En kompis delade en bild i sociala medier häromdagen. På ena sidan finns Shani Louk, den tyska kvinnan som kidnappades på ett rave i Israel under pogromen och senare mördades och halshöggs. På andra delen av bilden finns en palestinsk mor som flyr med sitt barn i armarna. Texten till bilden var att man inte ska tvingas välja.

Kålsuparteorin går långt tillbaka i svensk politik. USA och Sovjet var bägge förtryckare och imperialister och det gick inte att ta ställning, menade man. Svensk neutralitet mellan de bägge var en förutsättning för att vi skulle kunna vara en moralisk stormakt. Neutraliteten adlade. Eller kanske man skulle kunna kalla neutraliteten för likgiltighet.

För det är ofta vad det handlar om. Att se på när andra slåss, försvarar sig och dör. Då står den svenska neutraliteten där med sina pekpinnar. För goda för att ta ställning, men inte för fina för att ha synpunkter.

Mentaliteten kommer tillbaka i det pågående kriget mellan Israel och Hamas. Hamas förklarade Israel krig genom att mörda, tortera, skända, våldta och kidnappa i huvudsak civila. Våldet är vidrigt och ofta helt omotiverat.

Familjer som tvingats se varandra torteras innan de mördas. Gruppvåldtäkter som filmas och där de som väntar på sin tur hånar offret. Lik som stympas och skändas.

Det är något annat än våldet som nu drabbar Gaza. Folk blir precis lika döda, men det finns ingen avsikt att döda civila, inga skändningar eller gruppvåldtäkter. Tvärtom gavs Gazas befolkning två veckors respit att fly innan markoperationerna började.

Men folk tillåts inte att fly. Det är en viktig bit i det spelet som Hamas har. De vet att någonstans finns ett nummer, ett nummer på hur många civila som kan dö innan omvärlden och Israel avbryter för att kriget blir för blodigt. Det är en av orsakerna till att siffrorna på de döda ofta har mycket låg trovärdighet.

Svensk media har skrivit mycket lite om detta. Amerikansk media har tagit upp det mer eftersom ungefär 600 amerikaner sitter kvarhållna av Hamas på gränsen till Egypten. Egypten är beredd att släppa in dem, Israel har inga synpunkter och USA driver på. I dag har Hamas släppt ut första omgången flyktingar.

Men Hamas vägrar att hjälpa flyktingar, dels för att det är förhandlingsbrickor, dels för att det spelar roll för opinionen om palestinier med dubbla medborgarskap dör eller skadas. Så Hamas håller dem kvar där de riskerar att dö, helt uppenbart likgiltiga för deras öde och hälsa. Många liknande berättelser finns från palestinier som försökt fly från det område Israel har varnat för till områden som är mer säkra.

Hamas själva är tydliga med hur de ser det. I en intervju berättar en Hamasledare hur de använt betong till att bygga tunnlar i stället för skyddsrum för att de behövs för att kunna kriga mot Israel. Civilbefolkningens situation ser han som Israels och FN:s ansvar och problem. På samma sätt har en avhoppad son till en av Hamas grundare beskrivit organisationen i en intervju av Piers Morgan. Hamas syfte är att kriga mot Israel, inte för att förbättra situationen för palestinier.

Gunnar Hökmark har skrivit väl om hur det byggs upp en sådan kålsuparteori för att försöka jämställa parterna.

Israel försöker, både av politiska och moraliska skäl, hålla ner antalet civila som dör, vilket inte Hamas gör med sin egen befolkning, utan de stoppas från att fly, eftersom de har en roll som mänskliga sköldar. Med den judiska befolkningen är det tvärtom – där försöker de med alla medel maximera civilas lidande och död. De till och med filmar och sprider bilder och klipp på sin grymhet.

Hamas kunde ha satsat på skyddsrum men byggde tunnlar för krig. De kunde till och med ha satsat på handel, utveckling och demokrati, men valde diktatur, hat, terrorism och krig när de kom till makten efter Israels tillbakadragande.

Folk dör och lider lika mycket oavsett på vilken sida de är om de träffas av en kula eller bomb. Men det finns en central skillnad i synen på civila och det är inte i närheten av att vara något kålsuperi. Det kommer inte att komma bilder på soldater från IDF som våldtar eller dödar barn för skojs skull. Men människor, civila och krigande, kommer att dö på båda sidor.

Valet av områden där striden sker är Hamas val. De vill ha striderna i städer bland civila. De bygger militära installationer på, under eller bredvid civila. De släpper inte i väg flyktingar så att de kommer i säkerhet. De egna civila är bondeoffer som kan göras för kampens skull.

Ville Hamas skulle de kunna ge upp i morgon. Ledarna kunde kapitulera, vapen ges till Israel och de förkunnar att kampen är över. Priset för att årtionde efter årtionde kriga är för högt så de väljer fred.

Men så agerar inte Hamas. Kampen är viktigare än folket och dess väl. Där finns det fundamentala felet i kålsuparteorin. Det är inte ett krig mellan två civiliserade parter som vill sina folks väl. Det är ett krig mellan en demokrati och en terroristorganisation som villigt offrar civila på bägge sidor för att nå sitt mål.