Många brott hade kunnat förhindrats bara genom att låta gärningsmannen få de straff som de dömts till. Förra veckans mord på Ulf Sandberg är ett av dem. På väg hem efter en middag mördades han av två män. Den ene dömdes till fängelse i somras men var ändå fri eftersom straffet inte påbörjats.
Mordet på Ulf Sandberg i Oskarshamn är ett av de där morden som når igenom avtrubbningen. Ulf var omtyckt och känd. Lite speciell i sin cowboyhatt. Som sjuttonåring hade han fått en hjärntumör och var sedan dess något funktionsnedsatt.
I fredags kväll mötte han två män utanför restaurangen Pinchos i Oskarshamn. De misshandlade och knivskar honom tills han dog. Två personer som ger sig på en ensam sjukpensionär. Ett fegt och meningslöst dåd.
Men mordet är av andra skäl mer meningslöst än de flesta mord. En av hans två mördare dömdes i somras för narkotikabrott. Han borde ha suttit i fängelse och skulle inte ha kunnat vara där utanför Pinchos.
Och det är ett fel som återkommer igen och igen i Sverige. Folk är dömda men släppta i förtid, de är fria i väntan på straff eller har släppts ut lite tidigare än vad domen sa.
Läs även: Kriminalvården bygger 3000 nya platser
Det finns många skäl till varför någon straffas. Men när det gäller vissa brottslingar är det viktigaste att hålla dem inlåsta så att de inte kan begå fler brott. Om och om igen dyker det upp fall där gärningsmannen borde ha varit inlåst, men som släppts fri och någon därmed blivit ett brottsoffer helt i onödan.
Ulf Sandberg är ett av de offren. Kvinnan som utsattes för sexuell tortyr under ett par dygn är ett annat. Gärningsmännen borde i båda fallen ha varit inspärrade men hade släppts. Hade rättsväsendet fungerat så skulle Ulf levt och den torterade kvinnan hade aldrig blivit ett brottsoffer.
Läs även: Sexualsadist kunde ha stoppats
Fokus i svensk kriminalvård är just vård. Brottslingen skl återanpassas och bli en snäll, laglydig, och kanske till och med hedervärd person. Det är tanken och perspektivet. Men det borde vara nästan tvärtom.
Fokus borde ligga på brottsoffren. Sexualsadisten har åkt in och ut ur fängelse för liknande brott flera gånger. Fokus borde vara att det inte fler blir offer för honom. Ulfs mördare har båda två långa straffregister för åtskilliga brott – bland annat våldsbrott och narkotikabrott.
Låser vi in de här förbrytarna kan de inte begå fler brott. Det är det centrala. Det kan mycket väl vara så att det hårdare straffet inte avskräcker, men det förhindrar serieförbrytare att begå fler brott. Sexualförbrytaren ovan dömdes redan 2009 till sju års fängelse för brott mot en kvinna. När han döms igen inkluderar det en misshandel medan kvinnan ammade ett spädbarn. Sedan släpps han för att åter ge sig på en kvinna.
Det viktiga med de här brottslingarna är att få bort dem från gatan. Ulfs mördare är en annan av de där som är farliga att ha fria. En av de två dömdes i juli till två år och nio månaders fängelse för narkotikabrott. 2020 var fälldes han för stöld, skadegörelse, tillgrepp av fortskaffningsmedel, vapenbrott och narkotikabrott. Totalt sex månaders fängelse. 2019 fängelse för misshandel, 2018 fängelse för bland annat narkotikabrott och brott mot knivlagen. Och det bara fortsätter. Grov misshandel, rattfylla, olaga hot, ofredande.
Ingenstans är det rimliga straff. Straffen avtjänas samtidigt eller bakas in i tidigare. När de bägge männen mördar Ulf är de strax under trettio med ett liv i brottslighet bakom sig. Hade myndigheterna satt stopp så hade bandet av brottsoffer upphört.
Offren i de här fallen är både offer för en gärningsman och för ett politiskt misslyckande. Vi kan inte stoppa de första brotten men vi kan se till att de som begår brott efter brott och åker in och ut ur fängelse förhindras att komma åt nya brottsoffer.
