En inte otänkbar tanke var att SVT, efter kritiken kring programmet om Margaux Dietz, skulle ta till sig och tänka om. Tanken var möjlig, men uppenbart orealistisk. SVT tar nu ytterligare ett steg med ”persona non grata” där Fredrik Federley pratar ut.

Federley avgick 2020 som Europaparlamentariker sedan det avslöjats att han var sambo med en pedofil. Mannen var dömd för 22 fall av grov våldtäkt mot barn samt andra sexuella brott mot barn. Kritik riktades också mot att Federley, som har en dotter, utsatte henne för risk. Något han menar inte har skett.

Kring både Federleys val av sambo och SVT:s skildring är det lätt att skriva både många och långa texter. För att inte skriva en bok måste det reduceras till några få saker. I huvudsak en: hur i hela friden SVT använder skattepengar.

Men först. Federley tycks helt oförstående för att förtroendet förlorades för honom, han tycks lägga skulden på i huvudsak media. För de flesta är grova sexuella övergrepp mot barn ett av de värsta brotten som går att begå. Utöver själva övergreppen ger de ofta livslånga trauman. Att krypa ner och mysa bredvid någon som våldtagit ett barn 22 gånger, grovt dessutom, och viska ”jag älskar dig” är helt otänkbart för de flesta. Även om man är passionerat förälskad måste man förstå det orimliga i det.

Det är också skälet till att sambons brott smittar av sig på Federley. Federley ”dömdes” inte för vad någon annan har gjort. Han förlorade allt förtroende därför att han agerade helt omdömeslöst mot sina väljare, mot sitt parti och mot andra. Men på ett sätt som påminner om Mona Sahlin anser han sig vara offer för vad andra har gjort. Han saknar ansvar.

I Federleys värld är det media som avsatte honom. Väljarna fick inte säga sitt. Förmodligen är det få väljare som tycker att Federleys omdöme i miljöfrågor och annat kompenserar bristen på omdöme i frågan om pedofiler hålls inom kramavstånd eller långt borta. Saknaden efter Federley i den svenska politiken tycks avsevärt mindre än Federleys längtan att komma tillbaka. Vilket är lätt att förstå.

Federley menade att han inte ville fråga varför sambon hade suttit i fängelse. Nio år är en lång tid i svenskt fängelse. Men som politiker borde han förstå att det finns en omdömesfråga i vilka man umgås med. Har man ett förtroendeuppdrag måste man fråga saker, även om man är kär och lite nervös.

SVT är sedan ett par år skattefinansierat. Folk går till jobbet, och delar av den lön de tjänar går i skatt. Vanligtvis talas det om skola, vård och omsorg när skatten diskuteras. Med SVT är det samhällsinformationen som lyfts fram.

Skattefinansiering innebär högre krav på en verksamhet. Inte bara i kvalitet utan också innehåll. Att se Federley är säkert jättebra tv för många. På samma sätt som Dietz uppskattades och väckte känslor hos många. Ett program där Bianca Ingrosso pratar ut om varför löner och villkor i Intimissimi är rimliga är säkert också intressant för många. Men det är därför vi har reklam och betal-tv, inte skattefinansiering.

Oavsett om man ser det som ett återupprättande, som ett försök till en come back eller ett sätt att vrida om kniven ett varv extra eller något annat så finns noll och intet skäl att använda skattemedel till denna form av tv. Det är inte därför SVT skattefinansieras.

Många uppfattar att Federley trivialiserar brotten i programmet, särskilt när han talar om att ex-sambon har sonat sitt straff. Det finns tiotusentals, kanske ännu fler, av SVT:s tittare som själva brottas med att försöka läka såren efter övergrepp. Barnen som sambon våldtog är dessutom gamla nog att se på tv.

Det finns gott om tv-kanaler som kan göra sådant här. Tv om udda hobbies, människor med konstiga liv eller politiker som gjort bort sig och är självömkande. Många gillar att se det. Men det är inte så skattepengar ska användas. Ingen ska behöva misstänka att det fanns en tanke i att försöka återupprätta Federley som betalades med deras skatt. På samma sätt som med Dietz, Roberto eller någon annan som har fallit. Låt Hänt i veckan ha sådana reportage, Tv5 eller någon annan kanal. Men håll det skattefinansierade fritt från kontrovers.

När SVT blev skattefinansierat fick de också ett fördjupat samhällsansvar. I det ligger inte Federleys berättelse, oaktat att den är intressant. I det ansvaret ligger i stället det grå, lite slätstrukna och det som alla kan känna sig hemma i, eftersom alla är med och betalar.

Läs även: Därför slutade Socialdemokratin att vara en folkrörelse