Henrik Jönsson når regelbundet närmare 100 000 tittare varje vecka med sina förklarande Youtubefilmer där han med ett populärkulturellt anslag kommenterar aktuella ämnen som politiska utspel, journalistiska skandaler eller yttrandefrihet.

Nu ansluter Henrik till Bulletins kulturredaktion för att skriva kulturkrönikor.

– Jag var extra pepp på att skriva kulturtexter för Bulletin. Att skriva om kultur är något jag har velat göra länge och nu får jag möjlighet att pröva mina vingar, säger Henrik Jönsson när Bulletin når honom på telefon i ett somrigt Skåne.

– I mina videokrönikor gör jag gärna kulturhistoriska paralleller. Jag fascineras av historiska likheter mellan dagens samhälle och till exempel den greko-romerska världen. Detta historiska perspektiv kan hjälpa en förstå hur kulturen både speglar och formar sin samtid.

Vad kommer dina texter att handla om?

– Det blir krönikor som med all ödmjukhet utgår från mitt eget perspektiv som samhällsaktör, säger Henrik Jönsson.

– De kommer att ta avstamp i olika populärkulturella fenomen som ibland avfärdas som banala, men vilka i själva verket ofta uttrycker kulturens själva kärnvärden.

Vilka kulturella uttryck tycker du kännetecknar vår samtid?

– Jag tycker mig skönja två teman som kännetecknar vår samtid. Det ena är att vi just nu är mitt i ett närmast paragdigmatiskt skifte, ungefär som när mänskligheten gick från en skolastisk tradition till upplysningsideal - fast tvärt om:

– Vi är kanske på väg att skifta från upplysningsideal till ett ännu inte färdigartikulerat moralparadigm, kalla det ”wokeism” i brist på bättre ord, säger Henrik Jönsson och fortsätter:

– Detta hänger ihop med det andra temat, vilket är digitalisering och nätkultur. Digitaliseringen har flyttat på de mediala grindvakterna och revolutionerat hur vi kommunicerar. De etablerade kommandohöjderna försvarar sig.

Slutligen, har du något somrigt kulturtips för Bulletins läsare?

– Faktiskt så har jag en filmrekommendation. Jag tycker att alla ska gå och se Druk (Thomas Vinterberg). Av två anledningar. Det första är att den helt oproblematiskt skildrar fyra vita medelålders män på ett banalt sätt utan att det är en grej. Den centrala narrativa grejen är att de tar fasta på en forskningsrapport om människor är födda med en alkoholhalt i kroppen som är en halv promille för låg. Det leder till att de här fyra går runt och är fulla hela dagarna på jobbet. Det är roligt och lärorikt.

– Den andra aspekten som man kan tänka på som svensk är att den här filmen aldrig hade kunnat producerats i Sverige. För att den, åtminstone i början, glorifierar alkohol. Även det faktum att filmen handlar om fyra män utan att man ber om ursäkt för det.