Anders Ygeman är orolig för säkerhetsproblem som kan uppstå om Sverigedemokraterna skulle få till exempel tjänstemän i ett framtida samordningskansli. Men han tycks ha glömt hur han själv tvingades lämna sin ministerpost på grund av hur han agerat under säkerhetsskandalen på Transportstyrelsen.
Anders Ygeman har gått ut och varnat för att släppa in Sverigedemokraterna i ett samordningskansli eller liknande . Risken, menar Ygeman, är att de får tillgång till känslig information och att det finns risk att den läcks till Ryssland.
Låt det sjunka in. Ygeman varnar för hantering av hemlig information. När skandalen kring Transportstyrelsens upphandling briserade 2017 hade generaldirektören fått ett strafföreläggande för hantering av sekretessbelagda uppgifter. Skandalen växer och oppositionen väcker misstroendevotum mot flera ministrar, bland dem Ygeman. Löfven parerar med att ombilda sin regering så att flera av de ansvariga ministrarna inte längre har hans förtroende. Ygeman är en av dem. Han degraderas till att bli gruppledare i riksdagen.
Ygemans försvar genom skandalen var att han inte lyckades boka ett säkert rum där han kunde informera Löfven. Så Löfven var ovetande om hela skandalen och kunde därför inte ställas till ansvar.
Tanken på att Ygeman nu pekar finger åt någon för säkerhetsfrågor är skrattretande. Omfattningen av säkerhetsläckan där Ygeman hade en så central roll att han tvingades avgå jämförs med Stig Berglingaffären. Nu är han orolig för att det ska uppstå problem på tjänstemannanivå. Inte som i hans skandal med ministrar och statssekreterare.
Det är inte att låta bocken bli trädgårdsmästare. Det är när bocken ringer bonden och klagar på att andra getter stör hans matro. Ygeman var en av de ansvariga för den värsta säkerhetsläckan sedan sent 70-tal. Nu oroas han.
Sverigedemokraterna har haft problem med ryssvänliga tjänstemän. Putilovaffären är den mest kända. Men även Miljöpartiet har haft liknande problem. 2017 avslöjades en person som bland annat fått presentkort från ryska ambassaden.
Det är allvarliga säkerhetshändelser. Men de skuggas av vad Ygeman själv gjort under transportstyrelseaffären.
Det är kanske det mest beklämmande i det här. Partiet som aldrig gjort något fel och som aldrig har behövt vara ansvarigt för något är självklart snabba att se flisan i den andres öga. Men inte bjälken i det egna. Kanske är det värt att påminna om vad Konstitutionsutskottet skrev i sin kritik av Ygeman:
”Granskningen visar att dåvarande inrikesminister Anders Ygeman förhållandevis tidigt blev informerad av sitt departement om det inträffade. Han bör då ha varit tillräckligt insatt för att förstå behovet av att följa utvecklingen och säkerställa att berörda departement och Statsrådsberedningen blev informerade. Justitiedepartementet, inte minst inrikesministerns statssekreterare, brast i dessa avseenden. Statsrådet bär ansvaret för dessa brister.”
Självklart vore det absurt att släppa tillbaka någon som miljöpartisten eller sd-tjänstemännen. Men ännu mer absurt är det hur Ygeman och de flesta från transportstyrelseskandalen förlåtits. Ingen skulle komma på något så dumt som att återanställa de sparkade tjänstemännen. Men varför accepterades Ygeman som minister? Varför är det frågor om det här nu? En minister som tvingats avgå av säkerhetsskäl är oroad över tjänstemän. Det är faktiskt jättekonstigt.
Ygeman borde, tillsammans med de andra säkerhetshoten, vara den som inte tillåts att vara nära säkerhetsklassad information. En minister som tillsammans med hela sin stab under ett år inte klarar av att boka ett säkert rum borde vara försiktig i sin kritik av andra.
Men framfö rallt är hela utspelet en inblick i socialdemokratins grandiosa självbild. Ygeman är inget problem, han fick bara pausa i riksdagen lite. På samma sätt som andra fick pausa lite. Men de är förlåtna nu. Alla andra däremot är jättefarliga. Tänk vad som kan hända om någon annan får makten?
