Svensk nyhetsvärdering är en svår konst att förstå. Det kan verka som en blandning av underhållning och nyheter, men priset för att verkligen bli en del av den kretsen kan vara ens förstånd – eller kanske bara ens heder.

Tänk dig följande scenario: En före detta moderat minister lämnar politiken och blir delägare i ett företag som säljer datorsystem. En region upphandlar systemet för 10 miljarder kronor, och den som är regionstyrelsens ordförande råkar vara en annan tidigare moderat minister. Processen kantas av problem och bland annat misstankar om läckor. Dessutom har det i andra regioner redan gjorts flera upphandlingar av samma system, och det har visat sig vara både bristfälligt och problematiskt. Tror du att detta hade väckt uppmärksamhet i media?

Hur mycket uppmärksamhet två moderata ministrars affärer skulle få kan vi bara spekulera i. Men det finns ett faktiskt fall med två socialdemokrater där vi vet hur det ser ut.

Häromdagen avslöjade Hanif Bali på sociala medier tveksamheter kring upphandlingen av ett nytt journalsystem i Region Stockholm. Det handlar om en omfattande affär på minst 10 miljarder kronor – ett belopp som sannolikt kommer att ge en betydande vinst för det bolag som vann upphandlingen, Cambio.

I Cambios styrelse sitter den tidigare statsministern och socialdemokratiske partiledaren Göran Persson. Han är även delägare i bolaget, men uppger för Sveriges Radio att han inte minns hur stor hans ägarandel är. Ordförande för Region Stockholm är den tidigare socialdemokratiska ministern Aida Hadzialic.

Upphandlingen har länge kantats av problem. I höstas väcktes misstankar om en läcka som skulle kunna ha påverkat processen. I december lades utredningen ner, men misstankarna kvarstod. De nya misstankarna rör åter att information ska ha läckt och att det är brott mot regler för sekretess.

Efter en begäran från oppositionen bordlades ärendet tidigare i veckan. Partierna talar om behovet av samsyn och vill ha mer tid för att analysera frågan, vilket har lett till att beslutet skjutits upp en vecka. Med tanke på att processen redan har pågått i nästan tio år är det knappast en lång väntan.

Det är inte bara misstänkta läckor som påstås ha påverkat upphandlingen, utan det finns även misstankar om att de krav som ställts på leverantörerna har utformats för att gynna Cambio så att vissa företag automatiskt fallit bort. Bland annat slogs mjukvarujätten Oracle ut tidigt i processen. Hanif Bali har hävdat att kraven riggats för att gynna Göran Perssons bolag Cambio.

Det mediala intresset för frågan är dock förvånansvärt svalt – särskilt med tanke på hur mycket uppmärksamhet journalsystemet Millennium fått, då det rapporterats fungera dåligt. Det går också att tycka att en före detta statsministers inblandning borde skapa nyhetsvärde.

Den här veckan har två artiklar skrivits om processen. Dagens Nyheter publicerade en relativt omfattande artikel, men utan att nämna kopplingen till Göran Persson och andra socialdemokrater – en anmärkningsvärd utelämning. Realtid skrev däremot en mer utförlig text där de tog upp delar av de uppgifter som Bali publicerade. Utöver de två artiklarna har Sveriges radio tagit upp frågan.

Balis anklagelse är hård. Beroende på perspektiv kan den röra sig mellan anklagelser om jäv och allvarliga lagbrott. Oavsett om man anser att Bali har fel eller att han avslöjat en stor härva borde frågan granskas närmare. För väljarna är det avgörande att få klarhet i om valet av journalsystem styrs av sakliga kriterier – eller av andra intressen.

För medierna borde det vara en relativt enkel uppgift att följa upp Balis påståenden. Han namnger flera personer som han påstår har läckt uppgifter och säger sig ha en inspelning som bevisar detta. Det borde vara en bra utgångspunkt för vidare granskning.

Varför görs då inte den nyhetsvärderingen? Det kan finnas flera förklaringar. En möjlighet är att man inte vill använda Bali som källa och därmed ge honom cred. En annan är att man inte vill orsaka en politisk skandal i Stockholm, där styret redan är skakigt. Det finns säkert fler möjliga orsaker.

Däremot vet vi hur borgerliga politiker ofta skildras i medierna. När Ulf Kristersson fick en lägenhet av Ersta Diakoni antyddes kopplingar till att Ersta haft affärer med Stockholms stad. På samma sätt har det skrivits mycket om hans privatiseringar. Så hårt bör alla högre politiker granskas, men också före detta politiker.

Det finns också en större berättelse kring upphandlingen av journalsystemet. Huvudägaren i Cambio är ett riskkapitalbolag. Samtidigt som regionen är beredd att låta patienter ta smällen genom att stänga privata vårdalternativ, verkar det gå utmärkt att låta ett journalsystem generera vinster åt just riskkapitalbolag. Är det någon egentlig skillnad mellan pengar från skolor, vårdhem och journalsystem – och hur de till slut hamnar hos riskkapitalbolagen?

När Transparency International släppte sin senaste rapport om korruption hade Sverige åter tappat i rankingen. Den huvudsakliga orsaken var gängbrottsligheten. Samtidigt är det svårt att överskatta vikten av grävande journalistik som en motkraft till korruption.

Läs även: Jomshof hade rätt men gjorde fel