När Jamal El-Haj lämnade Socialdemokraterna blev han politisk vilde – och plötsligt fri att tala. Nu avslöjar hans motioner en rad idéer som väcker frågor om hur mycket extremism som döljer sig under partiets yta.
När Jamal El-Haj var socialdemokratisk riksdagsledamot försvarades han hårt av partiledaren Magdalena Andersson. I en debatt stod hon med stockad hals och ögon fulla av krokodiltårar och talade om hans kamp mot ärkefienden Hamas.
El-Haj var, enligt henne, ingen extremist som hade blivit påkommen – utan en god socialdemokrat. Det fanns minsann inga löss i den röda fanan. Men det visade sig att El-Haj hade fler lik i lasten. Han fick lämna Socialdemokraterna och blev politisk vilde.
Som vilde startade han ett nytt parti – Enhetspartiet – och hoppas nu kunna sitta kvar i riksdagen även efter nästa val.
Riksdagen har precis avslutat sin motionstid, då ledamöter får lägga fram sina förslag. Med El-Haj blir det särskilt intressant, eftersom det under en och samma mandatperiod uppstår ett slags experiment.
Så länge han var socialdemokrat hade han en ”överrock” i form av partiets åsikter och begränsningar i vad han fick säga. Nu, när han står fri, kan han uttrycka sina egna tankar. Frågan är: hur stor är egentligen skillnaden mellan en socialdemokrat och en socialdemokrat med partipiskan över sig? Och hur extrema åsikter finns under ytan inom den socialdemokratiska eliten?
Nu är El-Haj fri att säga sitt hjärtas mening. Kanske är det först nu han verkligen är fri.
Och tala, det gör han. Han har lagt mängder av motioner – men några sticker särskilt ut.
Bland frågorna där han har bytt uppfattning finns Israel och Palestina. Tidigare stod han bakom Socialdemokraternas linje om en tvåstatslösning, men i dag förespråkar han en enda stat där judar och palestinier ska leva sida vid sida – som en stor, harmonisk familj.
Utöver det orimliga i att tro att Hamas och Fatah skulle acceptera fria val finns en mer försåtlig tanke. På kort sikt skulle en sådan stat upphöra att vara judisk, och på sikt bli palestinsk genom demografiska förändringar. Det är ett sätt att långsamt utplåna den judiska staten utan att säga det rakt ut – genom att förändra majoriteten försvinner den nationella prägeln.
Den tanken verkar tilltala El-Haj – för han vill göra något liknande med Sverige.
Han uttrycker oro över svensk ekonomi. I en motion om migration utvecklar han sina tankar.
Befolkningen åldras, födelsetalen är låga och färre ska försörja fler. Samtidigt finns brist på arbetskraft i vissa sektorer. Gång efter annan har det visat sig, både empiriskt och teoretiskt att det inte ger välstånd. Framförallt inte om produktiviteten hos de som immigrerar är långt lägre än den inhemska befolkningen. Om folk inte kan språket, har bristande läs och skrivkunskaper - hur ska de göra oss rika?
Sveriges befolkning har på drygt ett sekel ökat från 6 till 10,6 miljoner. Särskilt under det senaste decenniet har ökningen varit dramatisk. El-Haj ser lösningen i att – likt Kanada och Australien – öppna för massiv invandring.
Han sneglar på ett Sverige med 20 till 26 miljoner invånare. Enligt honom är det en strategisk satsning som på sikt skulle betala sig genom ökade skatteintäkter, innovationskraft och kulturell mångfald. Den sneglande blicken är också på ett land där svenskar är i minoritet. En tanke förmodligen få vill se genomförd.
Men om det vore så enkelt med integration – varför har ingen gjort det tidigare? Är den havererade migrationspolitiken ett resultat av att Socialdemokraterna inte lyssnade på El-Hajs visdomsord? Har han någon unik insikt?
Det är svårt att tro. Alla inser att mer av den politik som redan havererat bara kan sluta i ett ännu värre haveri.
En annan av hans idéer är att stärka arabiskans ställning i Sverige. Han vill att arabiskan ska erkännas som ett av de viktigaste minoritetsspråken, med en tydlig plats i forskning, utbildning och samhällsliv. Språket ska främjas och användas i undervisning från grundskola till universitet. Hans motivering är att detta skulle främja integration – en minst sagt ovanlig slutsats. Integration kommer väl när folk talar svenska?
Det är tydligt att hans ambition är att skapa ett parti som vänder sig till muslimer. Och mycket talar för att Sverige kan ha ett uttalat muslimskt parti i riksdagen inom två till tre val.
Det mest slående är ändå vad som händer när partipiskan försvinner. Drömmen om tvåstatslösningen försvann – Israel ska inte förintas med våld, utan genom att bli en minoritet. Migrationen ska öka så mycket att Sverige på sikt blir dubbelt så stort – där svenskarna själva blir minoritet.
Frågan är hur mycket extremism som egentligen bubblar under ytan inom Socialdemokraterna. Hur många ledamöter tiger av rädsla för att förlora sina uppdrag – men skulle kliva fram om de blev fria?
Och tänk om El-Haj lyckas bli kvar i riksdagen och får en vågmästarroll vid nästa regeringsbildning?
Magdalena Anderssons tidigare förhandlingar med den politiska vilden Amineh Kakabaveh blev mycket kostsamma för Sverige. De försvårade vårt Natomedlemskap och resulterade i stora ekonomiska eftergifter.
Det finns ingen anledning att tro att Andersson skulle ha en tuffare hållning mot El-Haj.
