Socialismen har alltid hyst en varm kärlek till mänskligheten i abstrakt form. De konkreta människorna är mer besvärliga: De röstar fel, flyttar fel och trivs med fel saker. Dessutom insisterar de på att fatta egna beslut – och blir därmed ett störningsmoment i de planer som sägs syfta till allas bästa. Socialisternas liv vore mycket enklare om folk bara accepterade att kontrollen över våra liv handlar om folkets bästa.