Mats Skogkär lyfte häromdagen en av de unika sakerna med Sverige: svenskar förväntas bekosta sin egen propaganda via skatten. Genom skattefinansieringen läggs kostnaden för att uppfostra befolkningen på dem själva.

Ett ganska elegant reptrick. De flesta svenskar tycks vara övertygade om att de inte bara är välinformerade, utan också har god koll – en uppfattning inte helt utan ironi.

Ett exempel är rapporteringen om de journalister som dog i Gaza häromdagen. Public service pumpade ut budskapet att Israel hade dödat journalister.

Om någon missade nyheten: fem anställda på Al Jazeera dödades i Gaza i söndags i samband med en israelisk attack. Kontroversen rör framförallt en av dem – en journalist vid namn Anas Al-Sharif.

Enligt många medier var Al-Sharif en journalist som provocerade Israel genom sina reportage. Han menade sig ha varit utsatt för en kampanj från Israels sida.

Israels armé, IDF, menar å andra sidan att Al-Sharif var både terrorist och journalist, och att han använde sin roll som journalist som täckmantel och skydd. Den israeliska anklagelsen nämns, och det visas pliktskyldigt en bild på Al-Sharif tillsammans med den dåvarande ledaren för Hamas – men utan att något sammanhang ges. De tyngre anklagelserna som Israel lyft fram, till exempel att han fanns både i soldatregister och på lönelistor, förbigås.

Med den informationen är det svårare att inte se det som att han växlade mellan två uniformer. Eller, om man hyser genuin misstro mot Israel, kan man förneka uppgifterna och hävda att de är förfalskade. Men oavsett bör väl tittare och läsare få hela bilden och själva ta ställning?

Läs även: SVT och SR kallade hamasterrorist för journalist

En liknande situation gäller matleveranserna till Gaza. När Israel meddelade att de inte blockerade leveranserna, utan att det var FN som var problemet, och visade medierna tusentals lastbilslaster med förnödenheter, förändrades debatten. Det visade sig att strax under 90 procent av lastbilarna som FN körde in plundrades. Märkligt nog är motsvarande siffra för de israeliska transporterna försumbar.

De plundrade lastbilarna ledde till en debatt om Hamas roll. Det har länge talats om – och visats exempel på – hur Hamas plundrar och stjäl mat för att sedan sälja den till de behövande. Ett sätt att hålla krigskassan full under kriget.

Public service gör sig närmast löjliga i försöken att få det att framstå som att det är civila palestinier som plundrar. Det mest uppenbara är att Hamas sällan utför militära operationer i uniform. I princip är det bara vid tillfällen som gisslanöverlämningar som man kan se Hamasmedlemmar i uniform. Vanligtvis begår de krigsbrottet att strida klädda som civila. Men det finns ocksåexempel på hur civila har bestraffats för att ta emot mat från hjälpsändningar och en av poängerna med att skicka in hjälpsändningar via luften var att kringgå Hamas plundringar.

För att lägga till ytterligare en punkt där Public service vilseleder: Hamas siffror på döda tas ofta som sanning, som om de vore en neutral och trovärdig källa. Hamas skiljer inte på civila och militära döda. De använder ofta barnsoldater, så även döda under 18 år kan vara stridande. Hamas har dessutom ertappats med mycket stora lögner.

Den mest kända är förmodligen bombningen av Al Ahli-sjukhuset. Där påstod man att över 500 civila hade dödats i en israelisk bombning. Sedan visade det sig att sjukhuset träffats av en palestinsk raket som avfyrats mot israeliska civila, men som landat fel. Samtidigt skrevs antalet döda ner kraftigt.

Journalistiskt är det här uppenbart undermåligt. Vecka för vecka kan man göra listor över saker som vinklas, information som väljs bort och perspektiv som aldrig visas. Ofta är det bortkastad tid att se eller läsa sådana nyheter.

Men det är olagligt och straffbart att inte delta i finansieringen. Tydligen ska demokratin också hotas om man rör finansieringen av Public service. Trots hundra år av demokrati är det enda värnet vi tycks ha mot diktatur just Public service. Det självförhärligande som Public Service ger uttryck för är ofta med råge bortom det löjeväckande.

Det är absurt som att man måste vara med och betala. Men det är att också absurt att det finns en stor aktivitet på internet för att korrigera det som detta “demokrativärn” sprider. Kriget i Gaza har gett stor aktivitet till Facebookgrupper som Israel i Sverige och Svenskar som stödjer Israel. En bredare och mer allmän kritik mot Public service finns i grupper som Granskning av SVT och SR och I allmänhetens tjänst – granskning av Public service. Väldigt många är tveksamma och både söker information och ville dela information till andra.

Skillnaden mellan hur höger och vänster har förtroende för Public service är väldigt stor. Ofta anges förklaringen att det handlar om att högerväljare tror på konspirationer. Samtidigt är det väldigt uppenbart att det handlar om väldig ensidighet i rapporteringen.

Det är bra med en stor mångfald i medier och i debatt. Då får fler en möjlighet att få nyheter som de uppskattar. Men det finns ett stort problem i hur alla tvingas att betala för Public service via skatten.

Tekniskt är det enkelt att göra det till betalkanaler. Kan vi inte göra det och åtminstone får slippa betala?

Läs även: Karl Hedins rättvisa är vår trygghet