Att Sverigedemokraterna mindre än två veckor före valet skulle ha en fika för att fira Nazitysklands anfall på Polen är en av de där märkliga nyheterna som lite känns som att de är för bra för att vara sanna. Och bara timmar senare finns en förklaring. En polskättad tjänsteman skrev en väldigt märklig inbjudan till polska veterandagen. En konflikt på kansliet gjorde att en annan tjänsteman spred mailet med syfte att det skulle missförstås. Väldigt snabbt var korrigering och bakgrund ute. Men det var en bra story.

Några dagar tidigare spred en kristdemokratisk riksdagskandidat abortkritiska flygblad. Det uppmärksammades och eftersom han bröt partilinjen om abort så backade han och drog tillbaka sin kandidatur. Det var också en jättebra story. Så den kördes långt efter att han inte längre var valbar.

Redan här finns ett mönster, det går att ge fler exempel. Finns det ett narrativ så kör Socialdemokraterna på med det. Sant eller falskt. Det går inte att släppa en vinnande story. Ett val är inte en fråga om sanning utan om att vinna.

En liknande story finns kring Magdalena Andersson och hur hon upprepar att det var Carl Bildt som var ansvarig för 90-talskrisen. Trots drösar av forskning, av offentlig granskning och inte minst socialdemokrater som varit ute i frågan och pratat både om upptakten till krisen och att den kom redan före valet. Särskilt anmärkningsvärt är det med tanke på att Andersson är högutbildad inom ekonomi och även om hon vore obildad kring svensk ekonomisk historia så kan hon räkna ut hur det gick till. Hon vet hur det är, men det är bättre att skylla ifrån sig. Precis som med energifrågan. Hon vet hur det gick till där.

Socialdemokraterna har en tradition av att skylla ifrån sig och att sen eka ut den versionen. Finanskrisen är borgerlighetens fel, brottsligheten är Alliansens, nedlagda kärnkraftverk är marknadens – det är alltid någon annans fel. De är maktlösa mot andras misstag.

Men en ny form av att skylla ifrån sig har kommit de senare åren. Det är när politikerna framstår som att ha gjort fel, men felen är orsakade av tjänstemän. Det grövsta exemplet är skandalen på Transportstyrelsen där det i mångt och mycket var statssekreterare och en generaldirektör som fick ta smällen. Nu senast finns ytterligare ett. Tydligen har varken Magdalena Andersson själv eller någon politiker eller tjänsteman korrekturläst hennes tal, så det kom att framstå som att hon var negativ till kärnkraft.

Med en så flexibel syn på sant och falskt är det inte konstigt om man dels själv hittar på och omedelbart tror att andra gör det. Om vi bluffar om allt vi kommer undan med, varför skulle inte andra göra på samma sätt? För Socialdemokraterna tror sig ju vara den goda och demokratiska parten i politiken.

Här finns problemet. De är höga på sin egen självbild som politikens enda goda part. De andra partierna vill inte lösa problemen på andra sätt, utan de är onda. Vi ljuger, alltså ljuger andra. Och är vi de goda måste de andra vara ännu värre.

Då är steget kort till att bara låtsas om att det inte finns förklaringar. Det finns inte tjänstemän som har konstiga idéer om hur det är kul att skriva en inbjudan, utan de är nazister! Kristdemokraterna döljer att de vill avskaffa aborten och Moderaterna skapade en ekonomisk kris. För många uppfattas nog detta dessutom som sant.

Allt dåligt är någon annans fel. Och de ljuger om de inte håller med. Sant och falskt är bara en fråga om narrativ. Dessutom är det viktigaste inte demokrati eller sanning, utan att Socialdemokratin vinner.