Det finns något märkligt över vår syn på debatt. Vi talar gärna om det öppna samhället, om vikten av samtal och det fria ordet. Men när någon faktiskt säger något obekvämt föredrar vi ofta en annan metod: vi bygger en skampåle, samlas runt den och diskuterar inte det som sagts, utan personen som sagt det. I stället för att låta argument mötas i öppen konfrontation reser vi mediala skampålar där oliktänkande hängs ut och tystas. Fallet Agnes Wold är ett tydligt exempel.