Hjort: Halländske gruvhålsafghanen får permission – är det klokt?

Det var en hallänning från Afghanistan. Så hade en limerick kunnat börja. I stället är det ett av de mest provocerande rättsfallen i Sverige.

När en kvinna år 2022 räddades ur ett gruvschakt visade det sig att hon först hade blivit våldtagen och därefter nedkastad i en nästan 25 meter djup gruva. Hon hade änglavakt och överlevde fallet. Men när våldtäktsmannen insåg att hon levde kastade han sten på henne. Även detta överlevde hon, och efter ett dygn lyckades hon få kontakt med förbipasserande som kunde larma efter hjälp. När hon räddades var hon kraftigt nedkyld och hade inte överlevt länge till i gruvhålet.

Gärningsmannen beskrevs först som en ”hallänning”, men när det blev sannolikt att han försökt tvinga kvinnan att gifta sig med honom för att få uppehållstillstånd ändrades beskrivningen till att han var afghan. Ännu ett fall där media aktivt försökt vilseleda.

Mannen dömdes för grov våldtäkt och mordförsök till livstids fängelse. Han borde ha utvisats för att avtjäna sitt straff i hemlandet, men fick stanna i Sverige. Varför ska han få sitta i fängelse i ett land där han inte kan tillföra något?

Taher Amini, som brottslingen heter, spärras in, men med vad som tycks vara gyllene galler. Nu, efter tre år i fängelse, ska han få permission. Igen, bör tilläggas, eftersom han redan haft permission.

År 2024 hade han permission då han fick gå på restaurang, äta glass och promenera. Redan då hade han misskött sig i fängelset och vägrat utföra den sysselsättning han var ålagd, till exempel att städa gymmet.

Den här gången ska han få besöka en restaurang, gå till en bokhandel och vistas i ett köpcentrum. Det låter som en ganska trevlig dag. Han får inte röra sig utan vårdare. Risken för återfall bedöms som hög. Trots det får han lämna fängelset.

Myndigheterna accepterar fara för oskyldiga för hans skull. Man ger honom nöjen och frihet. Varför ska han få sådana privilegier?

Innan han våldtog och försökte mörda kvinnan i gruvschaktet berättade han för henne att han mördat sin första fru. Hon är fortfarande försvunnen. Om han ljuger eller inte vet vi inte. Vad vi vet är att han är kapabel att mörda.

Helt uppenbart är han en djupt motbjudande person. Han har våldtagit, försökt mörda och påstår sig ha mördat tidigare. Han ska därför sitta inlåst tills han dör – om nu inte rättsväsendet slinter och släpper ut honom. Vilket förmodligen är tanken, eftersom han efter avtjänat livstidsstraff ska utvisas på livstid. Jag är förvisso inte jurist, men är det inte omöjligt att utvisas efter sin död? Kanske är det en kista som ska skickas bort.

Så varför ska han få permissioner? Han gör inte ens det som förväntas av honom utan struntar i sina uppgifter. Det är svårt att se varför han ska belönas, särskilt med sådant som medför risk för rymning.

Snart kommer han att sitta bredvid vanligt folk på restaurangen, bläddra i böcker bredvid dem i bokhandeln och på andra sätt vistas nära människor som sköter sig. Det är förmodligen ingen som skulle vilja ha honom vid grannbordet, ändå kommer någon att få det.

Han är dömd till livstid. Det rimliga vore att straffet avtjänades utomlands och att det efter utvisning var över för svensk del. Inte att han får permissioner.

Amini kom till Sverige 2015. Hustru och tre barn följde med, men hustrun är försvunnen. Hon berättade för myndigheter att hon var rädd för honom, men begäran om kontaktförbud mellan henne och honom samt några av barnen avslogs. Hon försvann senare.

Han fick inte uppehållstillstånd men stannade olovligen kvar. Han misskötte sig ytterligare och begick brott, bland annat genom olovlig körning och ringa narkotikabrott. Inte heller då utvisades han, trots att beslut om utvisning fattades 2017.

Hade hans utvisning verkställts 2019, när polisen tog honom för narkotikabrott, hade kvinnan varken våldtagits eller utsatts för mordförsöket. Hon hade fått ett normalt liv. Att hon blev ett brottsoffer beror på att utvisningen inte verkställdes.

Det finns en lång rad begångna fel.

Det första är att han inte utvisades från början. Det andra är att han inte omedelbart utvisades efter narkotikabrottet. Om polisen griper någon som inte får vistas i landet och denne döms, är det väl självklart att utvisningen verkställs? Det sista stora misstaget är permissionerna.

Amini har haft många tillfällen att gå tillbaka till den smala vägen, att sköta sig och sluta göra andra illa. Men gång på gång väljer han att skada andra och det måste han svara för.

Misshandlar och våldtar man någon, försöker mörda genom att kasta ner personen i en gruvöppning, åker iväg för att skaffa utrustning och sedan återvänder för att ännu en gång försöka mörda och till slut hoppas på att kylan ska lösa problemet – då har man tackat nej till mycket. Bland annat permissioner.

Att gå på restaurang, äta glass i solen och bläddra i böcker på bokhandeln är saker för oss som sköter oss. Kraven är inte höga: att inte göra andra illa.

För dem som inte klarar ens det återstår ett liv bakom lås och bom, där de inte kan skada fler.

Läs även: Myten om den folkliga islamismen krossas i Iran

Följ mig gärna på X/Twitter