När en svensk minister visar stöd för judar genom att bära en davidsstjärna kallar Aftonbladets ledarskribent det ”tramsigt”. Det är ett fult angrepp på en redan utsatt minoritet. Att angripa dem som visar stöd för judar är att ställa sig på fel sida i en konflikt som handlar om trygghet och mänsklig värdighet.
Aftonbladets ledarskribent Jonna Sima har varit i blåsväder igen. Först försöker hon göra något slag konstigt modekommentar kring att civilförsvarsminister Carl-Oskar Bohlin har börjat ha en slipsnål med en davidsstjärna. När det kraft slår tillbaka börjar hon med något slags step-dans i klaveret.
Hon fortsätter med att häva ut sig att det är tramsigt av Bohlin. Att bära davidsstjärnan är inte en akt av solidaritet och medmänsklighet för Sima, det är i stället att stöta sig med folk i en känslig fråga. Vilket enligt Sima är ”förbaskat oansvarigt”. För den som inte förstår och delar hennes uppfattning är det sorgligt. Vad som däremot är väldigt sorgligt är att bortom Simas känslomässiga retorik så förstår hon inte att hon är rasist.
Något som gör Simas agerande än dummare är bråket kring P4 och socialförsäkringsminister Anna Tenje för några veckor sedan. Radion lyckades störa ut början av debatten kring bidragstaket genom att skapa en debatt om Tenjes davidsstjärna. De menade, precis som Sima, att det var ett ställningstagande men tvingades att backa. Hur Sima inte lärde av det är en gåta.
När Stefan Löfven var statsminister fortsatte han i Göran Perssons spår med minnet av Förintelsen och kampen mot antisemitism. 2020 fattade han, och övriga regeringen, ett beslut om att ställa sig bakom IHRA:s exempeldefintioner på antisemitism.
En av punkterna lyder:
- Anse att judarna är kollektivt ansvariga för staten Israels ageranden.
När davidsstjärnan inte kan skiljas från Israel är Sima långt över gränsen. IHRA är inte någon organisation som går att vifta bort som ”judisk lobby”. De som har accepterat definitionen som menar att oförmåga att skilja på judar och Israel är rasism är en socialdemokratisk regering.
Sima försöker vifta bort det stödet som Bohlin har visat svenska judar och som hans ministerkollega Anna Tenje har visat före honom med att det är ”rent trams”. Både bland mina judiska vänner och bland judar som skriver på internet är uppfattningen den motsatta. De är tacksamma för stödet. Det är få i dag som står upp för svenska judar. På tok för många gör i stället som Aftonbladet och angriper dem.
Det finns en tacksamhet för stödet som sådant men också genom att judar blir mindre isolerade. Det är svårare att ge sig på judar om det är hundratals eller tusentals som bär davidsstjärnan. Judarna både får stöd och skyddas. Och det finns en stor tacksamhet, känslan av att vara övergiven är väldigt stor hos svenska judar.
Känslan av övergivenhet är en viktig del bakom att varannan jude har övervägt att emigrera. Är man isolerad, otrygg och inte vet om samhället och staten är att lita på, varför i så fall bo i Sverige?
Sima ställer sig på fel sida i den konflikten. Hade samer känt sig otrygga och övervägt att fly tror jag inte att Sima hade varit lika hård i sina kommentarer.
Kanske handlar det om att i hennes kretsar resonerar alla så. Det är inte upprörande att sitta på en middag och brista ut i ilska över judarna och deras ondska. Judar är ju ändå judar.
Sima har ett särskilt ansvar på Sveriges största tidning. Det är kanske att ta i att kalla henne en förebild, men hon borde försöka bete sig som om hon vore en. Hon har ett ansvar att värna en utsatt grupp.
Men i stället för att visa ansvar gav hon sig på judarna och de som står upp för dem. Nyligen menade hon att det var överdrivet att bli upprörd över att en imam predikade om att slå sin hustru. Sima tycks oftast landa fel.
Inte bara moral är svårt att hantera för Sima, det gäller också fakta. Hon hamnade i debatt med Volvo eftersom hon inte förstod att deras logotyp symboliserade järn och inte manlighet. Hon skämde ut sig när hon var i tv och diskuterad ekonomi. Listan på hennes felsteg kan göras lång, väldigt lång.
Läs även: Det är inte synd om Jonna Sima
Hennes chef, Anders Lindberg, förstod vartåt det barkade och i stället för att be om ursäkt så skrev han en pliktskyldig text om Göran Perssons kamp mot antisemitism. Det hade varit bättre om han i stället gjorde tydligt att Sima hade gjort bort sig och att det inte kommer att hända igen.
När Sveriges största tidning landar fel kring Sveriges mest utsatta minoritet borde man vara tydlig och medge att man har gjort fel. Och vara väldigt tydlig med att det inte kommer att ske igen.
Läs även: Greta, Aldrig mer och normaliserat hat
