Henrik Jönssons nya mediesatsning 100% kan bli ett av de mest intressanta tillskotten i svensk media på länge. Med rätt strategi kan kanalen både lyfta fram nya röster och utmana dagens mediala maktbalans. Det svenska medielandskapet står inför förändring. Med lanseringen av 100% följer både förväntningar och farhågor — men också en chans att öppna dörrar för nya talanger och perspektiv som i dag sällan släpps fram.
Henrik Jönssons nya mediekanal 100% är ett mycket intressant och välkommet tillskott till svensk media. Det är nytt, utmanande och har potential att faktiskt skaka om medielandskapet.
När mediemagnaten Jan Stenbeck lanserade Z började det som en tidning och växte sedan fram till både en tv-kanal och en radiokanal. Under de första åren drog tv-kanalen till sig en rad talanger som kom att fortsätta långt efter att kanalen försvunnit.
Rätt skött har även Jönsson möjlighet att bygga en kanal där nya profiler får chansen att växa — precis som på ZTV, där människor som inte passade in i de stora kanalerna ändå kunde blomma ut.
Men den viktigaste funktionen är inte enbart att hitta talanger, utan att skapa en motvikt. Om en bred och attraktiv kanal lyckas fånga en betydande del av tittarna kan det påverka den mediala hegemoni som råder i dag.
Nyheter som tidigare tonats ned kan lyftas fram. Debatter som hittills bara förts på sociala medier kan ta plats i de större kanalerna, och akademiker som normalt sällan syns kan bli en naturlig del av det offentliga samtalet.
Tänk ett program där sakkunniga intervjuar politiker — det omvända formatet. Föreställ dig kärnfysikern Jan Blomgren som pressar politiker i energifrågor, eller ekonomer som Christian Sandström och Magnus Henreksson som analyserar politikers resonemang om ekonomi och gröna bubblor. Eller mer lättsamma inslag som att Freudian Slip production får en möjlighet att nå ut.
De senaste dagarna har medier upprörts över att bland annat moderater och sverigedemokrater undviker att tala med vissa journalister eller redaktioner. Det framställs som ett stort demokratiskt problem.
Samtidigt har Kvartal rapporterat om exakt samma beteende från politiker på vänsterkanten. Personligen har jag nästan aldrig fått svar från Socialdemokraterna när jag efterfrågat uppgifter.
Det blir därför intressant att se vilka politiker som faktiskt kommer att ställa upp på intervjuer. Kommer Magdalena Andersson till slut låta sig intervjuas av Henrik Jönsson — eller anses han fortfarande för suspekt?
Framväxten av fler medier som utmanar konsensus är positiv, och det är glädjande att antalet sådana aktörer ökar.
Reaktionen från etablerade medier är däremot talande. Där Magda Gads satsning lyftes fram som något av en medial Jeanne d’Arc, har rapporteringen om Jönsson varit närmast obefintlig. Inga upprop, inga löpsedlar om rekryteringar, inga analyser av hur kanalen kan påverka medielandskapet.
Den tystnaden säger förmodligen mycket både om varför Jönsson behövs och om hur han kommer att bemötas. Aktörer som bekräftar rådande världsbild välkomnas — de som utmanar den tigs ihjäl.
Med det sagt återstår bara att önska Jönsson och hans medarbetare lycka till!
Läs även: Socialdemokraternas integration kan landa i social housing
Följ mig gärna på X/Twitter
