Det finns ett märkligt mönster. Kvinnor till vänster förtjänar stöd från alla. Man ska rösta på dem inte bara för att de är bra, utan också därför att de är kvinnor. Kvinnor till höger förtjänar inte alls samma stöd. De står ju för tokiga saker och plötsligt trumfar ideologi kön.

Först Mona Sahlin och sen Magdalena Andersson skulle bli historiska; Sveriges första kvinnliga statsminister. Man var antingen för dem eller för glastaket, det skulle ju skrivas historia. Vem vill vara på fel sida när det skrivs historia? Fallet Anna Kinberg Batra är lite mer komplicerat. Hon lämnade partiledarposten innan hon prövades i ett val, så det går inte att ge exempel. Men tror någon att tidningar till vänster eller mer kända feminister skulle uppmana folk att rösta på kvinnan och inte på ideologin?

För så är det. I slutänden är det ideologi som trumfar. Kampen Kinberg Batra mot Löfven var aldrig en kamp man mot kvinna. Det var Moderaterna mot Socialdemokraterna. Det var aldrig kvinnor som upplevde sig bättre representerade av kvinnan, trots att de vanligtvis röstar något annat. Just för att hon var moderat. Det är andra som ska byta uppfattning för att stödja kvinnan, inte de som från början är vänster.

Samma fenomen syntes i det franska valet, där väldigt få stödde Marine Le Pen med argumentet att det var dags för en kvinna. På samma sätt hörs det inte några vidare jubel över att Storbritannien kanske är på väg att få en kvinnlig premiärminister.

Liz Truss har en god chans att vinna kampen om att bli Boris Johnsons efterträdare. Hon är inte direkt någon favorit i svensk media, vilket nog hör samman med att hon brukar ses som konservativ även inom Tories. Då är man ju politisk snarare än kvinna. Vinner Truss blir hon den tredje kvinnan som premiärminister efter May och Thatcher. Thatcher är ännu ett gott exempel på hur kvinnor till höger är ideologiska medan kvinnor till vänster är representerande.

Hade det funnits både ett djupare allvar och en djupare sanning i identitetspolitiken så hade givetvis Truss varit en favorit. Liksom Thatcher som krossade glastaket eller här i Sverige Kinberg Batra som aldrig beskrevs som ledaren för kvinnorna, utan alltid bara för Moderaterna.

Identitetspolitik är ett intellektuellt moras. Truss är ett bra exempel på att inte ens de mest inbitna jublar över chansen att få henne som premiärminister, eftersom de vet att det hon står för inte är vad vänstern står för. Frihandel, låga skatter, frihet och en konservativ politik. För dem är inte Truss kvinna och representerar kvinnor. Hon är bara en i raden av högerpolitiker som man ogillar. Ideologi är alltid viktigare än representation.

Ironiskt nog fråntas en kvinna sin kvinnlighet om hon är höger. Då är hon bara höger.