Föreningen för kortvuxna försökte rikta det kritiska strålkastarljuset mot Ulf Kristersson efter att han kallade Ryssland för en ekonomisk dvärg. Resultatet blev det motsatta: föreningens kollektiva kränkthet förvandlades till ett skämt. Situationen blir dessutom värre av försöket att stjäla uppmärksamheten från Rysslands hot.
Fritiof Nilsson Piraten konstaterade att: ”Skriver man om en stoppnål är det alltid nån enögd jävel som känner sig träffad.” Fenomenet att någon använder verklig eller inbillad kränkthet för att få uppmärksamhet är gammalt.
Ett exempel på detta är när Ulf Kristersson angrips av Föreningen för kortvuxna. Ordföranden Monika Dahlqvist menar att hon trodde att en statsminister hade ett bättre ordförråd. Kanske borde en statsminister både ha ett stort ordförråd och en rejäl bildning – men det är varken därför de väljs eller som vi har dem. Statsministerns uppgift är att leda ett land.
Läs även: Hon rasar mot Kristerssons dvärg-hån
Felet är inte att statsministern använder ett etablerat språkbruk – inte bara på svenska, utan på flera andra språk. Felet är att kritiken blir fånig. Ingen tror att statsministern ens tänkte på kortvuxna. Alla förstår att det snarare är ett försök för Dahlqvist att få några minuter i rampljuset.
Men för de kortvuxna blev det inte ”15 minutes of fame” utan ”15 minutes of shame”. Sociala medier fylldes inte av sympati utan av skratt och ordlekar.
En person skrev att han inte visste om han skulle bli Glader, Butter, Toker eller Trötter av sådant här. Kloker blev han i alla fall inte – möjligen Blyger inför en tokig värld.
Andra tog upp djur och teknik där begreppet ”dvärg” förekommer. Utspelet blev uppenbart ett tillkortakommande. Det är lätt att förstå varför: Ryssland utgör ett reellt hot mot Sveriges demokrati och frihet. Nästan alla förstod att det var kärnan i Kristerssons budskap.
Utom möjligen Föreningen för kortvuxna. De tyckte att det var ”bara konstigt, märkligt och dåligt.” Den här gången blev det deras tur att ställa sig i skamvrån. Men fenomenet med att använda kränkthet för att hamna i ljuset upprepas ständigt.
I grund och botten handlar det om självcentrering. Alla språkliga uttryck upplevs som att de rör den egna gruppen. Att tala om ekonomiska dvärgar blir då ett angrepp. Förmodligen kommer även astronomins dvärgplaneter och dvärgstjärnor snart att ses som en attack på FKV:s bräckliga självkänsla. För att inte tala om alla arter i både floran och faunan.
Att kräva att språket görs om väcker sällan sympati – oftare löje. Ett återkommande skämt efter utspelet var att FKV borde byta namn till ”Föreningen för småsinta”. Nu är det föreningen som bär löjets skimmer.
BBC Scotland har en rolig sketch där en polischef ska be om ursäkt för att han använt ett kränkande ord. Det börjar med att han sa ”Chinese whispers”, alltså viskleken. Det kränkte kineser. Sedan fortsätter det med grupp efter grupp. Alla ska få sin lilla stund av ursäkter och rampljus.
Men jakten på uppmärksamhet tar sällan hänsyn till den större kontexten eller hur det påverkar det offentliga samtalet.
Det offentliga samtalet i Sverige blir alltmer likt en realityshow, där folk bjuds in för att skämma ut sig. Någon är kränkt för ditt, en annan för datt. Under tiden stoppas debatten upp, och problemen traskar vidare olösta. Viktiga frågor får aldrig den debatt eller lösning de behöver eftersom alltför många ger upp i förväg.
Texter om kränkthet brukar sluta i krav på avgång eller åtminstone en ursäkt. Men i det här fallet är det inte Ulf Kristersson som borde krypa till korset. Det borde i stället vara föreningens ordförande, Monika Dahlqvist, som ber sina medlemmar om ursäkt för att hon gjort föreningen till ett skämt. Det kommer att ta lång tid innan de tas på allvar igen.
Men hon fick i alla fall vara kränkt en stund. Det har sitt värde.
Läs även: Magdalena Andersson klämd mellan Hamasromantiker och medelklassen
