På internationella kvinnodagen lanserade Centerpartiet lite pliktskyldigt ett program mot mäns våld mot kvinnor. Inte väldigt förvånande, men reaktionen på Centerpartiets utspel var markant annorlunda än för andra partier.

Den som presenterar programmet, partiledaren Muharrem Demirok, är två gånger själv fälld för just misshandel. Det tog sekunder innan skämten men också irritationen kom i gång. Tycker Centerpartiet att det är skillnad på män som får stryk och på kvinnor? Är det mer trovärdigt att någon som är dömd för misshandel talar om det? Liksom skämt och frågor åt andra hållet, där det talas om hyckleri och spel för gallerier.

Uppenbart är att Centerpartiet var helt tondöva i valet av partiledare. Att ha en partiledare som stora delar av väljarkåren förknippar med våldsbrott fungerar inte. Framförallt inte när man ska presentera en politik mot just våldsbrott. Mäns våld, det är jag.

Tondövheten märktes väldigt tydligt både under slutet av Annie Lööfs tid och när Demirok lyftes fram inför partiledarvalet. All kritik viftades bort med brister hos den som kritiserade. Folk var inte progressiva nog. Andra är inskränkta, överdriver eller vill Centern illa.

Tanken att det är provocerande för andra med en person som flera gånger har dömts för våldsbrott verkar rinna av Centerpartiet som vatten på en gås. Men frågan kommer komma upp igen och igen tills partiet tröttnar.

För nu finns, för alla utanför Centerbunkern, frågan om det hade varit en skillnad om det var kvinnor som Demirok hade misshandlat. Hade han kunnat väljas då? Är det okej att slå ner en kille som bara hade gått till skolan, men annorlunda om det hade varit en flickvän? Har våld, för Centerpartiet, ett kön? Eller är våld jämställt och blint för kön?

Frågan blir märkligt aktuell med Demirok. Med hans domar är det uppenbart att våld, mäns våld, kan förlåtas. Förr, under Annie Lööf, hette det att män som slår aldrig ska komma undan. Sen blev det en man som slog som blev partiledare. Varför kom han undan? För att han slog män? För att de han slog var unga? Eller är våld aldrig tidsbegränsat?

Att Demirok inte kan hantera sin situation blir mer och mer uppenbart. Hans förtroende är i botten. Partiet förlorar väljare. Inte ens när han försöker prata om allvarliga saker, som våld i nära relationer går det att ta honom på allvar. Eftersom han själv så mycket har kommit att förknippas med våld.

Centerpartiet ser ut att stå inför ett inte särskilt avlägset partiledarbyte. Det är ett vanligt mönster att partiledare som är starka varvas med en svag så att det kan bildas en fraktion eller någon kan sticka upp. Moderaterna hade så med Reinfeldt som tog över efter Lundgren. Socialdemokraterna hade så med Juholt. Om Löfven var ett mellanspel eller en huvudspelare är en knepig fråga. Men var Demirok står tycks uppenbart. Frågan är vem som kommer efter honom.

En partiledare som inte kan prata om våld mot kvinnor utan att väcka märkliga frågor kan inte bli långvarig. Hur många skulle kunna acceptera Demirok som minister, hur många kommer tänka på landsbygdsfrågor och hur många kommer att tänka på våld i nästa partiledardebatt?

Men samtidigt måste Centern lära sig att parera sina problem. Ska man presentera ett program mot mäns våld så ska det inte presenteras av någon som är dömd flera gånger för misshandel. Då är det bättre att ta någon annan. Kanske en ostraffad kvinna.

Men det skulle å andra sidan kräva att Demirok steg åt sidan och lät någon annan synas lite. Det är just den kritiken som riktades mot honom från hans lokala partiförening. Att allt ljus ska vara på honom.

Att lägga allt ljus på honom när det kommer till våld är slående dumt.