Terrorattacken mot Israel har chockerat en värld. Inte bara i hur många civila som mördades utan också i den brutala ondskan i hur folk plågas och förnedras. På samma sätt som med Ukraina borde det vara enkelt med ett unisont fördömande av ondskan. Men för Socialdemokraterna tycks det komplicerat.
Helgens terrorattacker i Israel har chockat en värld. Hamas har tagit av masken och visat vilka de är och vad de är kapabla till. Mord på civila, på barn, skändande av kroppar och våldtäkter. Bilden av en flicka som ligger död, som ett mellanting av en trofé och en fotpall, på en pickup kommer för många bli ett bestående minne.
Likväl sitter det djupt att ta avstånd från Hamas och deras mord på civila trots en grotesk omfattning. Bara på musikfestivalen Supernova mördades minst 260 personer, motsvarande tre Utöja, och vittnen har rapporterat om både kidnappningar och våldtäkter bredvid likhögarna. Över ett stort område är barn, äldre och handikappade mördade helt utan urskiljning. En flicka fick se mordet på sin mormor i sociala medier. Mordet hade filmats med mormoderns mobilkamera och sen laddats upp på hennes sociala medier.
Detta är inte frihetskamp. Det är ren och skär ondska. Det är terror och en vilja att göra människor illa och rädda. Det är inte militära mål utan vanliga människor som dödas för att de tillhör fel folk. Också gästarbetare, turister och andra har dödats utan urskiljning.
Att ta avstånd borde vara lätt. Att fördöma borde vara en reflex, något som sker utan en tanke. Men i stället sker det i för många fall lite pliktskyldigt.
I många städer, inte minst Malmö, har morden hyllats. Karavaner med bilar har åkt runt och tutat och viftat med flaggor. Kraven som många gånger förr hörts om att utreda hets mot folkgrupp är tysta nu. Trots att det är firandet av mordet på människor som mördas just för att de tillhör en folkgrupp.
Politiskt är det märkligt. Socialdemokraternas partiledare gjorde en dundertabbe när hon inte uteslöt den malmöitiske riksdagsledamoten Jamal El-Haj för att ha närvarat på en Hamasanknuten konferens, trots att partiet sa nej. I stället försöker hon bluffa om att El-Haj har kämpat hårt mot Hamas. I stället för att rätta till ett misstag snärjer hon in sig allt värre. Alla vet att El-Haj inte har kämpat hårt mot Hamas.
Om El-Haj verkligen hade kämpat mot Hamas skulle det vara busenkelt för Magdalena Andersson och El-Haj att skriva en debattartikel där de båda förklarar att Hamas är terrorister som bör bekämpas, att organisationen är kriminell, att morden är avskyvärda och att Israel har all rätt att försvara sig mot terrorister. Ingen tidning kommer tacka nej till en sådan text. Men kommer vi få se den?
På samma sätt har andra socialdemokrater problem att förstå att Hamas är terrorister med ena benet i religiös fanatism och det andra i närmast nazistisk antisemitism. Annika Strandhäll likear ett inlägg på X där Israel kallas ”folkmördarregim”. Veronica Palm är i samma klass när hon skriver på X att ”Hamas har palestinierna fått för sina synders skull. Eller våra kanske. För att vi (västvärlden) bara låtit ockupationen pågå i 56 år.” Palm reducerar palestinier till något slags reaktion som varken har val eller moraliskt ansvar.
En rimlig hantering vore att inleda uteslutningsärenden. Men det tycks finnas en skillnad på om det är norrmän eller judar som dör.
Men regeringen är också saktfärdig. Tyskland, Österrike och EU har meddelat att de fryser biståndet till Palestina. Regeringen behöver fundera på saken. Vad finns det att fundera på? Hamas som styr Gaza genomförde attacken, presidenten för hela Palestina har stöttat den. Frågan borde vara avgjord där.
Palestinas president Abbas är partiordförande för Fatah, det socialdemokratiska partiet i Palestina. Det är ett systerparti till våra socialdemokrater. Ett kärt systerparti om man ska tro Stefan Löfven. Biståndet till Palestina fryses nu av flera länder och organisationer efter att Abbas stöttade terrorattackerna. Men kommer det ske en uteslutning av Fatah? Kommer det ett fördömande av systerpartiet? Den tidigare moderate Europaparlamentarikern Gunnar Hökmark ställer ett sådant krav i Expressen.
När Magdalena Andersson gör ett pliktskyldig fördömande av Hamas terrorattack på civila så exploderar hennes Facebook av kommentarer. Mängder av kommentarer är antisemitiska men trots det finns inte något avståndstagande inlägg eller liknande. Inte ens nu kan hon på allvar säga ifrån.
Vad finns det som är komplicerat med en terrorattack som släckte över 700 liv?
