Facebook noscript imageHjort: EU:s krig mot Grok är ett krig mot kunskap
Hoppa till innehållet
Klas Hjort

Hjort: EU:s krig mot Grok är ett krig mot kunskap

Den symboliska jakten på ett företag, och på en företagsledare skadar länderna i Europa. Vi har problem som behöver lösas, men att folk kan använda Grok är inte ett av de problemen. Foto: Groks hemsida
Den symboliska jakten på ett företag, och på en företagsledare skadar länderna i Europa. Vi har problem som behöver lösas, men att folk kan använda Grok är inte ett av de problemen. Foto: Groks hemsida

EU har blivit en kontinent som producerar regelverk snarare än teknikbolag. Att pressa bort AI-tjänster är ett recept på stagnation, inte på trygghet. Deepfakes och kränkningar är inte nya fenomen, och de kan skapas med en rad verktyg. Ändå riktas strålkastarljuset mot Musk – och Europa riskerar att förlora mer än de vinner.

EU har återigen hittat en halmdocka att slåss mot. Den här gången heter den Grok. EU tycks ha förklarat krig mot techentreprenören Elon Musks AI-tjänst Grok. Det är en märklig konflikt som har många bottnar. Sedan en tid pågår en utredning, och det ryktas att målet är att antingen förbjuda Grok helt eller att stympa företaget så illa att Grok stoppas i Europa.

På vilket sätt detta tjänar de europeiska folken är svårt att förstå.

Att europeiska institutioner granskar digitala plattformar är i sig inget märkligt. Tvärtom. Tekniken påverkar allt från barns vardag till valrörelser, och lagstiftaren har ett legitimt ansvar att skydda medborgare från bedrägerier, trakasserier och övergrepp. Men när reglering övergår i symbolisk kampanjpolitik riskerar den att bli kontraproduktiv – och i värsta fall antidemokratisk.

Den officiella förklaringen är att Grok kan användas för att göra bilder och videoklipp där människor, mot sin vilja eller utan sin vetskap, blir lättklädda, förlöjligade eller på liknande sätt kränkta.

Det går utmärkt att göra i andra AI-tjänster. Jag gjorde en snabbkörning med en bild av Jimmie Åkesson stående utanför riksdagen där han, liksom Ebba Busch, fick sina kläder utbytta mot en bikini. I de tre AI-tjänster jag testade – Gemini, Grok och ChatGPT – gick det enkelt att fixa, utom i Gemini. Gemini kände igen Åkesson och gör inte ändringar på kändisar.

Det är som det så ofta är: politiker som inte har en aning om vad de beslutar om, utan jagar sina känslor. Att regleringar går att runda med en VPN-tunnel tycks man inte ha insett.

På samma sätt verkar de antingen inte veta, eller strunta i, att det finns andra program som är specialiserade på att just skapa sexuella bilder.

Men konflikten är djupare än så. Självklart finns en koppling till att Musk har haft synpunkter på och stöttat politiska rörelser i EU. Det är ett sätt att straffa och markera. Men också att skrämma och markera mot andra.

Att EU lägger särskild energi på just Elon Musks tjänst väcker därför frågor. Musk är inte bara en entreprenör, utan också en politisk aktör. Han har öppet kritiserat europeisk politik och i vissa fall stött rörelser som många i Bryssel ogillar. Det vore förvånande om detta saknade betydelse. Det är trots allt mänskligt att vilja markera. Men det är också farligt när myndighetsutövning börjar lukta vendetta.

Samtidigt finns en djupare nerv: kontrollen över det offentliga samtalet. Det ger en annan, och kanske djupare, oro. Med medier som drivs från gräsrötterna är det mycket svårare att styra. Otaliga politiker har gjort utspel och sedan fått backa när folket visat att de haft fel. Det är skillnad på tio tusen personer som är arga i sociala medier och lika många som sitter hemma framför tv:n. Sociala medier är en viktig del av den moderna demokratin.

AI förstärker denna utveckling. Med rätt verktyg kan fler medborgare söka information, sammanställa källor, analysera dokument och förstå komplexa samband. Det är inte bara en teknisk revolution. Det är en maktförskjutning.

Vänder man på perspektivet är Grok ett fantastiskt verktyg för att söka och bearbeta information. De stora AI-verktygen ersätter egentligen inte varandra utan kompletterar varandra. För att göra olika saker och få bra svar är det oftast bäst att jobba med flera och välja AI efter vilken uppgift man vill ha hjälp med. Att tappa en tar bort en viktig del i mixen.

När politiker slår mot Grok slår de därför mot vår möjlighet att söka information. Våra möjligheter att få kunskap och perspektiv. Men också mot en viktig frihet.

Det påminner mycket om när EU för något år sedan tog fram ett omfattande system för AI-lagstiftning. Men det finns inga större företag här i Europa, bara regler. Politiker reglerade något de inte förstår och som inte behöver regleras.

Finns det problem med att det skapas nakenbilder som kränker människor är det inte något knutet till just Grok. Det går lika bra att göra på andra plattformar eller till och med i Photoshop. Redan i början av 90-talet dömdes porrtidningen Svenska Hustler för fejkade porrbilder av kändisar. Vi har redan lagstiftning.

Man angriper plattformar snarare än brott. Man siktar på teknik snarare än på handlingar. Men kränkningar, hot och sexuella övergrepp är redan förbjudna. Förfalskningar och integritetsintrång kan och bör beivras. Den vägen är mer krävande, eftersom den kräver polisarbete, rättsväsende och internationellt samarbete. Men den är också mer rättssäker.

Men rättsäkerheten är jobbig. Det är lätt att offra Grok för att skrämma andra stora bolag till underkastelse vilket tvingar fram självcensur. Det är både billigare och enklare än att jaga tiotusentals enskilda som byter mot en lag. Men det är lika dumt som att angripa telebolag eller transportföretag för vad som sägs eller levereras.

När det kommer till demokratin måste politiker acceptera att det är en ny tid. Tidningar, bloggar och enskilda debattörer kan enkelt och billigt startas och bli stora. Svärmar av entusiaster kan gräva fram fakta och såga en politiker. Det är nya tider, och det går inte att stoppa.

Att stänga ute företag från Europa kan däremot göras snabbt. Det ger politiska poäng. Och det ger illusionen av kontroll. EU kan verka tuffa och stoppa företag som vill agera på den europeiska marknaden. Vi kan stoppa tillväxt och innovation. Och vi kan göra så att företag flyttar från Europa. Då kan vi slå oss för bröstet och vara stolta över våra regleringar.

Men det är dumt, väldigt dumt. Det är långt bättre att lämna saker oreglerat och i stället använda de regler vi redan har.

Tyvärr är europeiska politiker oftast mer förtjusta i regleringar än i välstånd. Vad vi som väljare måste göra är att ställa oss frågan: vill vi vara en kontinent som formar framtiden – eller en som försöker förbjuda den?

Läs även: Rösta bort politikerna som avskaffar söndagssteken men som har råd med annat

Följ mig gärna på X/Twitter

Klas Hjort

Mejl: klas.hjort@bulletin.nu

Ledarskribent på Bulletin med politisk tjänstemannabakgrund både från Riksdagen och Europaparlamentet.