Sverige befinner sig i ett märkligt säkerhetspolitiskt läge, ett slags interimstillstånd som varken är krig eller fred men som har karaktär av bägge. Sverige behöver både av säkerhetspolitiska skäl och på grund av krav från Nato modernisera försvaret och rusta upp.

Kriget i Ukraina har också visat på hur drönare är ett nytt hot, som vapen, för att samla information och genom att agera markör åt andra vapen, för att ta några exempel. Försvar mot drönare är ett relativt nytt område som snabbt måste byggas upp.

Samtidigt pågår en digitalisering av försvarsmakten. Bland annat skapas ett ledningssystem, LSS Mark, för att krigsförbanden ska kunna ledas i fält. Systemet täcker mycket och inkluderar till exempel ledningsplatser, sambandssystem, informationssystem, underhållssystem och mycket annat. Det är ett mycket viktigt ledningssystem för Försvarsmakten.

Båda områdena inkluderar en israelisk samarbetspartner. Det är ett smart val, samarbetspartnern är en av de bästa tillverkarna. Det israeliska bolaget, Elbit Systems, har bland annat byggt drönarskydd för de fysiska byggnaderna där riksdag och regering verkar. Ett viktigt skydd inte minst mot terrorism. Elbit är också en viktig del i utveckling och leverans av LSS Mark. Elbits del av kostnaden för LSS Mark är på 1,7 miljarder. Det är bara ett par exempel. Elbit är aktivt inom många områden och samarbetar med Försvarsmakten på flera plan.

Med tanke på det säkerhetspolitiska läget borde Elbit vara en viktig samarbetspartner för svensk del. Försvaret står inför en viktig teknisk omläggning samtidigt som hotbilden är värre än förr.

Det vore helt självklart med enighet och samarbete i försvarsfrågor. Men inte i Sverige. I stället för att ta igen förlorade år för försvaret hörs ropet: Bring in the clowns! Förlåt, det är inte clowner utan Hamnarbetarförbudet som släpps in på scenen. I stället för försöka skynda på moderniseringen av försvaret så börjar facket stöka runt på grund av en symbolfråga.

Vi borde rusta, men i Sverige fungerar inte på det sättet. Här värnar vi inte försvaret utan facket har bestämt sig för att strejka och inte lasta krigsmateriel till eller från Israel. Vilket alltså är en strejk direkt riktad mot modernisering av vår försvarsförmåga. Det är, måste man ge dem, en imponerande precision i en symbolfråga. Man ger sig inte på apelsiner för att ge kunderna en ögonöppnare, utan försvaret.

Clowneriet i frågan speglar inte bara i vad man stoppar utan också när. Tanken var från början att inleda blockaden den 27 januari. Sen kom någon på att det förmodligen kunde se illa ut att starta en ”kauft nicht bei Juden”-kampanj på Förintelsens minnesdag. Så Hamnarbetarna fick köra ut ett extra pressmeddelande och flytta blockaden en dag. Någon hade uppmärksammat dem om minnesdagen och de ville inte politisera frågan om ”de fruktansvärda brott mot judar och minoriteter” som nazisterna begick.

Hamnarbetarna är taktfulla nog att vänta till dagen efter med en blockad som grundar sig i bland annat ett påstått folkmord.

Hur fackförbundet ser på Israel och att de gick in i Gaza efter att 1200 människor hade mördats och ungefär 300 kidnappats är väldigt tydligt:

– Det här agerandet från Sveriges Hamnar är väntat. Hamnarbetsgivarna gjorde samma sak 2022 för att försöka tvinga oss att fortsätta hantera gods och fartyg på väg till och från Ryssland under invasionen av Ukraina, säger förbundsordföranden i en presskommentar.

För facket är Israel att jämställa med Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina och det är dessutom så viktigt att markera att det riktas mot svensk försvarsförmåga. För många skulle den naturliga reaktionen på anfallet på Ukraina snarare vara att rusta upp än att blockera upprustningen.

Hamnarbetarna är tydliga och raka i sin kommunikation, man vill försäkra sig om att stora inköp till det svenska försvaret stoppas.

– Den svenska Försvarsmakten köper in varor för miljardbelopp från den israeliska krigsindustrin. Detta är företag som är djupt involverade i krigsinsatsen i Gaza, säger förbundsordförande Martin Berg.

Frågan ligger nu i händerna på Arbetsdomstolen. I dag, 22 januari, träffas Hamnarbetarförbundet och Sveriges hamnar för att diskutera om det är rimligt att blockera moderniseringen av försvaret, trots att det nu råder vapenvila i Gaza.

Jag försökte få ett svar från facket om de drar tillbaka hotet om blockad när det skulle bli vapenvila men fick inte ens ett svar. Det senaste beskedet via pressmeddelanden är att vapenvilan inte är ett tillräckligt skäl att avblåsa blockaden.

Den mediala och politiska tystnaden är både förvånande och slående. Varför accepteras en blockad av viktigt krigsmateriel i ett läge där Sverige har lämnat ett tillstånd av riktig fred?

Läs även: Chalmers DEI-satsning borde ha lärt av andras misstag