En del av drömmen med Northvolt var hoppet om att bli kvitt beroendet av Kina. Men Northvolt valde en väg som byggde på kinesisk industri och kompetens. Det gick inte särskilt bra. Företagets beroende av Kina är ytterligare ett argument för att inte ge offentliga medel till det.
I en nyhetsflash meddelas att 1600 personer får lämna Northvolt. Några dagar tidigare inträffade ytterligare en av många olyckor, en person föll fem meter från en skylift. Samtidigt rapporteras att rör har läckt den giftiga kemikalien NMP, rören klarade inte kylan utan sprack. Ingen hade kunnat förutse att det var kallt i Norrland. Det finns säkert mer men det här är en del av soppan kring Northvolt bara den senaste veckan.
Att det är ett gigantiskt misslyckande har varit uppenbart ganska länge. Där många så sent som för en vecka sedan trodde att det skulle bli en tillväxtsaga för Skellefteå sparkas i stället anställda. Northvolt blev verkligen tokigt. Det var många som såg det komma, men i stället för att bromsa tilläts spektaklet att rulla på.
Nu kommer också kraven på att staten ska rädda Northvolt. Det är oklart vad man egentligen vill rädda. Är det bolaget Northvolt, sysselsättningen i Skellefteå, offentliga medel som har lånats ut eller drömmen om batterier som inte är beroende av Kina? Kanske är det något annat. Men drömmen om att rädda tycks vara lika stark som drömmen om att bolaget skulle fungera.
Rent fysiskt är också svårt att se vad som ska räddas. Det finns ingen fungerande fabrik, produktionen är några promille av full kapacitet och har väldigt stora problem. Det finns inget som en ny ägare kan ta över och rekonstruera. Det är ett bygge som först måste bli färdigställt och därefter en produktion som måste komma i gång, och samtidigt är det ett enormt sargat förtroende.
Med tanke på hur fort det gick med nya avslöjanden när bolaget inte längre kunde dölja sina problem, är det inte en vild gissning att det finns mer som bolaget ännu håller tyst om. Förtroendet för Northvolt är i botten och det kommer förmodligen att komma fler dåliga nyheter och knappast några goda.
Redan nu finns försök att lägga skulden på Kina i stället för på Northvolts ledning. Det är usel kvalitet på materiel, maskiner går sönder, manualer är på kinesiska och det krävs kinesisk personal för att lösa problem. Att skylla på Kina är direkt fånigt. Det var ingen som tvingade Northvolt att köpa från Kina. Det var ett beslut som Northvolts ledning fattade och ansvaret är deras.
Företag kan inte skylla sina problem på underleverantörer år efter åt. Ser man på andra bolag till exempel BMW så hanterar de sina problem på ett annat sätt. När Northvolt inte klarade att leverera gick de vidare med andra leverantörer, Northvolt förlorade därmed en order på över 20 miljarder.
Så ska företag göra, så funkar en bra inköpsorganisation. Northvolt borde ha haft en plan B om det blir förseningar eller dålig kvalitet. När kineserna misslyckades borde man inte låtit tiden gå utan bytt leverantörer.
Där finns också en djupare ironi och samtidigt ett väldigt tungt argument för att inte ge en krona till åt Northvolt. Northvolt var löftet om en europeisk fabrik av batterier som skulle om inte helt bryta beroendet från Kina så i varje fall radikalt minska det. Det var en av melodierna i Northvolts sirensång, som sövde kritiker.
I stället för att skapa ett oberoende från Kina valde Northvolt vad de trodde var en enkel väg. Maskiner, materiel och personal hämtades från Kina. Kanske trodde man att det var snabbare, kanske billigare eller både och. I stället blev det ett magplask.
Affärsvärlden skriver om hur maskinernas menyer var på kinesiska och de anställda fick sköta dem med hjälp av Google translate. Språkproblemen gjorde kineserna oumbärliga, trots att en del av dem inte talade engelska. Det är också många kineser som har arbetat där. Affärsvärlden återger siffror från Northvolt där de säger att från 2020 har 574 kineser arbetat där.
Men bortom kinesiska menyer fanns fler problem. Ett exempel på det är maskiner av usel kvalitet. Maskinerna var så dåliga att det fick personal att spekulera i att det var medvetet för att störa tillverkningen. Northvolt har fått frågan av Affärsvärlden om de misstänker medvetet sabotage, men ger inget svar.
Även om Kina är dominerande i branschen, hade Northvolt kunnat ha valt andra alternativ som japanska Panasonic eller koreanska SK On för att ta två. I stället för att göra sig fria från Kina valde Northvolt att sätta sig i knät på dem. Trots varning efter varning om hur Kina använder affärsrelationer till politik och säkerhetspolitik.
Northvolt skulle bli en väg bort från Kina och mot europeiskt oberoende. Men i stället valde företaget kinesiska underleverantörer och gjorde bort sig rejält. Så beroendet i stort finns finns kvar för att det finns ingen europeisk batterifabrik, och den som man försöker att bygga byggs med kinesisk personal, kinesisk utrustning och kinesiska mineraler.
Framförallt är Northvolts kinesiska beroende ytterligare ett argument för att hålla offentliga medel borta från dem. Det är dyrt om ens möjligt att rädda företaget och det löser inte problemet med att bli oberoende från Kina.
Att det ser ut att gå mot pipsvängen förvånar inte, däremot förvånar det att det fortfarande finns optimister som tror att allt löser sig om de får lite mer pengar. Kanske får de lite mer pengar av sina ägare men några offentliga medel ska de absolut inte ha.
Läs även: Pengarna är viktigare än medlemmarnas väl för Socialdemokraterna
