Näringsminister Ebba Busch har varit i Bryssel och försökt sälja in Northvolt som mottagare av stöd. Hon förstår inte att det var fel med bidrag från början och att det aldrig har funnits något att rädda.
Northvolts konkurs verkar vara en av de där händelserna som tar fram det värsta i folk. Många har plötsligt begripit att det var uppenbart sedan länge att det skulle sluta illa. Andra har fortfarande inte förstått utan kör glatt vidare utan insikt.
Näringsminister Ebba Busch tillhör den senare kategorin. Hon har träffat EU:s industrikommissionär för att driva frågan om vikten av europeisk batteritillverkning.
En av hennes centrala punkter var att EU:s så kallade ”batteristödspaket” inte bara ska omfatta nystartade företag utan även andra – underförstått Northvolt.
Redan begreppet ”EU:s batteristödspaket” väcker oro. Det tyder på att EU inte har lärt sig något av det amerikanska haveriet. Om EU ska bli starkt och välmående är lösningen inte att dela ut pengar ur diverse stödprogram, utan att skapa ett gynnsamt näringslivsklimat.
– Nu finns det ingen tvekan om att Sverige har framfört sitt case till en av de ansvariga kommissionärerna om att vi måste säkerställa konkurrenskraftiga och livskraftiga europeiska batteritillverkare, säger Busch, som hoppas på besked under våren.
Det enda som inger en viss trygghet är att det var just Busch som presenterade Sveriges case. Risken är dock stor att om EU beviljar stöd, måste Sverige skjuta till ytterligare medel.
Och det är tyvärr bara en del av problemet. Det stora felet är att det jagas bidrag. Problemet med Northvolts uppbyggnad var inte vilken typ av offentliga medel som användes, utan att de användes överhuvudtaget. Det spelar ingen roll om pengarna kommer från Sverige, Tyskland, Kanada eller EU – samma grundläggande misstag begicks.
Om Northvolt ska byggas upp och drivas på ett hållbart sätt borde kostnaderna bäras av de som räknar med att senare ta hem vinsten. Det är inte skattebetalarnas uppgift att finansiera riskkapital.
Vilket leder till nästa problem med Buschs bidragstiggeri: Northvolt var aldrig en fungerande verksamhet som hamnade i en tillfällig kris och behövde en finansiell omstrukturering.
Företaget har aldrig fungerat, aldrig kommit igång, och inte ett enda batteri har tillverkats från grund. Northvolt tog sig aldrig ens ur startblocken.
Maskiner har varit bristfälliga och ofta krävt reparationer. Personalen har haft svårt att lära sig maskinerna och processerna. Arbetet har haltat, och verksamheten var aldrig ens i närheten av att komma igång ordentligt. Vad kan man i så fall rädda?
Häromdagen kom beskedet att Northvolt ska börja säga upp de ungefär 5 000 anställda i Sverige. Frågan inställer sig: Vad har dessa 5 000 personer egentligen sysslat med under de senaste åren? Utifrån verkar det som att ledningen saknade en tydlig plan och att högkvalificerad personal hyrdes in – men sedan inte kunde arbeta eftersom ingen lyckades få fabriken på plats.
I en intervju dagen efter konkursen medgav Busch att försöken att bygga flera fabriker samtidigt hade varit en avgörande orsak till kollapsen. Det är onekligen fascinerande att denna insikt kom strax efter konkursen – men att den inte uppstod på vägen dit.
Buschs eventuella förståelse för affärsprocesser är dock sekundär. Det viktiga nu är att hålla offentliga medel borta från Northvolt. Det tjänar ingenting till att fortsätta kasta pengar på en död häst.
Kanske kan någon i framtiden få igång batteritillverkning eller annan verksamhet i lokalerna, men det får i så fall ske med privata investeringar.
Busch måste inse detta. Hennes ansvar som näringsminister är att skapa goda förutsättningar för näringslivet att växa och utvecklas – inte att leka riskkapitalist med skattepengar.
Om hon nu är så övertygad om sin förmåga att identifiera framtidens vinnare, borde hon lämna politiken och starta ett investmentbolag. Om hon har rätt, kommer hon att bli stormrik.
Men offentliga medel hör hemma hos sjuka, pensionärer och andra som behöver dem. Och om det ändå finns pengar över? Då sänker man skatten så att näringslivet får bättre förutsättningar att lyckas på egen hand.
