I förra veckan skickade en grupp moderata riksdagsledamöter – Sten Bergheden, Lars Beckman och Christer Carlsson – in en skrivelse till riksåklagaren. De begär en utredning som går till botten med fallet Karl Hedin.

Sverige har i dag ett problem med tilliten till myndigheter bland hela den breda gruppen skyttar. Många vittnar om och upplever att myndigheterna varken är på deras sida eller agerar rättssäkert. I en demokrati måste det vara självklart att myndigheter både är rättssäkra och står på medborgarnas sida. Men när det kommer till skyttar finns en befogad misstro mot myndigheterna.

Toppen av det isberget är fallet Karl Hedin. Hedin greps misstänkt för att ha dödat en varg. Ingen har kunnat hitta vare sig en död eller försvunnen varg i området, men tydligen kunde blotta misstanken frigöra enorma resurser.

Hedin var vid gripandet 69 år gammal och tidigare ostraffad. Åklagaren saknade bevis för att ett brott hade ägt rum och förlitade sig i stället på en illegal telefonavlyssning och ett vittne utan trovärdighet.

En första tanke vore kanske att en polis ringde Hedin och bad honom komma in till stationen för att prata. Så fungerar dock inte rättsväsendet – i stället stormades Hedins hem av bland annat Nationella insatsstyrkan. Hedin kördes i ilfart till Stockholm, där han hölls häktad i ungefär en månad, stora delar av tiden med maximala restriktioner. Han tilläts inte sova sammanhängande utan väcktes flera gånger per natt. Detta var alltså behandlingen av en äldre man misstänkt för ett brott som möjligen kunde ge något års fängelse. Normalt krävs minst två års fängelse i straffskalan för att hårdare tvångsmedel ska få användas.

Efter att Hedin både släppts och friats av tingsrätt och hovrätt borde ett omfattande arbete ha inletts för att be om ursäkt för alla misstag och samtidigt återställa myndigheternas förtroende. I stället blev det knäpptyst.

Kanske berodde det på att Morgan Johansson var justitieminister. Men hans tystnad har ärvts av nuvarande justitieminister Gunnar Strömmer, som varken svarar på brev eller går med på att träffa Karl Hedin. Strömmer, med en bakgrund i Centrum för rättvisa, borde – kan man tycka – prioritera upprättelse för Hedin. Förr hade Strömmer kanske blivit Hedins försvarare. Nu beter han sig fånigt. Hans relation till rättvisa blir alltmer lik en tonårings relation till ett ex efter ett dåligt uppbrott. Kanske gömmer sig Strömmer på toaletten om en kompis ser att Justitia befinner sig i samma korridor.

Men den moderata trion Bergheden, Beckman och Carlsson tvingar delvis ut frågan i ljuset. Det är modigt att vända sig till riksåklagaren efter att justitieministern försökt begrava frågan.

Samtidigt borde de gå längre. Det borde bli en interpellationsdebatt, både om rättvisa för Hedin och om skyttars situation. Det är viktiga frågor med djupt stöd hos stora väljargrupper.

I ett uttalande har Christer Carlsson lyft en viktig aspekt. Han pekar på det möjliga förtroendetapp som myndigheternas agerande har orsakat bland skyttar. Det är en viktig reflektion, men den borde följas upp genom att kontakta ansvarig myndighetschef.

Det vore förvånande om riksåklagaren genomför den önskade undersökningen, och handen på hjärtat är det nog ingen myndighet som borde reda ut frågan. I stället borde den läggas på en helt oberoende part. Det vore det bästa.

Än idag, flera år efter att Hedin friats, kokar frågan inom Skytte-Sverige, medan myndigheterna tiger. Här finns en viktig demokratisk aspekt: folket har rätt att både få svar och se rättvisa skipas. Myndigheterna, å andra sidan, verkar tro att tystnad i några år till är en vinnande strategi och delar uppenbarligen inte uppfattningen att rättvisa måste ske inför öppen ridå.

Det är helt enkelt skamlöst.

Läs även: Miljöpartiet vill skippa avkastningskravet på pensionspengar