Expressen har gjort ett bra gräv om hur många våldtäktsmän som inte är svenska medborgare och dessutom slipper utvisning som en del av sitt straff. Under 2024 dömdes 118 utländska män för våldtäkt eller våldtäkt mot ett barn. I 34 fall yrkade inte åklagaren på utvisning. Det är märkligt många.

Det är också anmärkningsvärt att motsvarande var tredje dag sker en våldtäkt i Sverige där gärningsmannen inte är svensk medborgare.

Det borde vara självklart att om man döms till fängelse så följer utvisning automatiskt. Vistas man i ett land så finns det lagar och regler som man måste acceptera. Från rättsväsendets sida borde det vara en självklarhet att döms man till fängelse så har man brutit mot det kontraktet som man har med Sverige och därmed rätten att vistas i landet.

När man ger uppehållstillstånd, oavsett asyl, arbetskraft eller av andra skäl, så borde det ingå i avtalets villkor att man inte begår brott. Begår man ett brott så säger man själv upp avtalet. Söker man skydd ska man givetvis inte vara ett hot mot andra. Det finns också en viktig moralisk dimension, att begå allvarliga brott är inte något man råkar göra, det är ett val.

Någon kommer säkert att invända att det är en hård syn, men det är faktiskt få som sitter i fängelse. Av ungefär 10 miljoner svenskar dömdes under 2023 10 647 till fängelse. Många sitter i fängelse sedan tidigare men det ger en fingervisning av hur få fängelsedomar det är per år. Ungefär en på tusen döms varje år till fängelse.

Kravet för att få ett liv i Sverige är alltså att inte vara en av de ett på tusen som döms till fängelse. Något som 999 av 1000 klarar.

Expressens granskning täcker 118 fall. I 68 fall, ungefär hälften, utvisades gärningsmannen. I 16 fall avslogs begäran om utvisning och i 34 fall yrkades det inte ens på utvisning. I över 40 procent får alltså en gärningsman stanna i landet, och i nästan 30 procent av fallen sker inget yrkande.

Ett av fallen som Expressen visar på, där det inte har yrkats på utvisning, är en 26-årig statslös palestinier från Syrien. Han våldtar sin då 16-åriga flickvän två gånger, en av gångerna med stryptag. Sedan tidigare är han dömd för bland annat rån, olaga tvång, sexuellt ofredande, narkotikabrott och rattfylleri. Han saknar familjerelationer i Sverige. Likväl ser inte åklagaren skäl för utvisning.

Samma åklagare yrkade inte heller på utvisning i ett annat fall. En sjuk kvinna hade sådana smärtor att hon behövde tillkalla en sjuksköterska. Sjuksköterskan, en 40-årig irakisk man, kom till kvinnans hem där hon fick narkotikaklassade läkemedel mot sin smärta. Därefter tvingade han till sig oralsex av den svårt sjuka kvinnan.

Det finns gott om liknande fall även där brottsoffret är barn och det inte yrkas på utvisning. I ett fall döms en 25-årig man för att ha våldtagit en 14-årig flicka. Mannen är sedan tidigare dömd för att ha misshandlat en föredetta flickvän, bland annat sparkade han henne i magen när hon var gravid. Åklagaren har i efterhand menat att det var ett förbiseende att inte yrka på utvisning. Det fallet räddades dock i hovrätten där mannen fick livstids utvisning. Här finns ett utförligt beskrivet fall i Expressen.

Regeringen kommer förmodligen senare i år att föreslå att åklagare får en skyldighet att yrka på utvisning. Något som redan nu borde vara en skyldighet, inte bara juridiskt utan också moraliskt. Rättsväsendet finns för att skydda folket inte för att värna gärningsmännen. Gärningsmannen har ett val, utvisas han är det en konsekvens av ett val. Brottsoffret har däremot inget val, lidandet och skadan orsakas av en annan persons val.

Den som medvetet skadar andra ska självklart inte få stanna i Sverige.

Läs även: Amnestys symboler betyder Israels död