Ett klipp på Magdalena Andersson där hon hyllar Miljöpartiets insatser för att det har satsats pengar på grön omställning har både blivit viralt och lett till att hon anmälts till KU. Moderaternas gruppledare, Mattias Karlsson, anmälde Andersson eftersom han anser att hon accepterade politiska påtryckningar som ledde till att bland annat pensionspengar satsades i högriskprojekt som Northvolt.

En av få konstanter i svensk politik är Miljöpartiets destruktiva kraft. Det finns nästan inget politikområde som har fortsatt att vara välfungerande efter att MP fått ett större inflytande. Det är kanske inte konstigt – partiet har en närmast unik förmåga att suga upp och sedan premiera knäppskallar.

Historiskt finns mängder av beslut som, om de hade tagits av andra partier, hade lett till massiva förtroendetapp men som accepteras och närmast slätas över. Ett kul exempel är när en medlem till kongressen 2001 motionerade om ett förbud mot att tjäna pengar på aktier och obligationer. I stället skulle en ekonomi införas där folk levde som indianer. Någon skrattar säkert när de läser detta, men förslaget gick faktiskt igenom och antogs av kongressen. När partiledningen nästa morgon insåg vad som hade skett tvingade de fram en ny omröstning där de vann och beslutet ogiltigförklarades. Men ännu roligare än vansinnet med att införa indianekonomi var förklaringen till vad som hade skett:

– Det var fest i går och folk var lite trötta i morse. Alla skäms nu alldeles förfärligt, sa Helen Uliczka, som var nominerad till partistyrelsen.

Lite maskrosvin kan man unna dem, men den grundläggande problematiken finns där. Det är inte bara fylla som får miljöpartister att vända sig mot räntor. Miljöpartiet har i sitt partiprogram tidigare haft inskrivet att deras långsiktiga mål är en ekonomi utan ränta. Det verkar också finnas en tveksamhet om pensionsinvesteringar behöver ha avkastning.

Det är inte bara ränta, utan också tillväxt som MP vänder sig emot. De vill i stället ha ekonomiska mål som mäter hur människor och miljö mår. En del av det arbetet är att verka för en solidarisk fördelning av resurser. Oavsett om man jobbar och sliter, eller håller seminarier om hur upplevelsen av tarmsköljning kan förstärkas med hjälp av en diggeridoo ska givetvis föredelningen av resurser vara solidarisk.

Knäppheterna brukar bortförklaras med att partiprogram är yviga mål och inte en del av de beslut som fattas. När det handlar om dagspolitik är det på riktigt, och då är man närmare verkligheten. Verkligen?

I höstas motionerade det före detta språkröret Märta Stenevi tillsammans med ett par andra riksdagsledamöter om ”Skärpt regelverk för Sjunde AP-fonden”. Motionens titel skulle kunna innebära att man inte får investera i högriskprojekt som Stegra, Northvolt och liknande. Men det är miljöpartister, så i stället går det åt andra hållet.

Första förslaget till beslut är att:

Riksdagen ställer sig bakom det som anförs i motionen om att kravet på hållbarhet inte längre ska underordnas kravet på avkastning i Sjunde AP-fondens förvaltning och tillkännager detta för regeringen.

Kravet på hållbarhet är alltså viktigare än avkastningskravet för pensioner. På bondsvenska är det ett sätt att förvandla pensionspengar till en lekstuga – ett sätt för miljöpartister att kunna använda pensionspengar till saker som riksdagen säger nej till. Folkets framtida pensioner blir riskkapital, men ett riskkapital som inte tar hänsyn till avkastning och risk, utan till möjlig framtida miljönytta. Många riskerar att få lära sig hur många gånger man kan använda en tepåse.

I motionen finns också ett krav på förbud mot att investera i eller låna ut pengar till länder som ”begår krigshandlingar eller bryter mot mänskliga rättigheter”, vilket utifrån den senaste punkten borde innebära att nära noll stater går att investera i. Finland fälldes för ett par år sedan för att ha misslyckats med att stoppa en skolskjutning 2008. Hur länge behöver de vara svartlistade?

Men mer intressant är hur MP vill skriva in en absurd pacifism. Ukraina begår en massa krigshandlingar för att skydda sig från det ryska anfallet – ska man få investera där? Räknas FN-uppdrag som krigshandlingar? När Irak jagades ur Kuwait var det gott om krigshandlingar, men kan någon verkligen mena att det var fel?

Självklart kommer riksdagen aldrig att stödja ett sådant här vansinne. Det är en så uppenbart korkad idé. Men MP är väldigt skickliga på att ta sina kanske mest korkade idéer, kasta upp dem på förhandlingsbordet och sedan vägra att backa. Ofta vinner de och får igenom saker som är väldigt destruktiva.

Men, säger kanske en vän av ordning, Magdalena Andersson är ju nästan nationalekonom och har varit finansminister. Hon skulle väl aldrig gå med på något sådant? Det är ett argument som, fristående, låter väldigt rimligt.

Å andra sidan – ser man på kärnkraften, de redan genomförda uppmjukningarna av regler för AP-fonderna eller hur Andersson köpte stöd från Amineh Kakabaveh, är det nog sannolikt att hon är mer intresserad av att bo i Sagerska än av det bästa för folket.

Läs även: Är Trumps tullkonflikter en temporär svacka eller början på något nytt?