Nyligen har vi bjudits på ganska intressanta nyheter framförallt kring Vänsterpartiet. En är att Centerpartiet vägrar att samarbeta med dem på grund av deras antisemitism, en annan är att angeredspolititikern Kristofer Lundberg utesluts. Kan det vara så att de två sakerna hänger ihop?

Låt oss börja med Lundberg. Hans kopplingar till PFLP, som anges som huvudorsak till uteslutningen, har varit kända länge. Det finns fler som haft liknande kopplingar och tidpunkten är märklig. En möjlighet är att man anger orsaken eftersom det bedöms som sannolikt att han döms för bråket med journalisten Joakim Lamotte. Varför han skulle åka ut nu är inte helt enkelt att förstå, särskilt som han har försvarats tidigare och bara lite nytt hade framkommit.

En annan person som står inför en risk att åka ut är centerledaren Muharrem Demirok. Han framstår alltmer som en Håkan Juholt som försöker spela Åsa-Nisse. Aftonbladet tog i förra veckan upp att det ryktas om en önskan att byta ledare och att gå mot mitten i stället för att ha Magdalena Andersson som statsministerkandidat. Många i C ser sig som ett mittenparti snarare än ett vänsterparti.

Det finns också missnöje med ledarstilen. Demirok beter sig som en chef snarare än en ledare vilket funkar illa i en folkrörelse. Övergången till att vara ett vänsterparti, med Andersson som statsministerkandidat, är ett exempel på hur han bestämmer snarare än lyssnar av.

Av många skäl finns en kraftig aversion mot V inom C. Det är ett parti som är för en hårt reglerad och kraftigt beskattad ekonomi, de ogillar både företag och företagande och har stora problem med antisemitism.

När DN rapporterar om hemliga tjänstemannamöten mellan de rödgröna partierna är det begripligt att det blir ilska. Aktiva känner sig överkörda och alla, utom partiledningen, inser att den ekonomiska politiken inte kommer domineras av C utan av de tre andra partierna.

Demirok slår inifrån sig och menar att det bara är möten, inte en del av ett fördjupat samarbete. Det finns inte någon plan på ett vänsterns Tidö-avtal. Men är det verkligen bara ett enkelt möte med middag?

Centerpartiet vägrar acceptera Vänsterpartiet på grund av deras antisemitism och kort därefter utesluts Lundberg. Det är möjligt att det är en ren slump, att de två sakerna sker samtidigt. Det kan också vara ett sätt för V att försöka blidka Centerpartiet och få komma tillbaka in i värmen. Eftersom Nooshi Dadgostar jättegärna vill sitta i regeringen.

Mer klart är att Socialdemokraterna ställer det kravet på Vänsterpartiet. I fredagens riksdagsdebatt om Mellanöstern påstod Morgan Johansson att de omedelbart rensar ut folk vid misstanke om antisemitism. Johansson menar också att Vänsterpartiet måste börja rensa ut antisemiter på samma sätt som SD gör.

Politiskt är det intressant eftersom det i så fall innebär att Vänsterpartiet har börjat gallra för att blidka sina samarbetspartier. Dadgostars dröm om att bli minister väger tyngre än vad stora delar av partiet tycker. Framförallt innebär det att Vänsterpartiet inte fattar egna beslut utan fjäskar för andra.

Från sitt håll har Demirok krav på avgång. Dadgostar har haft liknande krav från Palestinarörelsen. Visar det sig finnas mer substans i att Lundberg och andra åker ut för att Dadgostar vill bli minister kan det bli ett rejält bråk i partiet. Drömmen om ministertaburetten kan bli den tuva som välter hela lasset för Dadgostar.

En gång i tiden hävdade man i vänsterrörelsen att det bara var döda fiskar som flöt med strömmen. Nu tycks Vänsterpartiet aktivt simma längs strömmen.

Läs även: Kan vegetariska normer rädda världen?