Det svenska erkännandet av Palestina var milt sagt problematiskt. Landet hade inga definierade gränser, ingen kontroll över sitt territorium och var, om man ska vara generös, en extremt skakig statsbildning. En mer rättvis beskrivning är förmodligen att tala om två landbitar som kontrolleras av ett lapptäcke av klaner som delvis samarbetar politiskt och hålls samman av sitt hat mot Israel.

Vid sidan av klanerna finns de lösa grupperna som har mer av en palestinsk identitet än en klanidentitet. Det är oftast ättlingar till araber från andra länder som flyttade till dåvarande Palestinas expansiva arbetsmarknad tack vare den judiska invandringen. De olika grupperna är milt sagt komplicerade att ena, föreställningen om ett gemensamt folk är avlägsen.

Det finns uppenbara problem att foga ihop det här till en stat och ännu mer att få det till en fungerande stat. Ena halvan av landet har styrts av Hamas efter ett slags statskuppsliknande övertagande. Sedan 2006 har inga val hållits vare sig i Gaza eller på Västbanken, så demokratin får nog också anses begraven.

Tanken bakom att erkänna en stat som hade misslyckats innan den ens fanns var att driva på fredsprocessen. Går omvärlden in och medger två parter reduceras, på pappret, fredsprocessen till att dra linjer på en karta, menade man.

Sen kom verkligheten och jagade de regnbågsskimrande enhörningarna från Mellanöstern. I stället för fred blev det 7 oktoberpogromen. Kriget var ett faktum och den israeliska invasionen av Gaza har ställt bortom allt tvivel att området inte kontrolleras av varken Fatah eller Hamas utan av Israel.

I det läget borde Sverige ta ett steg tillbaka och överblicka bilden och faktiskt vara förnuftiga. Erkännandet av Palestina borde dras tillbaka. Det skulle aldrig ha skett och det skedde under demokratiskt tveksamma former, men nu går misstaget att hantera.

Normalt är erkännanden av en stat eviga. Det regleras i huvudsak i Montevideo-konventionen från 1933. Det finns en viktig poäng där eftersom det skulle rendera eviga erkännanden och averkännanden om det gick enkelt. Därför gäller:

”recognition is unconditional and irrevocable”

Däremot rent praktiskt har det lyfts fram en annan syn:

”a state loses its independence or the necessary degree of self-government, a government ceases to wield effective authority, etc”

Citatet är från en artikel i den juridiska tidskriften Jus Cogens som diskuterar frågan.

Baserat på det skulle Sverige kunna dra tillbaka sitt erkännande. Det finns inget fungerande styre, det finns inget avgränsat territorium och hela administrationen av Gaza är borta. Fatah övergav demokratin och förlorade kontrollen av Gaza. Ett område som i realiteten nu är under israeliskt ansvar och kontroll. Ingen vet vem som kommet att styra om Israel drar sig tillbaka.

Till det kommer motivet för att erkänna Palestina – fred. Erkännandet påstods hjälpa freden, men i dagsläget finns inget rimligt erkännande av Israel eller en tvåstatslösning från vare sig Fatah eller Hamas. Det som är deras mantra är att förinta Israel – från floden till havet, det vill säga en palestinsk enstatslösning med omfattande etniska rensningar av den judiska befolkningen. Sannolikt är det inte bara judar som rensas bort mellan havet och floden utan dessutom demokrati, mänskliga rättigheter, välstånd och annat som präglar området i dag och utgör en stark kontrast mot de palestinska områdena. Det som i dag är Mellanösterns enda demokrati skulle reduceras till ytterligare ett område av diktatur och förtryck.

Ytterligare ett argument kommer ur kriget. Det dräller av rapporter om att Hamas plundrar och stjäl hjälpsändningar för att sen sälja bistånd till befolkningen. De mest deprimerande uppgifterna talar om att upp mot 70 procent av biståndet stjäls eller plundras.

Det är en god inkomst för terroristerna. Hamas måste om de gör anspråk på att styra och vara statsbildningen värna sin befolkning. Annars är de bara ett rövarband. Sverige kan inte stå bakom att erkänna ett rövarband som ett legitimt styre.

Palestina har aldrig försökt bygga en stabil stat, de har struntat i sin demokrati och fokus har alltid varit på att kriga med Israel. Att förinta Israel har varit viktigare än de egna medborgarna.

Med den bakgrunden bör Sverige gå rakt motsatt väg mot Norge och andra och dra tillbaka erkännandet med hänvisning till att det varken finns gränser, ett fungerande styre eller kontroll på det egna territoriet.

Det skulle vara en ytterst tydlig signal om att terrorism aldrig kommer att löna sig.

Läs även: Kan vi förlåta en skinnskalle