På en gymnasieskola i Stockholm visades nyligen en film under en religionskunskapslektion. Ämnet för dagen var judendom.

Men filmen handlade varken om judiska högtider, traditioner eller ens släktskapet mellan kristendom och judendom. I stället handlade den om ett påstått folkmord som Israel ska ha begått mot palestinier. Den framställde också sionismen som en mordisk ideologi.

Redan där blir det absurt. I den definition av antisemitism som Sverige står bakom anges uttryckligen:

”Att förneka det judiska folket dess rätt till självbestämmande, till exempel genom att hävda att existensen av en israelisk stat är ett rasistiskt verk.”

Att hävda att Israel är en produkt av rasism eller att judar är det enda folk som inte har rätt till en egen stat är en vanlig form av rasism. Men om man byter ut Israel mot ett annat land blir det smärtsamt tydligt hur absurt resonemanget är. Föreställ dig att någon skulle hävda att Danmark borde förintas och att danskarna inte har rätt till ett eget land:

– Alltså, jag är inte rasist och har inget emot danskar, jag vill bara att deras land ska upphöra att existera.

Det är lika absurt i vilket annat sammanhang som helst. Än mer orimligt blir det när en lärare framställer detta som ett acceptabelt perspektiv. En lärare som gör det borde självklart stängas av från all undervisning. Helst redan samma dag.

Filmen fortsätter med att hylla Hamas som motståndskämpar, men nämner varken terrorn den 7 oktober, hur människor mördades, våldtogs eller kidnappades för att de var judar, eller hur Hamas förtrycker sin egen befolkning.

Läraren som visade filmen medverkar själv i den. När eleverna frågade bekräftade han att det var han som syntes på skärmen. Vid andra tillfällen har han också uttryckt extrema åsikter, vilket har fått passera utan konsekvenser.

I klassen som fick se filmen fanns en judisk flicka. Hon har nu omplacerats och får religionsundervisning av en annan lärare. Absurt nog är läraren kvar på skolan och undervisar fortfarande.

Föreställ dig om en lärare på samma sätt skulle uttrycka sig om svarta – att de bär på vissa egenskaper och är sämre än andra, kanske rentav genetiskt onda. En sådan lärare hade aldrig fått stanna kvar och undervisa medan en enstaka elev flyttades. Med rätta hade han sparkats och stoppats från undervisning. Men varför finns det en mer förlåtande syn på antisemitism?

Ett annat exempel: en småländsk lärarinna skickade nakenbilder till elever och förlorade både jobbet och sin lärarlegitimation. Varför behandlas inte en rasist på samma sätt?

Det talas ständigt om värdegrund. Men varken facket eller skolan verkar ha en värdegrund där en lärare som sprider rasism omedelbart avskedas. Vad är då poängen med att tala om värdegrund?

Fackförbundet ”Sveriges Lärare” ger ut tidningen Vi Lärare. Tidningen tar förtjänstfullt upp hur utmanande det är för lärare att hantera rasism bland elever, men när det gäller elever som utsätts för rasism från lärare tycks frågan falla bort. Borde inte ett fackförbund vara mest angeläget om att rensa ut antisemiter och andra rasister ur sina egna led?

Och där ligger nog problemet. Läraren är fackligt engagerad och vald till skyddsombud. Han är dessutom nära pensionsåldern, så det är enklare att blunda några år och låta de judiska eleverna vara krockkuddar. Varför skulle facket ta en konflikt med honom?

Anständighet, rimlighet och allas lika värde är tre argument för att avskeda läraren. Många fler går att nämna, men även rektorn förtjänar kritik. I stället för att avskeda en lärare som utsätter en elev för rasism väljer rektorn att flytta på eleven.

Det talas ofta om nolltolerans, om ”aldrig mer” och om att stå upp för varandra. Men när en elev drabbas av antisemitism gäller inte dessa ord – de är bara tomma fraser. Då är det eleven som får flyttas, medan läraren får vara kvar. Skolans elever lär sig därmed en viktig läxa: rättvisa är något vuxna talar om men inte bryr sig om. Den som klagar får inte rättvisa – den får bara byta klass.

Skolan, facket och inte minst rektorn borde skämmas. Att inte kunna hantera något så självklart är feghet bortom ord.

En lärare som är öppet antisemitisk på arbetstid ska bli en före detta lärare. Utan diskussion. Väldigt snabbt. Och det ska göras mycket tydligt varför han fick sparken.

Läs även: Hamas kan välja fred men vill inte