Det går att ha många åsikter om Miljöpartiet. Förmodligen mestadels negativa. Däremot är det svårt att inte medge att deras hängivenhet i klimat- och miljöfrågor är enorm och att de är beredda att betala nästan vilket pris som helst.

Miljöpartiet driver nu, som enda riksdagsparti, frågan om att återinföra den djupt avskydda reduktionsplikten. Återinförs den kommer det att bli dyrt – kostnaden per bil beräknas bli ungefär 3700 kronor. Går de hela vägen enligt den gamla planen kan en liter diesel komma att kosta runt 26,30 kronor. En ökning med ungefär 7 kronor per liter.

Miljöpartiet kan åtminstone inte anklagas för populism. Framförallt landsbygden kommer att få en rejäl ekonomisk smäll om de får igenom sitt förslag. Konsekvenser för vanligt folk är inte så viktigt för ett parti som inte lovar guld utan gröna skogar.

De andra partierna, inklusive Socialdemokraterna, har accepterat sänkningen av reduktionsplikten. Trots en hel del gnäll inför sänkningen har partierna förstått att det skulle kosta väldigt mycket väljarstöd att återgå. Det är möjligt att de faktiskt också har insett att det var fel, en reform som kostade folket väldigt mycket och med väldigt begränsad nytta.

Hos Miljöpartiet har Daniel Helldén tagit över som språkrör. Helldén är en skicklig förhandlare som förstår var han kan vinna och var han ska ge upp. Under sin tid i Stockholm orsakade han, trots få röster i fullmäktige, en inte obetydlig huvudvärk och irritation hos många stockholmare.

För att få ihop ett alternativ till Tidöpartierna måste Magdalena Andersson lyckas att få med sig Miljöpartiet. Där Stenevi redan från början var låst vid en vänsterregering är Helldén sannolikt öppen för förhandlingar åt bägge håll. Får inte Tidöpartierna en majoritet kommer det att bli ett budande med MP som kan avgöra vem som bildar nästa regering.

För Andersson är det en jobbig sits. Att inleda en mandatperiod med att kraftigt höja bränslepriserna är ett effektivt sätt att bli avskydd. Kommer frågan om reduktionsplikt upp inför valet är den också tung att hantera. Att gå in i en valrörelse med ambitionen att höja bränslepriserna rejält fungerar för ett parti som anser att valet går bra om de sitter kvar i riksdagen. Är ambitionen i stället att bilda regering är det en enorm uppförsbacke.

Därför måste Socialdemokraterna undvika debattera frågan om reduktionsplikt och helst slippa svara på frågor om hur de ser på att återinföra den. På ytan är de emot men frågan är vad som händer om MP ställer krav.

Därför är det kanske bästa sättet att värja sig från reduktionsplikt att maila, fråga kampanjare vid valstugor och varhelst man råkar stöta på en socialdemokrat om de kan lova att de inte återinför reduktionsplikten. Tvinga dem att tidigt ta ställning för att stänga den dörren, och göra ett svek kostsamt.

Anderssons ambition är att bli statsminister igen. När hon valdes var det i ett parlamentariskt läge som hon fick av Stefan Löfven. När hon testades i ett val föll det ihop. Helt uppenbart vill hon ha revansch, hon vill bli vald av folket – vinna ett val.

Hennes förhandlingar med Amineh Kakabaveh visar att hon är beredd att sälja väldigt mycket för att bli statsminister. Daniel Helldén är duktigare på att förhandla så han kommer att begära mer och i frågor där han kan vinna. Reduktionsplikten är förmodligen en av de frågor han kan vinna och kommer att driva.

Att Miljöpartiet, på kanten till att trilla ur riksdagen, lyfter reduktionsplikten är inte bara tomt pladder. Det är en fråga de kommer att ta upp i förhandlingar om regeringsmakten och en fråga som de har chans att vinna.

Det finns mycket att kritisera regeringen för. Samtidigt finns det saker att berömma dem för och inte minst ska man komma i vad som faktiskt är alternativet. Får inte Tidöpartierna majoritet efter nästa val kan det sluta med både Andersson som statsminister och återinförd reduktionsplikt.

Läs även: Socialdemokraterna vill ha ”livstid” för unga brottslingar