Iran ligger bakom ett stort cyberangrepp på Sverige. En hackergrupp tog sig in i ett företags datorer och gjorde ett sms-utskick till ungefär 15 000 människor. Angreppet skedde under den tiden då koraner brändes, sommaren 2023, och Sverige var extremt polariserat. Både i och utanför Sverige skedde våldsamma protester.

Angreppet reser inte bara frågor utan också insikter. Sverige befinner sig uppenbart i något slags lågintensiv konflikt med Iran där de försökte skapa kravaller och oroligheter här. Det har också tidigare framkommit att Iran har använt gängkriminella för att begå våldsbrott i Sverige.

Men utskicket väcker också frågor som vilka det var som fick sms:en och hur Iran fick listor på vilka som skulle få ett utskick.

Sms:et löd:

”De som förolämpade Koranen måste få sota för sitt arbete. Vi erbjuder er att skicka hämndbilder av dessa demoner.”

Någon organisation eller några personer måste ha samarbetat med Iranska revolutionsgardet för att ge dem listor över vilka som meddelandet skulle skickas till.

Åklagaren i målet, Mats Ljungqvist, säger till TT att den iranska operationen var framgångsrik:

– Det vill jag nog säga. Delvis lyckades de. Till följd av det här så höjdes tonläget markant.

– Efter 1 augusti kunde vi se en ökad polarisering mellan de grupper som var mot koranbränning och de som stöttade koranbränningarna.

Säpo säger i en kommentar på hemsidan:

”Säkerhetspolisen vet att främmande makt som Iran agerar på tillfällen som uppstår för att skapa splittring och stärka den egna regimen.”

Frågan om hur mycket de vet om regimens samarbetspartners i Sverige kommer givetvis inte att besvaras offentligt. Men det är en viktig fråga.

Nyheten är stor för att vara svensk. Många större utländska medier skriver eller rapporterar om datorintrånget. Bilden är kanske inte smickrande. Sverige var i ett kritiskt läge säkerhetspolitiskt med framförallt Turkiet som blockerade inträdet till Nato. Iran lyckades i det läget skapa mer konflikt i Sverige genom sin påverkansoperation.

En aspekt på det här är det inrikespolitiska läget. Ilskan mot koranbränningarna, som nu visar sig delvis vara orkestrerad från Iran, blev snabbt en del av svensk inrikespolitik. Iran lyckades inte bara öka konflikten mellan demonstranter och polisen utan också mellan oppositionen och regeringen.

För oppositionen passade ilskan mot koranbränning som hand i handsken. Den togs som ett argument mot både yttrandefrihet och mot Tidöpartierna. Socialdemokraterna krävde att snabbutreda om koranbränningarna kan rymmas under antingen hets mot folkgrupp eller förargelseväckande beteende. Magdalena Andersson sa:

– I ett läge likt detta måste vi komma samman. Samla, inte splittra. Här har regeringen en viktig uppgift i ett mycket svårt läge för att säkra Sveriges och det svenska folkets säkerhet.

Det finns en intressant skillnad i hur Andersson och Säpo ser på vad splittra innebär. För Andersson är det önskvärt att minska konflikten med demonstranterna. Säpo ser frågan bredare och ser splittringen som politisk.

Andersson fortsätter vid en annan presskonferens där hon tillsammans med resten av oppositionen säger:

– I stället har den politiska splittringen i SD-regeringen blivit tydlig. Sverigedemokraternas agerande har förvärrat det säkerhetspolitiska läget och utgör en säkerhetsrisk för landet.

Hon fortsätter:

– Korankrisen har fått direkta konsekvenser för Sveriges säkerhet och ökat otryggheten. Sverigedemokraterna vill inte lösa situationen utan i stället aktivt öka spänningarna och konflikterna i landet.

Korankrisen var i högsta grad reell och uppstod i Sverige, men det tycktes ha funnits noll förståelse för att den kunde eldas på av utländsk makt. Iran lyckades inte bara få folk att slåss och bråka på gator utan lyckades få med oppositionen på tåget. Någonstans i Iran finns nog någon som fick en liten medalj. Inte minst som oppositionen använde kravallerna som ett argument för att försöka köpa säkerhet genom att sälja delar av yttrandefriheten. En inte alltför vild gissning är att Socialdemokraternas fördömande av Iran och cyberangreppet kommer att vara milt.

Det kanske lustigaste i sammanhanget är en annan kommentar av Andersson:

– Det skulle också göra att det är vi i Sverige, inte främmande makt eller utländska terrorister, som bestämmer vad som får och inte får göras i Sverige.

Sverige behöver inse att vi är del av ett mycket större spel och att det finns ett säkerhetspolitiskt allvar som är större än för tio år sedan. Flera länder, inte bara Iran utan även till exempel Ryssland, försöker påverka Sverige, svensk politik och våra relationer till andra länder. Där finns ett hot som mycket väl kan bli allvarligt som i fallet med terrormorden på fotbollssupportrarna i Bryssel.

Det är en säkerhetspolitisk situation som politiker måste ta till sig och acceptera. Att få yla med vargarna en stund är kanske roligt, men när när det visar sig att främmande makt ligger bakom blir det mer oansvarigt.

Andersson vill bli statsminister, man borde kunna förvänta sig mer av henne.

Läs även: Northvolt skapade sin egen kris