Den växande konflikten kring EU är makt, frågan om var besluten ska fattas. Varje gång makt flyttas till EU minskar riksdagens makt och värdet på vår röst. Beslut blir svårare att ta och kringskärs av allt fler regleringar.
I förra veckan hade Europaparlamentets miljöutskott en omröstning om återställande av våtmarker. Kritikerna menade att det blev en fars av omröstningen. Efter tre timmar var omröstningen fortfarande inte klar utan behövde avbrytas.
Det är ett förslag från kommissionen där målet är att 20 procent av våtmarkerna ska återställas. Sedan har alla synpunkter och det bråkas fram och tillbaka. Ilskan är enorm från alla sidor där miljövänner vill se mer och bönder menar att det riskerar att bli matbrist. Medlemsstaterna ska ta fram bindande planer för att skydda allt mellan fjärilar och fåglar i markerna och grönområden i städer. I sämsta fall riskeras böter om besluten inte följs.
Förslaget är faktiskt så knäppt att till och med Centerpartiet är emot det. Medan Liberalerna har svårt att inte ge lite mer makt till EU. Tillsammans med MP och S.
– Den föreslagna lagen innebär ett paradigmskifte. Liberalerna har arbetat intensivt i förhandlingarna för att värna specifikt svenska intressen, säger Karin Karlsbro till TT.
Hon har inte helt fel. Det är tokfel att tro att detta är svenska intressen, men en sådan maktöverföring är absolut ett paradigmskifte. Det skulle flytta bort mycket av makten från beslutande kring mark och dess användning i Sverige till EU. Något förmodligen ytterst få väljare skulle tycka är bra.
Nyligen togs ett liknande beslut. Ministerrådet enades om en kompromiss kring migranter inom EU. Migrationsminister Maria Malmer Stenergard lyckades få igenom en ganska bra kompromiss där den viktigaste biten, tvingande omplacering av migranter, ersattes med tvingande solidaritet. I stället för att tvingas ta emot till exempel nordafrikanska migranter från Italien eller Spanien kan länder betala för dem. Summan är föreslagen till 20 000 euro per flykting.
Det är ett bra men svagt system. EU kan relativt enkelt justera summan om det blir en migrantkris igen. Låt säga att de ökar den till 200 000 euro, då blir det svårt för länder att kunna säga nej. Och därmed har länderna inte längre kontroll över vilka som ska bo i länderna.
Det går att räkna upp fler liknande exempel på beslut. Den centrala frågan i besluten är inte migranter eller våtmarker utan makt. Vem som ska besluta är frågan. Ska du kunna påverka detta i kommande val. Eller ska beslutet fattas långt bort i EU?
Frågorna ges oftast, sannolikt mer av okunnighet än illvilja, formen av för och emot ett beslut i stället för för eller emot att EU beslutar om dem. Vem som fattar beslutet är ofta minst lika viktigt som själva beslutet. Av den enkla anledningen att varje uns av makt som ges till EU gröper ur din röst.
Ett annat sådant exempel är vapendirektivet. Före valet lovade Tidöpartierna att de skulle implementera på minimum. Men när de fick makten skrämdes de, felaktigt, av hotet om böter till EU och vek ner sig. De som röstade på grund av det tappade sin röst till EU.
Skulle något parti få för sig att återställa våtmarkerna kan det tas i riksdagen. Det krävs inte att det går via EU. Men det skulle förmodligen förloras i riksdagen, men tas beslutet långt borta går det att besluta om dummare saker än när man straffas i val. Dumheter kräver inte EU, men de är lättare att få igenom där.
Sverige behöver en ny diskussion om EU. Om vad vi vill med EU, om vad vi vill åstadkomma och varför vi är med. Liksom de röda linjer som måste dras upp.
Stödet för EU vilar på de enkla grundläggande sakerna. Att kunna resa och flytta varor och tjänster enkelt. Hjälp till handel, försvar, polis och liknande frågor. Att inte ha makten över licenser för magasin till vapen, att förlora kontrollen över hur mark används eller vilka som ska få bo här är knappast ens de mest EU-positiva Liberalerna för om de får en rak fråga. Men med små små steg flyttas de frågorna över till EU.
Det finns en mörk ironi i att swexit är en rörelse med närmast minimala egna framgångar. Medan Liberalerna och andra som driver på maktförskjutningar till EU, förtrollade över tanken på det federala, i stället är de som lyckas bygga upp ett motstånd och sköta marknadsföringen åt swexit. Och långt långt mer effektivt.
Nästa gång en EU-fråga diskuteras, börja inte med att fråga dig om den är bra eller dålig. Om du instämmer eller inte. Utan börja med att fråga dig om det beslutet bäst tas av riksdagen eller av EU. Var makten ska ligga.
Där är den viktiga konfliktlinjen i EU.
