskat på området hederskultur och anlitas bland annat vid rättegångar som sakkunnig vid hedersbrott. I dag är han verksam vid Stockholms universitet. Han säger att hederskultur är en specifik kultur som praktiseras inom olika etniska och religiösa grupper.

Hederskulturen kopplas främst till länder i det klassiska patriarkala bältet som går från Sydasien via Mellanöstern genom Afrika och vissa delar av Latinamerika.

Devin Rexvid exemplifierar med Afrika och att man i dag beräknar att det finns 28 afrikanska länder som praktiserar kvinnlig könsstympning i olika grad.

Men det har inte stannat där.

– I och med migrationsvågen så praktiseras hederskultur även av migranter i västvärlden, säger Devin Rexvid.

Hederskultur är inte synonymt med olika etniska grupper. I vissa etniska grupper där den är utbredd kan det också finnas mycket starkt motstånd.

– Kurder är ett exempel. Flera kvinnor med kurdisk bakgrund har mördats. Samtidigt har vi några organisationer (GAPF, Varken hora eller kuvad och Förortsfeministerna) som jobbar mot hederskulturen som har grundats av kvinnor med kurdisk bakgrund, säger Devin Rehxvid.

Ett annat exempel är iranier där en intellektuell sekulär elit – som ofta hade studerat på universitet i väst – flydde Iran efter revolutionen 1979 och den islamistiska regimens tillträde. Bland många exil-iranier finns ett stort motstånd mot hederskultur samtidigt som hederskulturen existerar i landet.

Finns det någon koppling mellan religion och hederskultur?

– Det politiskt korrekta är att säga är att det inte finns. Men forskning visar att det finns en koppling till de tre abrahamitiska religionerna (kristendom, judendom och islam). Alla tre glorifierar kvinnors oskuld, säger Devin Rexvid.

– Det är det, det vill säga oskuld, som är pelaren i hederskulturen.

Islam sticker ut

Islam särskiljer sig i undersökningar.

– En undersökning gjord i USA visar att en majoritet av dem som begår hedersrelaterade brott har muslimsk bakgrund. Med det inte sagt att det inte förekommer bland andra religiösa grupper eller ateister, säger Devin Rexvid.

En annan amerikansk rapport från 2015 visade att 96 procent av hedersmorden begicks av muslimer.

Devin Rexvid citerar också en brittisk studie som visar på att våld mot homosexuella har starkare stöd bland personer med muslimsk bakgrund.

Nästa år blir det 20 år sedan Fadime Sahindal mördades. Har hedersvåldet ökat eller minskat sedan dess?

– Vi saknar rikstäckande statistik. Men de undersökningar som gjorts visar att det har ökat.

Vad beror det på?

– Det kan bero på att vi tog emot ganska mycket migranter från länder med hederskultur. Men det kan också bero på att vi har blivit bättre på att upptäcka det här, säger Devin Rexvid.

Motståndet mot arbete mot hedersvåld fortsatt starkt

Han berättar hur attityden kring hederskultursfrågan har förändrats hos myndigheter. Numera är det inte bara ifrågasättande och avståndstagande han möter utan också personal som uttrycker vilja att få mer kunskap. Motståendet mot arbetet mot hedersvåld är dock fortsatt starkt i olika samhällssfärer.

– När jag var ute och föreläste 2015 var det helt andra tongångar. Man kan säga att verkligheten har hunnit i kapp.

Du nämnde migrationen till Sverige. Vad har det haft för betydelse?

– Det finns ett samband. Kurvorna pekar uppåt från 2015. Människor kommer från regioner som omfattas av det patriarkala bältet.

Men Devin Rexvid är tydlig med att en del av den existerande hederskulturen i Sverige utövas av invandrare som varit i Sverige en längre tid. Hederskulturen är det som migranter har svårast att släppa och anpassa sig till det svenska.

– Bi Puranens undersökning visar att det går bra för de allra flesta på de flesta områden. Där det går segast är med synen på heder och sexualitet. Det handlar om dem som vistats här i decennier, säger Devin Rexvid.

Misslyckade projekt

Under 20 års tid har stora resurser i form av skattemedel plöjts ner i förebyggande arbete mot hederskultur. Utfallet har varit magert. Metoderna har ibland varit inte bara fruktlösa utan rent kontraproduktiva.

Devin Rexvid ger exempel på hur myndigheter tidigare rekryterat män med bakgrund i hederskultur att arbeta som förebilder för unga vilket har haft begränsad effekt då pojkar behöver se världen ur kvinnors perspektiv.

Några projekt där man lyckats förändra större grupper av vuxnas attityd till hederskultur känner inte Devin Rexvid till.

Är det någon mening att lägga pengar på förebyggande arbete för vuxna?

– Det är slöseri med resurser. Vad som däremot kan vara en nyckel till att bryta hederskultur är att tidigt låta barn ta del av samhällets grundläggande värderingar. Barnen vågar tänka kritiskt. Genom generationsskifte har vi en chans.

Läs även: Brinkemo: Klanuppgörelsen i Lund – en fråga om heder