Hjort: Katja Nyberg borde lämna riksdagen

Katja Nybergs uppträdande är obeskrivligt pinsamt. Efter en trafikolycka och misstankar om narkotikarattfylleri vägrar hon att lämna sin riksdagsplats. Helt uppenbart är hennes förtroende förbrukat, men hon ska stanna kvar. Varför är inte svårt att gissa.

Tidöpartierna är det bästa svar som finns på Sveriges problem. Inte det perfekta, men det bästa. En central del har varit att de för första gången på flera mandatperioder har en majoritet. I fråga efter fråga kan partierna i lugn och ro göra upp sinsemellan, och när man är klar vet man att man vinner i riksdagen. Inget budgetkaos, utan lugnt och stabilt.

Det har Katja Nyberg förstört. Hon ser sin försörjning som viktigare än politisk stabilitet för Sverige. Eller vad hon nu har för snurrig tanke bakom att vägra lämna riksdagen. Hon påstår att hon stannar på grund av sina väljare. Men man förstår att det förmodligen blir svårt för henne att återgå till att arbeta som polis.

I förra valet fick hon svindlande 11 personkryss i valkretsen hon representerar, och några spridda kryss i andra valkretsar, men de räknas inte. Det är så få personer att hon hinner prata med dem innan varje votering. De elva personerna är i dag på sitt sätt viktigare än ministrarna i regeringen, eftersom Nyberg kan bestämma sig för att rösta med oppositionen och fälla regeringens förslag. För att hennes elva fans vill det, för att hon är sur eller av något annat skäl.

I samma valkrets fick Jimmie Åkesson nästan 10 000 röster. Vems förtroende som fick Nyberg till riksdagen är inte svårt att räkna ut.

Ett par miljoner människor satte sin tilltro till Tidöpartierna. De gav dem en majoritet som skulle styra Sverige. Två personer, båda före detta sverigedemokrater, har ställt detta på ända. Elsa Widding och Katja Nyberg stal en majoritet — inte i första hand från Tidöpartierna, utan från de miljoner människor som partierna representerar.

Man får hoppas att hon är stolt. Att det är elva viktiga och insiktsfulla personer som hon representerar. Eftersom de gör att Katja Nyberg riskerar att bli Tidöpartiernas Amineh Kakabaveh. Genom att missbruka sin makt kan hon hamna i en absurd förhandlingsposition.

En pikant detalj är att när Aftonbladet för två år sedan testade riksdagens toaletter efter att spår av narkotika hittats, fann man spår av kokain. Nyberg intervjuades och sade då att legalisering är fel väg att gå.

Nybergskandalen slår tillbaka på Sverigedemokraterna. Kanske hade de, om de följt upp kokainspåren på toaletten, kunnat stoppa ett stort problem för hela Tidöpartierna. För en liten tuva riskerar att välta ett stort lass: Sverige har plötsligt fått en minoritetsregering.

Det finns också ett återkommande mönster i de fall där SD får problem. Det handlar om personer som går förbi åren av möten, kaffekokande och annat och rakt in i toppen. Där finns Jonas Andersson, Elsa Widding och nu Katja Nyberg. SD är nu både för stora och för etablerade för att ha råd med den här typen av skandaler — särskilt som de vill in i regeringen.

Men framför allt måste en annan sak hanteras: hur människor stannar kvar som vildar i politiken. Sverige har ett väldigt starkt skydd mot att kunna tvinga bort politiker. Det är bra och det ger stor trygghet. Men det är ett system som bygger på heder.

Det bygger på att man inte utnyttjar systemet och stannar kvar som vilde efter att man gjort bort sig. Att ledamoten förstår att uppdraget är mycket större än den egna försörjningen och plattformen.

De börjar bli många: Katja Nyberg, Jamal El-Haj, Elsa Widding, Daniel Riazat och Lorena Delgado Varas. Fem personer som ställer sig vid sidan och tycker sig vara viktigare än demokratin.

Girigheten, oavsett om det handlar om plattform, arvoden eller något annat, riskerar att tvinga fram att vi gör om systemet helt och hållet. Att skapa utökade möjligheter för partierna att sparka ut ledamöter.

Det skapar nya problem — inte minst med partipiskan. I ett sådant system riskerar personer inte bara att hotas med förlorade platser i utskott, utan också att uteslutas och fråntas sin försörjning.

Av tradition har det funnits få vildar i riksdagen. Från 1980 till 2010 var det bara vid ett enda tillfälle, 1991–1994, fler än två. Då lämnade fem personer Ny demokrati och två lämnade Vänsterpartiet. Totalt var det 14 personer under de åren. Tre fler än avhoppen bara från Sverigedemokraterna sedan de kom in i riksdagen.

Vildarna måste hanteras, annars kommer hela regelverket behöva göras om, och det blir i så fall sämre — eftersom det blir mer regler och mindre heder.

I väntan på det kan vi bara hoppas att Nyberg inte bestämmer sig för att göra skada på Sverige och den omläggning som sker nu. Känner du någon av hennes elva röster, så be dem hälsa att hon gärna får rösta med Tidö varje gång. Det behövs eftersomSverige behöver färre politiker som rör ihop riksdagen och sin egen försörjningsplan.

Läs även: EU:s krig mot Grok är ett krig mot kunskap

Följ mig gärna på X/Twitter