Centerpartiet har en genialisk plan. Genom att vilja utesluta alla partier som har någon form av samarbete med högerpartier vill det i praktiken utesluta en stod del av medlemmarna i sin egen partigrupp i Europaparlamentet. Splittringsförsöket lär knappast lyckas, utan Centern gräver i stället sin egen grav.
Den självdestruktivitet som utmärkte Centerpartiet under Annie Lööfs tid har fått helt fria tyglar under Muharrem Demirok. Hans ledarskap är som en politisk bilolycka. Sakta slås partiet sönder i jakt på några symboliska poäng.
Europaparlamentsvalet är ett av många exempel. Socialdemokraterna försöker skapa en europeisk decemberöverenskommelse. De vill ha en pakt med andra partier så att grupperna ECR, där SD sitter, och ID, där Le Pen sitter, inte ska få något inflytande. Som av en ren slump återstår då för den största gruppen, det liberalkonservativa EPP, att samarbeta med just Socialdemokraterna. Det kan man förstå att Socialdemokraterna vill.
Centerpartiet tar det ett rejält kliv längre. De vill utesluta Liberalerna ur partigruppen Renew, där de båda ingår, som en bestraffning för Tidöavtalet. Det är inte bara de svenska Liberalerna som har drabbats av Centerpartiets vrede utan alla liberala partier som har liknande samarbeten, till exempel liberaler i Danmark, Finland och Holland.
Gruppen Renew ligger politiskt mellan socialdemokrater och EPP i Europaparlamentet. Oftast görs breda överenskommelser direkt mellan S och EPP men de får ofta slagsida baserat på hur Renew ställer sig. Kan en sida få med sig dem har de ett överläge och det ger gruppen ett relativt stort inflytande med tanke på antalet mandat.
Centerpartiets genidrag är att slå sönder gruppen genom att utesluta stora delar, så att den decimeras och får mindre inflytande. På allvar tycks Centerpartiet tro att de kommer att få med sig resten av partigruppen på sin plan och stycka gruppen. Mer sannolikt är att de kommer att uppfattas som rena knäppgökar. En inte långsökt analys.
Det finns många anledning för väljarna att alarmeras av detta. Centerpartiet kommer att göra sig helt marginaliserade. Inleder man mandatperioden med att vilja splittra gruppen och kasta ut stora delar av medlemmarna får man väldigt få kompisar. Uppenbart kommer inte gruppen att gå med på detta.
Det leder till att Centerpartiets övergripande tanke att kasta ut alla som har ett slags Tidöliknande samarbete hotar partiets andra vallöften eftersom ingen kommer att lyssna på dem. Den ledamot som hotats av uteslutning kommer inte sedan att vilja ta en fika, prata lite och sen stödja Centern.
Centerpartiets strategi att alltid ta rygg på Socialdemokraterna kommer att resultera i samma sak i Europaparlamentet som i riksdagen – att partiet marginaliseras och blir meningslöst.
Att Centerpartiet har samlat sina allra skarpaste hjärnor och efter ett omfattande arbete bara åstadkommit en plan för att förstöra för sig själva, är kanske inget som förvånar. Däremot hade det varit intressant att få höra argumentationen kring varför det är bättre att splittra den egna partigruppen än att helt enkelt själva lämna och fullt ut bli ett systerparti till Socialdemokraterna.
Olof Johanssons beslut att lämna regeringen i protest mot Öresundsbron framstår som förhållandevis rimligt jämfört med Demiroks politik för att bränna alla broar. Centern skriker i dag allt högre, skaffar sig fler och fler fiender och samarbetar bara med partier som har en kraftigt avvikande uppfattning mot deras egen. Det leder till att Centern aktivt förstör möjligheterna att få igenom sin politik, vilket gör att en röst på dem är bortkastad.
En sak måste man däremot ge Centern. Att gå till val på att splittra en partigrupp är onekligen nytänkande. Inte ens Liberalerna lyckas med något sådant. Däremot är det mer tveksamt om det är en form av kreativ destruktion.
