I partiledardebatten menade socialdemokraten Magdalena Andersson att sverigedemokraten Jimmie Åkesson var en dålig nationalist - hon var det bra alternativet. Men Anderssons nationalism stavas Northvolt, Hybrit och liknande vansinnesprojekt i hopp om att mer och mer ska bli ”Made in Sweden”.
Söndagens partiledardebatt innehöll en ordväxling mellan Socialdemokraternas Magdalena Andersson och Sverigedemokraternas Jimmie Åkesson som är värd att titta närmare på. Roande nog har båda sidor använt ordväxlingen som ett bevis på sin egen skicklighet.
Magdalena Andersson kallar Åkesson för ”världens sämsta nationalist” och anklagar honom för att vilja göra Sverige beroende av olja från islamistiska diktaturer och batterier från det kinesiska kommunistpartiet. Det är i sig glädjande att hon markerar mot både islamism och kommunism. Men hennes lösning – att allt ska vara ”Made in Sweden” – är lika förvånande som absurd.
Åkesson replikerar att svenska och europeiska skattebetalare har pumpat in hundratals miljarder i projekt för ny teknik. En lek med skattepengar och pensioner, samtidigt som det utmanar den europeiska konkurrenskraften.
Andersson har rätt i att vi har ett osunt beroende av både Mellanöstern och Kina. Åkesson har mycket rätt i att försöken att lösa problemen ofta är idiotiska.
Det verkar som om Andersson dammat av en gammal retorisk figur från förra valet – ”världens sämsta nationalist” – som nog kommer att återanvändas.
Men för att gå till sakens kärna: Anderssons ”Made in Sweden”-linje och hennes föreställning om att man till och med ska kunna tanka svenskt är absurd. Det säger mycket om vad som gått snett inom Socialdemokraterna. Än mer förvånande är att hennes synsätt inte väckt större debatt.
Åkessons replik belyser samtidigt en viktig poäng: Anderssons syn på ekonomin är i grunden väldigt trumpsk. Sverige ska stå ensamt. Handel och specialisering är av ondo. Allt – inklusive drivmedel – ska produceras i Sverige. Det är en boll som förvånansvärt få har plockat upp.
Ett land bör specialisera sig på det man är bra på och samarbeta med andra länder kring resten. Vissa varor, som livsmedel, måste av säkerhetsskäl produceras inom landet även om det är dyrare. Men inget land är bäst på allt, och inget land bör heller försöka göra allt.
Generellt ligger det största ekonomiska värdet nära konsumenten. Ju fler värdefulla varor och tjänster som produceras nära kunden, desto starkare ekonomi. När en bil säljs är det inte stålet utan monteringen och tekniken som står för det största värdet. Samma gäller för mobiltelefoner, datorer, kläder möbler och mycket annat. Det finns gott om människor – på båda sidor – som inte förstår detta. De tror att man kan räkna ihop råvaror och produktionskostnader och få ett värde. Eller så tror de på ”vertikal integration”, det vill säga att en vara ska tillverkas från ax till limpa inom samma land.
För att ta ett exempel - att varje land skulle ha tillverkning och utveckling av all elektronik är orimligt. Det sitter chip i bilar, diskmaskiner, gräsklippare och nästan alla annat. Det skulle skulle göra allt oerhört dyrt om Sverige skulle utveckla chippen och sen producera dem. Istället ska vi importera det vi inte är bäst på och fokusera på det vi faktiskt gör bra.
Att ha en bred ”Made in Sweden”-strategi är därför direkt korkat. Det borde Andersson förstå – och hon gör det säkert. Hon har nästan en licentiatexamen i nationalekonomi. Men det här är ett sätt för henne att få makt. Miljöpartiet, till exempel, tror inte på internationell handel utan vill se mer lokalproducerat. Att de inte heller värderar välstånd är inte förvånande.
Men den trumpska synen på ekonomi förklarar varför man stödjer galenskaper som Northvolt och Hybrit. Andersson tror att det går att kommendera fram ny teknik och stora fabriker bara man kastar tillräckligt mycket pengar på problemen. Det spelar ingen roll om kunskapen saknas – allt är en fråga om pengar. Hon ser sannolikt till och med Northvolts konkurs som en följd av kapitalbrist, snarare än som ett projekt som aldrig borde ha startats – och absolut inte borde ha fått offentliga medel.
När Andersson kallar Åkesson för världens sämsta nationalist är det egentligen det hon menar: han vill hålla i skattepengarna och inte skänka bort pensionsfondernas medel som riskkapital till högriskprojekt. Med den definitionen är vi nog många som gärna är dåliga nationalister.
Andersson borde överge tanken på att allt ska tillverkas i Sverige och istället omfamna värdet av specialisering. Sverige ska producera det vi är bäst på – som lastbilar – men inte allt. Batterier är ett tydligt exempel på något vi inte ska ge oss på.
Socialdemokraterna borde återvända till sin gamla, mer realistiska syn på handel. Sverige är ett litet och exportberoende land. Det måste man förhålla sig till – och acceptera.
