Amnesty har lyckats att uppröra närmast en hel värld. Inte genom att avslöja nya grymheter, tortyr, politiska fångar eller något liknande. Utan genom att anklaga Ukraina för krigsbrott och därmed använda det kvarvarande av sin trovärdighet till att försöka förvandla Rysslands krig mot Ukraina till en grådassig härva.

Ukrainas brott, enligt Amnesty, är att de strider mot Ryssland i de städer som Ryssland anfaller. Evakueringar hinner eller kan ibland inte göras och då menar Amnesty att Ukraina utsätter civila för risker.

Det alla ser, som inte är vilse i paragrafer och oförmögna att se lidande, är att inga civila hade varit utsatta för några risker om Ryssland inte hade anfallit städerna eller Ukraina överhuvudtaget.

Konflikter är sällan svartvita men Ukraina är väldigt nära det. Ett land anfalls av en granne med ambitionen att ödelägga det och tvinga folket till underkastelse, sannolikt även att försöka döda den ukrainska identiteten och göra dem till ryssar.

Amnesty slår ifrån sig och menar att de inte alls köper rysk propaganda eller går Rysslands intressen. De anser att de opartiskt dokumenterar krigsbrott i alla situationer och att de inte gör skillnad. Verkligen?

I helgen anföll terrororganisationen Islamiska Jihad Israel. Över 1 100 missiler sköts mot städer i Israel. Rakt på städerna, precisionen i vapnen är usla så det finns ingen möjlighet att veta var de slår ner, vilket inte heller spelar någon roll eftersom avsikten är att mörda civila.

Missilerna är så usla att uppskattningsvis 200 av dem aldrig lämnade Gaza utan träffade mål inne i Gaza. Uppskattningsvis 15 personer, palestinier, dog av raketerna som träffade fel. Bland de döda finns flera barn.

Islamiska Jihad försöker inte bara aktivt mörda israeliska civila utan är också så likgiltiga för egna förluster att de avfyrar sina missiler så att palestinier dör. I bägge fallen är det civila som dör, antingen av likgiltighet eller avsiktliga mord. Avfyrningarna sker dessutom från tätbefolkade områden där civilbefolkningen blir mänskliga sköldar, där civil infrastruktur förstörs och skadas helt utan tanke på konsekvenserna för civila.

Men Amnesty är tyst. Knäpptyst trots att det är en värre form av krigsbrott än vad de anklagar Ukraina för. Ukraina anklagas för att anfalla militära mål från civila områden. Islamiska Jihad anfaller civila mål från civila områden. Men Amnesty tiger.

Kanske jobbar Amnesty dygnet om för att skriva en rapport om Islamiska Jihads krigsbrott. Den kanske kommer senare i veckan. Då har jag fel, vilket skulle glädja mig. Men en sådan rapport kommer inte att komma, och har aldrig kommit tidigare.

Detta av den enkla anledningen att precis som med Ukraina så finns det i fallet Israel en slagsida. Amnesty ser inte brotten, ser inte sammanhangen och fördömer inte opartiskt.

Ta ett annat exempel. Den i dag förmodligen ledande ryska oppositionspolitikern är Aleksej Navalnyj. Putin har försökt allt för att tysta honom – från att förgifta hans kalsonger till att som nu fängsla honom. Givetvis är Navalnyj en av dem som har fördömts av Amnesty, för ett femton år gammalt uttalande som Amnesty bedömer som hatiskt. Ekot av denazifiering hörs i bakgrunden.

Det enda goda i den här soppan är att politiseringen av Amnesty kommer upp till debatt. Det varumärke som under årtionden byggts upp genom kamp för demokrati, genom hjälp till politiska fångar och liknande, har kidnappats och används i dag på ett helt annat sätt än när det byggdes upp. Den liberale riksdagsledamoten Fredrik Malm har berättat att han skäms över att han förr var Amnestymedlem. Han är nog inte ensam om det.

För Amnestys del måste det rensas ut folk och man måste återgå till sin gamla verksamhet och sluta vara en part i konflikter.

Ett första steg kunde vara att fördöma Islamiska Jihad och fördöma Hamas för att de kan operera från Gaza. Och inte minst fördöma Islamiska Jihad för hur de likgiltigt mördar både palestinska och israeliska civila.

Men det steget kommer nog inte.

Läs mer: Israelisk vapenvila håller, palestinsk raket dödade barn