Efter installationen av den amerikanske presidenten Trump är det uppenbart att debatten kommer att ta stryk. I stället för försök att lösa problem ser debatten ut att bli ett tröttsamt skyttegravskrig som utkämpas med smutskastning, aktiva missförstånd och andra härskartekniker.
Bråket kring entreprenören Elon Musks gest i samband med att Donald Trump tillsattes som president kan förmodligen ses som en fingervisning om hur de kommande åren kommer att bli. Konfrontation, missförstånd, brunmålningar och en total avsaknad av vilja att prioritera att få ordning på politiken och världen i stället för att skapa konflikt.
En intressant föraning är också hur de judiska och israeliska tolkningarna av Musk hanterades. När stora delar av världen var fullständigt övertygad om att Musk råkade tappa masken och visa sin nazism så tog ADL, Anti Defamation League, det med med ro och riktade sin kritik mot att Trump benådade Proud Boys. Simon Wiesenthalcentret önskade ett klargörande men hade en lugn ton. Israelisk press var i huvudsak lugn och premiärministern Netanyahu som sedan tidigare än vän med Musk riktade ingen kritik mot honom. Även svenska SKMA tog lätt på Musks gest men kritiserade andra saker han har gjort tidigare.
Antingen har Musk lyckats lura de kanske främsta på antisemitism eller så är det en storm som skapas för att han är ogillad av sina motståndare. Men det är värt att notera att plötsligt finns ett engagemang mot antisemitism som inte direkt har varit synligt när demonstrationstågen har gått på gator och torg.
Det kommer att bli stökigt och det är inte utan en känsla av att man vill dra täcket över huvudet och gå i ide i fyra år. Frågan är hur många som kommer att orka bry sig genom hela mandatperioden. Politiken kommer att bli en ändlös metadiskussion om bisaker samtidigt som det finns riktiga problem som måste lösas.
Ser man på världen är tillväxten låg, handeln lite svajig och både USA och Kina har vansinniga statsskulder. Lägger man på tullar och handelshinder finns det stor risk att problemen i världen förvärras och den ekonomiska stagnationen ökar. Det är inte ett drömläge direkt. Och det är där världen borde lägga sin energi.
Tillväxt ger pengar till olika former av välfärd, teknisk och medicinsk utveckling samt en lång rad andra roliga saker. Människan har redan tekniskt nått punkten där vi kan ta ett rejält kliv ut i rymden så att åstadkomma längre rymdresor eller fler baser är snarare en ekonomisk än teknisk fråga.
I stället för att lösa problemen kring den globala ekonomin blir det bråk kring geografiska namn, en konflikt om Grönland ska fortsätta vara danskt och om någon har heilat eller inte. Provokationer och motprovokationer i oändlighet. Det är tröttsamt. Där väljarna borde pressa på och lyfta sina företrädare blir politiken allt mer av ett fotbollsderby där det handlar mer om att stå upp för sitt lag än att få till en diskussion om hur man löser problem.
För där ligger kärnan i en demokrati. Det är ett sätt att minska konflikterna i ett samhälle så att politiken blir något som händer i bakgrunden. Helst ska dessutom politiken ha så lite inflytande att den blir i stort sätt ointressant.
De kommande åren ser det ut att bli tvärtom. Politiken, eller egentligen en metadebatt om politiken, kommer att ligga allra längst fram. Ett evigt pladder om vem som egentligen sa vad, om hur det som sägs kan tolkas och den eviga jakten på billiga poänger. På fullaste allvar diskuterade stora tidningar om det fanns ett varsel, kanske en varning, i att Ivanka Trump hade en klänning som påminde om dräkter i tv-serien ”The Handmaid`s tale”.
De fyra kommande åren kommer att bli ett bråk om vems fel det är att debatten har åkt i diket i stället för att vara den som för en seriös debatt. Ingen kommer att ens försöka tävla i att vara den som fixade debatten.Det kommer också vara långt mer av försök till förlöjliganden eller absurda överdrifter än försök att sitta ner och komma på smarta sätt att lösa problem.
Förhoppningsvis är den pessimismen överdriven. Annars får vi hoppas att åren går fort.
