Hjort: Hatet handlar om invandring, inte om högerextremism

När Forum för levande historia presenterar sin senaste rapport om ungas attityder till minoriteter är det lätt att fastna i procentsatserna. Men bakom siffrorna döljer sig en mer grundläggande fråga om vilket samhälle Sverige är på väg att bli.

Det finns en oroande uppfattning om att man ska få ha synpunkter på andras liv. Ungefär tre av fyra instämmer i att de respekterar andras åsikter och att det är viktigt att människor får leva sina liv som de önskar. En av fyra delar inte den uppfattningen.

Respekt för andras åsikter är en del av hela vår kulturs fundament och går tillbaka till både grekerna och det judisk-kristna arvet. Den som fäller moralisk dom är inte människan utan Gud. Vi ska inte moralisera utan vara större än så. Moralism uppfattas sällan som något positivt i vår kultur. Toleransen, i betydelsen att stå ut med sådant man själv inte bejakar, är därför inte en tillfällig norm utan en djup rot i vår kultur.

Men ännu viktigare är dialogens roll. Redan hos de gamla grekerna, men också i Bibeln och Talmud, skrivs dialoger. Människor med kraftigt olika uppfattningar respekterar varandra och möts som vänner trots skillnader i åsikter. Det blir sedan grunden för vår demokrati och den märkliga, men otroligt framgångsrika, synen på makt: att om man förlorar ett val ger man upp makten utan kamp och söker i stället ett nytt jobb. Även om man nog får medge att många politiker borde skaffa riktiga jobb när de lämnar.

Mot denna bakgrund är två resultat i rapporten särskilt anmärkningsvärda: förändringen i synen på homosexuella och den ökade antisemitismen. När det gäller HBTQ-personer noteras ett minskat stöd, även om mätningen försvåras av att begreppet har vidgats över tid.

Det är möjligt att attityderna till homosexuella och bisexuella (HB) är mer stabila än vad den samlade kategorin antyder, medan motståndet är starkare mot andra delar, framför allt Q och övriga bokstäver. Den huvudsakliga konflikten tycks inte röra vad människor gör i sina hem utan hur det allt mer påverkar andras liv, något som är tydligast i transfrågor.

Men låt oss börja i andra änden – i förklaringen. Sverige blir allt mer ett fragmenterat land, men inte i huvudsak mellan stad och landsbygd eller hög- och lågutbildade, utan utifrån var invånarna har sina rötter. En mycket omfattande migration i kombination med en usel integration har skapat en klyfta i värderingar mellan dem som har ett långt svenskt arv och dem som antingen själva flyttade hit eller har föräldrar som gjorde det. På samma sätt spelar det stor roll varifrån man kommer. Det är en skillnad på migranter från EU-länder, USA eller Mellanöstern och Afrika. Det är för många en obekväm slutsats.

För att ta ett exempel: Sedan 2013 har gruppen som är negativa till HBTQ-personer femfaldigats, något som fick den socialdemokratiska riksdagsledamoten Åsa Westerlund att gå i taket. Men där hon ser högerpopulism visar undersökningen i stället att frågan handlar om migration. Den stora skillnaden finns inte hos unga svenskar, utan i att antalet som är födda utomlands eller har utlandsfödda föräldrar födda har ökat.

Man blir inte förändrad genom ett trollslag för att man landar i Sverige. I stort sett är man samma person som den som utvandrade, och eftersom åtminstone den första tiden ofta tillbringas i ett utanförskapsområde blir den värdemässiga integrationen mycket liten. Oavsett om det gäller synen på homosexuella, demokrati eller att långvarigt leva på bidrag i stället för att försörja sig själv.

Samma mönster återkommer i synen på judar. Den ökade antisemitismen kan inte förklaras av att svenska ungdomar i större utsträckning ansluter sig till högerextrema miljöer som NMR. I stället tyder mycket på att antisemitismen i hög grad har kommit från länder där den är mer utbredd och accepterad. Statsminister Ulf Kristersson har vid upprepade tillfällen betonat att Mellanösterns konflikter inte ska flyttas till Sverige. Det är en rimlig hållning. Men det handlar inte bara om synen på Israel–Palestina-konflikten, utan om ett större värderingspaket där antisemitism, homofobi och hedersnormer hänger samman.

Det finns en intressant reaktion på detta. I allt högre grad blir acceptans av homosexuella en fråga om svensk och europeisk identitet mot muslimsk. Till exempel tycks barbariet i att kasta homosexuella från tak ha påverkat den svenska opinionen. För något år sedan talade Jimmie Åkesson om att homofobi och hets mot homosexuella ska kunna vara grund för utvisning. Det har gått väldigt fort, men åtminstone HB-frågor börjar bli allt mer svenska frågor.

Där är vi tillbaka i det gamla europeiska arvet: att människor ska få leva sina liv efter sin smak och sitt tycke, och att om det ska fällas en moralisk dom är det en fråga för en eventuell Gud – inte för människor. En bra hållning även för oss ateister.

Läs även: Regeringen för sossig enligt Finanspolitiska rådet

Följ mig gärna på X/twitter