Återigen larmas om att älgstammen är hotad och att älgen kan komma att rödlistas. Det är inte älgen utan förnuftet som är hotat. Att älgstammen sjunker beror på att myndigheterna medger mer jakt och älgstammens storlek bestäms i huvudsak av jaktens omfattning.
Återigen larmas om älgen och att den riskerar att rödlistas. Det är en återkommande litania eftersom den ger klick. Den träffar flera stereotyper – att jägare är blodtörstiga, att människan missköter naturen, därtill rädsla och klimat.
Mer sällan skrivs det om att Sverige har bland världens tätaste populationer av älg. Stammen är på runt 300 000 djur vilket är högt internationellt, men lågt i Sverige. Antalet varierar kraftigt mellan höst då det är jakt och vår då kalvarna föds.
Älgstammens storlek är artificiell, i betydelsen att den viktigaste faktorn för storleken är människan och jakt. Jakten varierar men grovt skjuts ungefär, enligt Jägareförbundet, 80 000 – 90 000 älgar per år. Jordbruksverket ger lite lägre siffror. Andra stora dödsorsaker för älg är varg som slår runt 5000 djur per år och olyckor med bilar. Årligen sker strax under 6000 bilolyckor med älg.
Älgjakten har varierat stort över tid. En topp kring det sena 70-talet och en bit in på 80-talet var uppe i ungefär 180 000 älgar per år. 2022 anger Jordbruksverket en tredjedel av toppsiffrorna med 63 000. Trenden är generellt fallande.
Ibland lyfts klimat fram som en orsak till att älgstammen minskar men förändringen om man faktiskt tittar på siffror handlar om jaktvolymen. Klimatfrågan är snarare ett sätt att utöka ett politiskt intresse till ytterligare ett område.
Ofta talas om att älgen kommer att rödlistas och därmed uppfattas som en hotad art. Älgen är, som siffrorna visar, inte som ens är i närheten av utrotning utan ”hotet” bygger på en statistisk modell. För att en art ska rödlistas räcker det att arten minskar med 15 procent under tio år, eller under tre generationer för arten. Arten behöver inte ens vara ovanlig för att rödlistas. Det räcker med att den minskar snabbt i antal.
Det gör älgen eftersom det finns en förvaltningsplan för stammen. Här finns en absurd konflikt inom det offentliga. När en del vill minska beståndet varnar en annan för rödlistning. Det är väldigt typiskt svensk förvaltning. Alla inblandade vet också att bara ett års inställd eller halverad jakt skulle ha stor påverkan eftersom nivån på älgstammen är bestämd av människor.
Älgstammen orsakar problem för människor. Det tydligaste är bilolyckor med stora både personella och materiella skador. Avsevärt dyrare men mindre känt är skador på skogsbruk. Skogsstyrelsen beräknar att kostnaden, i form av utebliven BNP, varje år motsvarar 7,2 miljarder kronor för hjortdjuren sammantaget. Det inkluderar inte bara älg utan också hjortar och rådjur. Sådana skador måste accepteras, men hur mycket som är en rimlig kostnad är en politisk fråga.
Delar av konflikten med älgförvaltningen finns mellan jägare och skogsägare. Jägarna vill ha en stor stam som ger mycket jakt, skogsägare vill värna sin skog. Dagens modell för förvaltning tycks inte kunna hantera den konflikten utan betydande friktion. Utöver den konflikten finns frågor som till exempel trafiksäkerhet och annat. Det är en komplex fråga att administrera en älgstam. Till detta kommer miljöintressen och ett växande tryck på att rödlista älgen.
En annan del av konflikten är hur det överlappar med rovdjursförvaltning. Vargens jakt på älg är strax under en tiondel av människans, men utgör ett betydande antal djur. Ökar antalet vargar ökar antalet dödade älgar. Ökningen är grovt 120 älgar per revir och år. Antalet djur i vargflocken spelar mindre roll eftersom varg vill ha färskt kött.
Administrationen av älg är inte i kollaps. Däremot finns mycket goda skäl att börja hantera frågan innan det blir alltför mycket tryck. Det finns många frågor som kan hanteras redan nu från utfodring, jakt och vilka älgar som skjuts. Löser intressenter enklare problem nu och frivilligt så kan förmodligen mycket lösas enkelt.
Risken finns att – om inte det påbörjas en långsam och genomtänkt reformering med de viktiga parterna inblandade – alarmisterna tar över. Blir det en rödlistning som skriks fram med krav på kraftigt minskad jakt kommer det inte bara drabba jägare utan också till exempel trafikanter och skogsägare. Alla parter vinner på en sansad debatt där man enas om att lösa ett problem i stället för att tävla om att skrika högst.
