Den moderate riksdagsledamoten Carl-Oskar Bohlin skriver på Facebook om hur han kontaktades av P1 för en debatt med energiminister Farmanbar. Bohlin är moderaternas talesperson i frågan och en sannolik kandidat för att ta över efter Farmanbar, om det blir ett maktskifte.

Bohlin stuvar om i sitt schema för att frigöra tid till debatt. Det är inte bara viktigt för valet utan också demokratiskt viktigt. Folket, väljarna, måste få en chans att höra alternativen och diskutera energifrågan. P1 återkommer snart och meddelar att Farmanbar inte är tillgänglig. Samma sak med de andra tänkbara ministrarna.

Energifrågan är en av de viktigaste i valet. Det är svårt att tänka sig en viktigare uppgift för en minister än att bemöta oppositionens kritik och delta i debatter. Särskilt ett valår. För många är energifrågan väldigt viktig och den kommer att påverka väldigt många svenskars vardag när priserna skenar. Att i ett sådant läge inte kunna få höra en kortare debatt är rent ut sagt absurt.

Tittar man på regeringens hemsida är Farmanbars kalender tom mellan den 27 och den 31 juli. Jag upprepar: tom. Det kan finnas säkerhetsklassade saker som inte tas upp, men att det skulle omöjliggöra en debatt för radio som kan tas via telefon eller liknande är svårt att tro. Väldigt svårt.

Under dagen har jag per telefon, mail och sms sökt Farmanbars pressekreterare utan att få något som helst svar eller livstecken. Tydligen är frågan om att få se hans kalender känslig, trots att det är en offentlig uppgift. Kanske är den lika tom som visas på regeringens hemsida.

Det är allvarligt, särskilt som en rad andra ministrar agerat på ett liknande sätt: Stefan Löfven, Magdalena Andersson och Morgan Johansson. Något händer, det blir jobbigt och det blir plötsligt fullt i kalendern utan möjlighet att avboka.

Det finns en enkel förklaring till varför en sådan strategi fungerar. Det är att media släpper frågan, att de inte kräver svar och ställer makthavarna mot väggen. Hade SR i stället för att bara släppa debatten meddelat till regeringen att Bohlin får fem minuter ensam i radio, hade det sannolikt gått att hitta ett par minuter för en debatt.

Tanken går till förr, när media var hårdare mot regeringen. När Leila Freivalds inte ville svara på frågor om sitt köp av en allmännyttig lägenhet stod bokstavligen media på hennes tröskel. I dag accepteras väldigt ofta att regeringen inte prioriterar media, vilket är märkligt eftersom media fyller en viktig demokratisk funktion. Att granska makten, inte att vara hovsam mot den.

En central del i den demokratiska delen av en ministers uppdrag är att vara tillgänglig för media, inte minst för debatt med oppositionen. Media och opposition måste få tillgång till ministrarna så att väljare kan bilda sig en uppfattning om hur politiken ser ut, hur den förs och om den duger. Att sitta gömd i ett elfenbenstorn duger inte.

Varför public service är så hovsamma kan man bara spekulera i. Det är ett valår, så det borde vara än mer angeläget för dem att se till att det blir debatt. Och nästa gång Farmanbar är i tv eller radio kan public service passa på att bjuda in Bohlin och på den där kvarten extra som det skulle ta att få en debatt. Som väljare vill vi höra vilka svar Farmanbar kan ge.

Just nu ser det ut som att Farmanbar inte törs ta en debatt om den politik vi alla får leva med. Och att media accepterar det.