Aftonbladets Jonna Sima har gått viral efter att ha medverkat i Ekonomibyrån. Det skrattas och skämtas friskt om hennes analys av ekonomin. Men programmet är viktigt eftersom det visar, svart på vitt, kunskapsnivån hos en ledarskribent på en av Sveriges största tidningar.
Opinionsbildaren och journalisten Thomas Gür brukar säga att det är synd om Jonna Sima. Det är nästan alltid en korrekt iakttagelse. Det är lätt att känna medlidande när man läser hennes texter.
Sima har trendat på X. Orsaken är hennes medverkan i SVT:s Ekonomibyrån. Det gick inte särskilt bra, om man ska vara vänlig. De andra deltagarna mer än skruvar genererat på sig när Sima lägger ut orden.
Läs även: Olustigt när Sima ger sig på företag med förment manssymbol
Den här gången är det trots alla skratt inte synd om Sima. Att hon har blivit en driftkucku för sin medverkan i programmet är helt och fullt hennes eget ansvar. Hon borde ha insett att det inte skulle gå så bra.
Att vara ledarskribent är svårt. Sagt utan självömkan. På en dag måste man läsa in sig på något, formulera det och helst förstå det. Ofta får man ha tillräcklig självinsikt att förstå att man både har fel och att vissa saker kan man för lite om. Trots det överskattar man sig själv.
Men Sima måste vara medveten om problemet, och trots det valde hon att sätta sig i en tv-studio för att diskutera ekonomi, ett ämne som hon inte behärskar, och resultatet blev därefter. Minerna hos de andra, deras kamp för att inte fnissa eller artigheten när de försöker resonera henne är beundransvärt. Stoiskt.
Har du inte redan sett klippen finns några kortare bitar här, här och här programmet kan ses på SVT Play. Det är väl värt att se.
Det går att se Ekonomibyrån som ett totalt fiasko, ett bortkastat program som mest påminner om några vuxna som försöker hålla ett barn inom rimlighetens gränser. Men det är att göra det för enkelt. Genom att ge Sima gott om tid att exponera sin inre värld blir det faktiskt bra tv. Twitter har reducerat programmet till lyteskomik, men det är att förenkla det för mycket.
Det första programmet visar är en orimlig hållning hos många journalister, inte minst SVT, att alltid ha två sidor. Det finns många tillfällen där det är lovvärt, men medias uppdrag är inte att spegla olika sidor utan att söka sanningen. Vill man vara väldigt snäll mot SVT kan det sägas vara uppfyllt, om man tolkar de andra i studion som några som rättar Sima. Annars är det mer som att se ett program om Big Bang där en frikyrkopastor får ge sitt perspektiv.
Men det viktigare programmet åstadkommer är att det visar nivån på kunskap i första hand på Aftonbladet men bredare också i en kollegial gemenskap som har accepterat Sima. Kollegor som menar att hon har kämpat till sig respekt och förtjänar att tas på allvar.
Sima gick till studion förmodligen i tron att hon hade koll. Gissningsvis med peppande kollegor på Aftonbladet som lovordade henne. Det gick inte så bra som man kanske hoppades.
Problemet som Ekonomibyrån blottlägger är en djup okunskap och bristande förståelse för ekonomi och faktiskt matematik. Det är kanske inte ett stort avslöjade, men programmet gör det så tydligt. I en demokrati har medier flera viktiga roller, den mest omtalade är att granska makten. Men media har också en bildade funktion, att förklara hur samhället och delar inom samhället fungerar. En roll som kanske Aftonbladet inte tar på alltför stort allvar.
Simas ilska över att Handelsbanken återstartar en mediakanal för ekonomi-nördar blir därför en ofrivillig ironi. Handelsbanken tror sig kunna tjäna pengar på folkbildning och på att lära folk om ekonomi och om hur man sparar. Aftonbladet, som är precis lika vinstdrivande, går motsatt väg.
Det är inte utan att man undrar om Aftonbladet sänker nivån på sina texter för att bredda och ge en plattform för de som har prioriterat annat än kunskap i livet. Där Aftonbladet söker vinster på fördumningen gör Handelsbanken det på folkbildningen. Sima tyckte att ekonomikanalen var ”elitistisk”. Jag kan förstå att hon känner så, det är en analys helt i linje med Aftonbladets ledarsida. Kunskap ses som elitism.
Jonna Sima är vare sig ensam eller den enda på Aftonbladet som har kritiserats för bristfällig kunskap och analys. Hennes kollega Anders Cervenkas bok ”Girig-Sverige” recenserades i Ekonomisk debatt. Artikeln kan nog bäst beskrivas som ett slags lustmord. Det är en lång men läsvärd kritik mot Cervenka.
När Sima sätter sig i en studio för att diskutera ekonomi är det snarare en akt av högmod. Högmod som så ofta föregår fall blev i det här fallet ett rejält magplask.
Sima har sig själv att skylla att hon blir utskrattad. Hon borde ha förstått att det var fel forum. Men till hennes tröst finns säkert många som känner att hon var duktig.
Eller att hon åtminstone gjorde så gott hon kunde.
