Den palestinska rasismen är en central del i konflikten mellan Israel och Palestina men också en del av konflikten som tenderar att hamna i skymundan. Palestinier, även på hög nivå, använder sig av antisemitisk propaganda på ett sätt som normalt förknippas med tyskt 30-tal.

När Hizbollaledaren Hassan Nasrallah dödades var den offiella nyhetskanalen ”Palestinian Authority Daily” snabbt ute och fördömde. Tidningen är bisarr läsning och översätts av Palestinian Media Watch. Det är en möjlighet att för engelskspråkiga att läsa vad som sägs och skrivs i officiella kanaler.

Runorna över Hassan Nasrallah är anmärkningsvärda och för att ta två exempel:

Den palestinske diktatorn Mahmoud Abbas menade att Nasrallah hade blivit en martyr och menade att libaneserna är ett broderfolk som får utstå israelisk aggression. De över 7500 missilerna som har skjutits av Hisbollah mot Israel det senaste året tas inte upp.

Fatah, de svenska socialdemokraternas systerparti, menar att det var ett lönnmord som utfördes av den israeliska ockupationsarmén. Kanske är det en slump att det är en hårsmån från det nazistiska begreppet Zioniska ockupationsarmén. Men Fatah menar att Israel nu har ett systematisk förintelsekrig mot två folk – palestinier och libaneser.

Det är kanske inte förvånande att dumheterna inte tar slut där. Tidningen har också en teckning på den israeliske premiärministern Benjamin Netanyahu där han kastar en tom flaska med palestinskt blod och öppnar en ny med libanesiskt blod. Ett typexempel på klassiska antisemitiska stereotyper kring judisk blodtörst och hur judar dricker blod.

Rasismen ska man inte förvånas av. Den är djupt rotad i organisationer som Fatah och hos diktatorn Abbas. Men frågan lyfts sällan fram i den svenska debatten och i de svenska medierna och som delförklaring till varför fred är så avlägset försvinner den pusselbiten. Ett folk som matas med att Netanyahu dricker blod och inte får kunskap om över 7500 avfyrade missiler kommer att påverkas av den propagandan.

Förstår man inte antisemitismen och hur den underblåses från officiellt håll så är det svårt att förstå hur svårlöst konflikten är och hur lätt det är att tuta i folk konspirationsteorier. Medier är kontrollerade och möjligheter att nå utländska medier för vanligt folk är begränsade inte minst på grund av språkliga skäl.

Det finns mycket kring den propagandan som är värt att utveckla i egna texter. Men här det framför allt två perspektiv som är anmärkningsvärda.

Det ena är att Sverige har givit miljarder i bistånd till organisationer och ett styre som har propaganda som påminner om ”Der Stürmer”. I Sverige framställs det som att de söker fred genom en tvåstatslösning, men sanningen är snarare att de söker strid. Samma organisationer som får bistånd både stödjer och sörjer terroristers död. Det borde vara ett självklart stopp på bistånd till sådana organisationer.

Det andra är hur lite debatt det är kring att Socialdemokraterna har ett systerparti som är extremt rasistiska och stöttar terrorism. Det kommer varken att ställas enkla eller jobbiga frågor om samarbetet med Fatah eller om Fatahs uppenbara rasism. Hade något annat svenskt parti samarbetat med ett utländskt parti som är rasistiska i nivå med Ku Klux Klan hade det varit en stor nyhet. Men kring Fatah är det inte någon diskussion.

Läs även: Ljusning i vargfrågan