Stadsdelen Råslätt utanför Jönköping är ett problemområde. I stället för att försöka bryta områdets isolering väljer nu myndigheter att lägga ett servicecenter där så att det ska gå att få bidrag och myndighetshjälp på plats utan att lämna stadsdelen. Vill man uppnå ökad integration så kan man inte förstärka isolationen så att det uppstår enklaver.
Mailen plingar till. Ett pressmeddelande dimper ner. Statens servicecenter skriver att de ska öppna ett nytt servicecenter i Råslätt utanför Jönköping. Förbluffad kan man läsa:
”Den 24 maj får invånare på Råslätt i Jönköping närmare till statlig service. På det nya servicekontoret kan du få stöd och vägledning i ärenden som gäller Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.”
– Nu kan boende på Råslätt få statlig service på hemmaplan. Vi ser fram emot att möta besökarna på vårt nya servicekontor, säger kontorsområdeschef Franjo Bogic.
– Vi förstärker den statliga närvaron i ett område där vi ser att behovet finns. Vi förenklar kontakten med våra fyra samverkansmyndigheter för invånare som behöver en personlig kontakt, säger regionchef Tobias Lundin.
”På servicekontoret kan kommunens invånare och företagare få hjälp och vägledning i ärenden från fyra myndigheter: Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Pensionsmyndigheten och Skatteverket.”
Råslätt är ett av problemområdena i Jönköping. Så allvarligt att det finns på polisens lista över utsatta områden. På ytan är det inte så extremt segregerat som många liknande områden eftersom det finns en del studenter där som lever i en egen bubbla. Stadsdelen har synts en del i media inte minst för ett uppmärksammat mord 2020 när en man försökte fly flera angripare och sen sköts till döds på en lekplats.
Sverige har ett mycket stort problem med integration, både att få ut migranter på arbetsmarknaden och att undvika parallellsamhällen. Det är ett allvarligt problem.
Att i det läget skapa ett servicecenter är helt fel väg att gå. Det förstärker Råslätts funktion som en enklav, isolerad från resten av staden och samhället. Att slippa åka till staden är bekvämt men isolerande. När myndigheterna flyttar ut till området finns för många inget behov av att lämna stadsdelen.
Att stå i kö i servicecentret i staden ger inte vänner, integrerar, nya uppslag eller förståelse för kulturen i området. Men motsatsen, att aldrig behöva lämna stadsdelen, ger ingen som helst delaktighet i landet man bor i.
För familjen som inte jobbar finns inte något behov att lämna stadsdelen. Det går att köpa mat, kläder och en massa annat i området. Råslätt har egna kyrkor och moskéer. Förr fanns Sveriges enda hinduistiska tempel där. Det är enkelt att skapa en bubbla där. Att göra området mer självständigt är fel väg att gå. Även om det bara är myndighetskontakter då och då.
Rätt väg är att försöka öppna slutenheten. Försöka få invånarna att bli en del av samhället, åka in till staden oftare. Bryta en isolation som finns hos många.
Att bryta segregationen kommer att bli en lång kamp som, det brukar sägas, alla myndigheter måste vara involverade i. Men framför allt krävs det att myndigheter tänker till lite.
Att göra ett problemområde mer självständigt blir i så fall helt fel.
