Hjort: Genidraget som sätter press på Magdalena Andersson

Socialdemokraterna reagerar med ovanlig ilska på regeringens besked att riksdagen kan komma att sammanträda även under sommaren. Ett sextiotal propositioner bedöms så viktiga att de inte kan vänta till hösten. Därför planeras utskottsbehandlingar i slutet av juli och voteringar i augusti – mitt under valrörelsen.

Lena Hallengren, socialdemokratisk gruppledare, är argare än en chihuahua. Hon menar att detta innebär att valrörelsen delvis kommer att ställas in. Förtidsröstningen börjar den 22 augusti, och hon anser att det är fel att de båda överlappar. Hon har delvis en poäng – men samma poäng är viktig åt andra hållet också. Folket förtjänar väl att veta hur partierna står i viktiga frågor?

Oppositionen, när den inte är arg utan resonerar, menar att det rör sig om desperation från regeringens sida. Regeringen vet att de kommer att åka ut och måste därför vinna voteringar innan valet. En något larvig poäng, kan tyckas.

Från borgerligt håll finns en annan kritik mot oppositionen – att 11 veckor inte är tillräckligt lång ledighet. Det kan stämma andra år, men ett valår arbetar alla politiker under sommaren. Det är slitigt på många sätt att bedriva en valrörelse.

Det går att fnysa åt att regeringen har misslyckats med att få klart propositionerna till sommaruppehållet. Det är inte bra att missa deadlines och brista i framförhållning. Däremot finns det ett genidrag i att lägga voteringarna sent under sommaren.

Det finns två skäl till varför sena voteringar är så briljanta.

Det första skälet är att de tvingar Socialdemokraterna att ta ställning i viktiga frågor inför ett val. Bland annat rör det kriminalpolitiken. Där är det inte jätteintressant, eftersom Socialdemokraterna i stort följer Tidöpartierna i de viktigare frågorna. I stället för en egen politik skapar Socialdemokraterna oftast en stor konflikt kring en detalj för att hålla de egna väljarna nöjda.

Ett typiskt exempel är migrationen. Socialdemokraterna har accepterat nästan allt – utom angiverilagen. Där gör man en stor konflikt, vilket får många att tro att skiljelinjen går mellan S och Tidö. I själva verket går den snarare mellan S och de partier man vill regera med.

Men det verkligt smarta är av ett annat skäl, och det handlar om oppositionen. Det är därför Hallengren är så arg.

Om voteringar genomförs mitt i en valrörelse blir det mycket intressant för media att jämföra sammanhållningen mellan blocken. Tidöpartierna har klarat sig bra under de här fyra åren och hållit ihop väl. I centrala frågor har däremot Socialdemokraterna oftare röstat med Tidö än med de partier de säger sig vilja bilda regering med.

Hittills har Magdalena Andersson lyckats ducka frågan om regeringsbildningen och hur sammanhängande oppositionen egentligen är genom att säga att hon inte fördelar ministerposter innan valet. Det är en helt rimlig hållning. Lika rimligt är det att svara på om Vänsterpartiet ska få ministerposter. Det som intresserar väljare är inte om Dadgostar blir justitieminister eller finansminister utan om hon alls får bli minister. Där kan man svara utan löften innan valet.

Men det finns framför allt andra frågor som väljarna vill ha svar på.

Räknar Andersson med att få Miljöpartiet att acceptera samma migrationspolitik som Tidö? Kommer Vänsterpartiet att ställa sig bakom dagens försvarspolitik? Det finns mängder av frågor där Andersson är skyldig väljarna ett svar. Vi har rätt att veta när vi går och röstar.

Det är också svar hon är livrädd att ge. Varken MP eller V sitter still i båten, utan signalerar i stället att det är de som bestämmer – medan Andersson får vara statsminister.

V fällde Löfven i en misstroendeförklaring. MP lämnade regeringen, vilket gjorde att Andersson tvingades avgå som statsminister innan hon ens hade tillträtt. Ingen av de två har något att förlora, vilket innebär att Andersson saknar ett vinnande drag. Ingen kan tvivla på vem som kommer att bestämma och vem som bara ska verkställa besluten.

När voteringarna drar igång och skillnaderna inom det rödgröna blocket blir tydliga kommer frågorna till Andersson att bli allt mer obekväma. Svarar hon riskerar hon att bli osams antingen med sina väljare eller med sitt tilltänkta regeringsunderlag.

Det är lätt att förstå varför Socialdemokraterna är så arga. Det handlar inte om att behöva arbeta i stället för att knacka dörr eller besöka arbetsplatser. Det handlar om att tvingas rösta i känsliga frågor precis före ett val – eller snarare om att tvingas bekänna färg.

Lena Hallengrens gläfsande ilska är lätt att förstå.

Läs även: Blindbockens sexköpare - både offer och förövare

Följ mig gärna på X/Twitter